Politik och politikerbevakning på riktigt

Med den absurda inramningen ”In the name of love” äntrade kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund scenen. Till skillnad från allianskollegan Andreas Carlgren valde Hägglund inte ett enskilt huvudämne för sitt tal. Han började med att kort prata om världsfattigdomen och i optimistiska ordalag säga att den går att få bort. En åtgärd han nämnde för att komma åt den extrema fattigdomen var att stärka kvinnors rätt till inflytande. Det går inte helt ihop med kristdemokraternas aversion mot att öka kvinnors inflytande över sin kropp.

Hägglund återkom därefter till sin hjärtefråga fastighetsskatten. ”Få skatter är så hatade”, sa han och berättade att det just nu pågår en diskussion om ”tekniska detaljer”. Han sa ingenting om den kritik som exempelvis Villaägarna har riktat mot de alternativa förslagen som regeringen presenterade tidigare i våras. Lite credd måste Göran ändå få för sin finurliga avslutning i ämnet: ”Fastighetsskatten är snart ett minne blott. Eller ska vi säga rött.”

Det tredje ämnet på Hägglunds dagordning var psykiatrin, också en kristdemokratisk käpphäst. Han sa att han på kortast möjliga tid ska ta igen det som s-regeringen försummade och att frågan måste diskuteras mellan de tråkiga händelser som ofta leder till inflammerade debatter i medierna. En intrikat felsägning som Hägglund gjorde var ”religioner” i stället för ”regioner” när han pratade om de stora skillnaderna i psykiatrins kvalitet.

Nästa punkt på Hägglunds rätt styltade dagordning var ungdomar och deras situation, utseendehetsen och stressen. Sen var det dags att avhandla familjepolitiken, där partiledaren försäkrade att hela alliansens överenskomna familjepolitik ska införas: jämställdhetsbonusen, barnomsorgspengen och vårdnadsbidraget. Han kallade det för morgondagens moderna familjepolitik, vilket går att ifrågasätta med tanke på att könsrollerna nog cementeras med den.

Hägglund avslutade med att prata om de äldre, om vikten av en grundläggande etik i samhället och om rättvisa. Som sagt: ett styltigt tal, med förutsägbara ämnen och inte ett av Hägglunds bästa framträdanden. På köpet blev det här ett minst lika styltigt blogginlägg som dagens Almedalstal.

/Nisha Besara