How do I love thee? Let me count the ways.
I politiken finns det plats för det mesta; intellektualitet, romans, seriositet, fest, samhällsförändrande beslut, intriger, litet & stort – det som det flesta av oss skulle vilja se i en bra film. Men i almedalstider jag ställer mig frågan om det finns något som jag kan älska mer än politiken?
Jag ställer mig frågan som en individ som spenderat de senaste nio åren i mer eller mindre heltidsengagerande politiska sammanhang och i Almedalsveckan har jag bevistat de senaste sju åren.
Almedalen är för mig ett fenomen som berättar att alla är vi människor, oavsett om vi är insnöade politiker eller inte. ”Vanliga” människor har Hultsfredsfestivalen, en campingsemester eller en charterresa – vi politiker har Almedalsveckan att se fram emot.
I år arrangeras fler seminarier än någonsin, trots att det inte är valår och mellanvalsårsslappheten infunnit sig hos det flesta partier. Hur kommer detta sig? I ärlighetens namn tror jag inte ens att politikerna som bevistar Almedalsveckan springer gatlopp mellan seminarierna för att berika sin politiska kunskap, jag tror att de flesta hellre tar en kaffe eller en sen brunch med en journalist eller politisk kollega för att nätverka.
Jag har, inte helt olikt de flesta andra, konstaterat att Almedalsveckan är ett evenemang som skulle kunna klassas som ett vuxenkollo för politiker- och medieeliten i Sverige. Och visst är det helt naturligt att det är så. Någon gång vill man kunna umgås i avslappnade former utan att fasa för att minsta tecken på mänsklighet blir förstanyhet på Aftonbladet. En bakis politiker blir något socialt acceptabelt under Almedalen.
Detta för mig tillbaka till min inledande fråga. Om politiker är människor som längtar efter att få vara människor för ett tag, utan att behålla en politiskt korrekt chimär, finns det då något som vi kan längta efter utanför vårt hårt hållna sammanhang i den vardagliga verkligheten?
Jag tror på det. Liksom Elizabeth Barrett Browning beskrev kärleken i sin sonett, kan jag beskriva kärleken till politiken, men – det finns alltid ett men. Politiken är till för de som har förutsättningarna och en nästintill omänsklig uthållighet att uthärda kraven den ställer.
Därför finns det något mer jag älskar en politiken och dess spelregler, nämligen friheten att leva. Att ta ett steg utanför sitt sammanhang, utanför mingel, seminarier och behärskade presskonferenser – att glömma sitt politiska varumärke och vara sig själv.
Därför tror jag att det finns något som vi alla, oavsett om vi är politiker eller inte kan längta efter lite i hemlighet i bland – nämligen att få leva som oss själva och därmed lägga en röst på oss själva.
Zaida Catalán
Jurist och kommunfullmäktigeledamot (mp) Stockholms stad
www.zaida.se/blog
Livet på brandstationen är inte helt olikt familjelivet. Brandsoldaterna lever nära varandra och gör i princip allt tillsammans. Handlar, äter, grillar, tränar och duschar. Brandmannakulturen genomsyras av tanken att allt funkar bara man är ärlig mot varandra och inte döljer något. Övertygad om att man känner varandra mycket väl. Det finns en bild av en stor hjärtlighet där alla ryms. Skrapar man på ytan hittar man något annat.
Forskaren Mathias Ericson [...]
Riksdagsledamoten Annelie Enochson (kd) gick på torsdagen till angrepp mot hatbrottslagen och Pride. Hon menar att det är fel att skattepengar går till Pride och till att ”hylla dekadensen som följer i Prides spår”.
– Det här är en enskild medlem som uttrycker sig, säger Mikael Anefur, kd:s talesman i hbt-frågor.
– Ligger man på den här nivån ska man inte delta i samhällsdebatten, säger Sven-Erik Alhem, rättsexpert och tidigare överåklagare.
Kristdemokraternas riksdagsledamot [...]
Peter blev anmäld för att ha tafsat på män i uniform. Mikael fick personliga frågor från utländska soldater. Ulrika blev “HBT-förtroendeperson” inom sitt förband. Idag diskuterades makt och ledarskap i utlandsmissioner på ett seminarium anordnat av HOF. Sverige är bra men måste bli bättre blev en av slutsatserna.
Seminarium: Makt och ledarskap i utlandsmissioner
Arrangör: Homo-, bisexuella och transpersoner i Försvarsmakten (HOF)
Plats: Armémuseum
Publik: c:a 25 personer
Moderator: Staffan [...]
Ikväll har pjäsen Pride skandinavisk premiär på festivalen med samma namn. Vi tog en kaffe med huvudrollsinnehavarna Johannes Bah Kuhnke och Albin Flinkas.
Det är två svettiga skådespelare som tar emot mig vid Stadsteaterns sceningång, efter ett träningspass på teaterns gym.
- Det är så mycket spänningar i kroppen såhär inför premiären, säger Johannes.
Pride är skriven av Alexi Kaye Campbell och gjorde succé i London för två år sedan när den hade [...]
I dag har turen att ställas till svars som Dagens makthavare under Stockholm Pride kommit till EU-minister Birgitta Ohlsson (fp), bland annat känd för sitt starka engagemang för hbt-frågor.
Varför är Stockholm Pride viktigt?
- Stockholm Pride är en stark symbol för mänskliga rättigheter med både allvar och glädje. Pridefiranden är lackmustest på frihetens tillstånd år 2010 bland EU:s länder.
Hur ser du på årets tema; ”makt”?
- Det finns såväl öppna som dolda [...]
Det är på den tunna grusgången som den nostalgiske Pridebesökaren får lite tröst. Går man lite raskt fram och tillbaka så blir det till och med lite damm i luften. Nästan som det brukade vara på fotbollsplanen i Tanto, som ju varit Prideparkens hem sedan 1998.
Men nu har ju Pride flyttat till Sjöhistoriska och Gärdet. En nödvändig förändring, tror jag. Ett sätt att förnya något som höll på att bli en institution. Och till en början kände jag [...]
Att årets invigningstalare i Pride Park var folkvettsexperten Magdalena Ribbing och Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm har nog inte undgått många. Båda gjorde de starka och uppskattade insatser när de talade om orättfärdiga och diskriminerande regler, samt vissa människors brist på hyfs och respekt för hur andra lever sina liv.
Lars-Erik Holm inledde med att tala om sina egna erfarenheter från 1970-talets homosexuella frigörelsemarscher – och hur mycket som hänt och förändrats [...]
…lagom till schlagerkvällens andra akt, ledd av Christer Björkman. På scen hittills: Elin Lanto, Chiara, Sibel och Jenny Silver.
Vädret till trots är parken välbesökt denna kväll. Publiken flockas framför scen, dock är vissa plättar helt tomma pga lera och gyttjepölar.
Det går vilda rykten om att en hemlig fest arrangeras i morgon kväll någonstans i Stockholm, dit man bara hittar om man kontaktats personligen. Enligt våra källor blir det dans och snusk. Gissningsvis inga mingelbilder.
Återpublicerar listan över Makthavare.se:s gissningar om de hemliga artisterna till kvällens schlagergala, utifrån Stockholm Prides ledtrådar om vilket årtal de uppträtt i Melodifestivalen.
1968: Towa Carson
1973: hoppas på Lill-Babs, tror på Claes-Göran Hederström
1978: Björn Skifs
1986: Anna Book
1998: Nanne Grönwall
Vet du något vi inte vet? Möt upp under eken i skymningen, vi bär en rosa nejlika i fickan och är mycket diskreta. Alternativt: posta en kommentar med dina egna gissningar.
Lunch var ingen höjdare, men middagen var bättre. Vi åt biff och laxburgare på Chillout kök och bar. Servicen var vänlig – men maten tog tid. Lååång tid. Men den snälle servitören tog bort vinet från notan och bad sött om ursäkt. God mat och gratis vin gör den barskaste bland redaktörer snäll igen. Tre + M av fem möjliga får Pride parks enda sittande restaurang.
Makthavare på Twitter Pridetwitter
En kommentar
[...] på väg till politiska Sveriges ankdamm i Almedalen. Du trodde väl aldrig du skulle förstå varför jag år efter år fortsätter att åka till det årliga politikerkollot.Men klockan var väl tre [...]