Den 1 juli förändras lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade kakor (eng. cookies). Tidigare räckte det med att det fanns information på webbplatsen om användning av kakor.

Men den här webbplatsen, precis som de allra flesta andra webbplatser, måste sätta ett gäng cookies för att funka på ett vettigt sätt. Nu är sanningen den att vi (precis som exempelvis www.polisen.se) redan har satt några cookies på din dator när du gick in på sidan. Så antingen gillar du läget eller så kan du flytta till en internetfri zon någonstans i urskogen.

Jag godkänner Jag godkänner inte

Stikkan vs Borgs – Tredje ronden

Tredje ronden i mötet mellan våra två spanare, Stikkan och Borgs, handlar om partiledartalens framtid. Fil dr Stig-Björn Ljunggren och debattören Martin Borgs är inte sams.

Fil dr Stig-Björn Ljunggren och debattören Martin Borgs kommenterar och spanar på fenomen i Almedalen. Den tredje ronden handlar om partiledartalen.

Har partiledartalen spelat ut sin roll som kommunikationsform för partiutspel och -linje, eller kan det komma några nyheter den vägen i år?

Stig-Björn Ljunggren:
Partiledarnas tal är fortfarande höjdpunkten, men det är uppenbart att de samtidigt hotas av att bli staffagefigurer för propagandabranschens övningar. Om ”After Speech”-seminarierna är för bra kommer folk att gå efter halva talet i syfte att slippa stå i kö. Ungefär så skulle vi kunna mäta partiledarnas betydelse – det handlar inte bara om hur många som kommit för att lyssna just när talet börjar, utan när börjar folk gå därifrån? Drar slutklämmen i talet mer än hoppet om att få en anständig sittplats på Lindgården?

Martin Borgs:
Svenska partiledare är notoriska målsumpare i talarstolen. De är värre än Fredrik Ljungberg. Under de senaste tio åren kommer jag på rak arm ihåg tre gånger som svenska partiledare lyckats stjäla agendan genom förberedda utspel i talarstolen.

I partiledardebatten i juni 1997 tog Göran Persson initiativ till en bred informationsinsats om Förintelsen som ställde de andra partiledarna fullständigt. Hösten samma år var det Carl Bildts tur att överraska i partiledardebatten med förslag om folkomröstning om euron. Och sist det hände var väl Lars Leijonborgs utspel om språkkrav för medborgarskap i sitt sommartal under valrörelsen 2002.

Jag kan tyvärr inte påminna mig något liknande från mina tio veckor här i Almedalen. Men så länge vi saknar partiledare i svensk politik som drar tusentals människor till vardags är det fortfarande en höjdpunkt att höra dem inför en så här stor publik. Kanske särskilt under en allt mer splittrad politikervecka. Partiledarnas tal blir som Hylands hörna helt enkelt, det gemensamma rummet för den tjattrande klassen.

PS: Stikkan, för tre år sedan hittade jag Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen långt fram i kön till After Speech med Marita Ulvskog. Då hade det gått drygt 15 minuter av Ulvskogs tal…

PS2: Sänkt bolagsskatt? Visst, alla mål räknas. Petter Hanssons mot Grekland också.

  • Twitter
  • Facebook
  • del.icio.us

    En kommentar

  • Mary skriver:

    Tänk om vi fick uppleva att årets statsminiater presenterade en folkomröstning om FRA-lagen ;-) Det skulle väcka uppseende… och få tyst på den debatten. Sen måste det handla om att följa folkets mening också. Dethard et förstås varit sämre med tidigare.