Vinterbad för politiken
Jag vinterbadade i fredags. Skrubbade huden ren i bastun och kastade mig i en vak i Åsunden.
I politiken är det inte lika lätt att hålla sig ren.
Titta på det här. Annika Nordgren Christensen, en ovanligt respekterad miljöpartist, skriver debattartikel om arbetsmarknadsministerns sätt att tilltala sin flickvän. Vad vill hon uppnå?
Man skulle ju kunna tänka sig att hon var intresserad av att diskutera människors kommunikation i ett föränderligt samhälle. Något sådant hittar jag inte i artikeln.
Man skulle i så fall kunna tro att hon ville ge sig ut i debatten om jämställdhet i heterosexuella förhållanden, någon slags analys i Bitterfittans efterföljd, utifrån tilltal mellan människor som älskar varandra. Något sådant hittar jag inte heller.
Jag hittar bara en önskan av att sammankoppla Sven Otto Littorins namn med tankar om skum, gubbsjuk man. Inget annat.
Det är konstant valrörelse och all forskning visar samma sak: negativt kampanjande fungerar.
Det är inte första gången det kastas smuts.
Och hur skulle ett vinterbad för gränstänjande politiker egentligen se ut?
En kommentar
Jag har skrivit ner artikeln på min blogg, men en del av den tar ju trots allt upp en sakfråga som är värd att diskutera:
”Är Facebookaktiviteter ett led i att nå ungdomar, eller kanske snarare de väljare och opinionsbildare som oavsett ålder hänger med i nya medier och sätt att kommunicera? Arbetsmarknadsministern framhåller symptomatiskt nog själv i kommentarer efter kärleksbrevsuppmärksamheten att det väl inte är något fel i att använda sig av ny teknik.”
Jag hörde också Christensen i studio ett i fredags. Hon har tydligen bett ministern om ursäkt och det tyder ju trots allt på att det står rätt till.