Både Aftonbladets och DN:s läsare verkar mena att vård- och omsorgsfrågor är bland de viktigaste när de bestämmer sig för vilket parti de ska rösta på i valet till [[Europaparlamentet]]. Mot den bakgrunden är det knappast förvånande att dessa frågor får stort utrymme i många partiers EU-program, plattformar, valmanifest och motsvarande skrifter.
En konkret sakfråga som stått i fokus för en hel del politisk diskussion på sistone är om man som EU-medborgare kunna få sjukvård i hela EU med pengar från sitt eget landsting eller motsvarande. I en enkätundersökning som Makthavare gjort så svarar alla svenska partier som i dag är invalda i parlamentet ja på frågan, men man skiljer sig i hur regelverket för detta ska utformas.
Socialdemokraterna och vänsterpartiet är angelägna om att man som patient först får ett förhandsbesked från sitt landsting ”så att man vet att finansieringen är ordnad”. Även miljöpartiet vill först ha ett godkännande från ansvarig myndighet ”så att planering av sjukvården kan skötas på ett effektivt sätt”.
Vänsterpartiet anser att det direktivförslag som nu är aktuellt ”riskerar att bara gynna rika patienter”. Mp menar också att ”de flesta vill ha vård där de bor” och att inget land ska kunna ”fly sitt ansvar genom att exportera sina sjuka”.
Centerpartiet vill å sin sida införa något de kallar Vårdval Europa. Liksom man i dag kan åka till ett annat landsting för att få sin operation vill centerpartiet att man även ska kunna få vård i ett annat EU-land. Även folkpartiet vill ha Vårdval Europa, och att landstingen inte ska kunna ”förhala det genom krav på förhandsbesked”. Det är en viktig patienträttslig fråga, menar fp.
Moderaterna betonar att den sjukvård som ges i Sverige alltid ska ”hålla en mycket hög klass”, men anser samtidigt att ”det ska vara möjligt att snabbt och enkelt söka vård i ett annat EU-land” ifall t ex en behandlingsform inte finns i hemlandet eller om en patient bor på gränsen mellan två länder.
Kristdemokraterna menar att sjukvård är en tjänst som redan omfattas av EU:s direktiv om fri rörlighet. ”Det som återstår att lösa är samordning och finansiering”, enligt kd.
Som Aftonbladets Europabloggare [[Mats Engström]] konstaterar så kan de borgerliga partierna argumentera kortfattat: ”varför ska inte morfar få åka till Danmark eller Portugal för en höftledsoperation, om kötiden i Sverige är lång?”
Junilistans position i frågan påminner om de rödgrönas. Partiet anser att man visst ska kunna få sjukvård i hela EU, men att varje medlemsland ska kunna ”ha förbehållet att ett eventuellt förhandsavgörande av respektive landsting eller försäkringskassesystem behövs”. Detta eventuella förhandsavgörande ska, anser Junilistan, ske ”enligt regler beslutade av respektive nationella parlament eller annan lämplig politisk nivå i vart och ett av medlemsländerna”. Inget land ska kunna anses skyldigt att betala för vård i andra länder, om vården ifråga inte godkänns som ersättningsbar i det egna landet.
Frågan är om detta gör väljarna så mycket klokare. Hur som helst så ligger frågan inte längre på Europaparlamentets bord. Den 23 april godkändes förslaget om att ge patienter rätt att söka vård i andra länder. Vården ska då bekostas av landstinget i patientens hemland, men bara upp till den nivå som den svenska behandlingen skulle kosta. Nästa steg är nu att EU:s ministerråd vid årsskiftet ska fatta beslut i ärendet och om det går igenom även där kan förslaget träda i kraft sommaren 2010.
Vart är FNs konvention?
Människor med funktionsnedsättning – Människor med rättigheter.
Mänskliga rättigheter för funktionshindrade. Enligt konventionen blir nu alla länder äntligen skyldiga att betrakta människor med funktionshinder som människor med rättigheter! I Sverige tror vi att mänskliga rättigheter är en självklar fråga men i verkligheten är det inte självklart att se de behov av stöd och service som människor med funktionsnedsättning kan ha.
Det är jobbigt när både läkare och ens egen släkt ställer diagnos av förutfattade meningar.
Trots läkarintyg och diagnos, Pyelonefrit, och intyg från såväl ortoped som sjukgymnast att mina flanksmärtor inte härrör från vare sig rygg eller muskler utan djupare in i njuren, blir jag inte betrodd för njurbäcksinflammation. Istället skylls smärtan på mitt gamla funktionshinder, nackskadan. Kommentar från njurläkare som inte ens undersökt mig: ”Det kan vara svårt för ortopeder och sjukgymnaster att diagnostisera ryggsmärtor, dom kan ju ha missat något!” Nekas sålunda komma på utredning.
Halvliggande i rullstol med svåra smärtor i underlivet och urinträngningar och brännande smärtor i njurarna, feber, frossa, hög Crp och vita blodkroppar på prover, blir kommentaren från gynekolog ”det är bara träningsvärk från nacken!”
Har andra funktionshindrade samma svårigheter? Ja, en kvinna i Malmö fick dö för att hjärtinfarkten skylldes på funktionshindret.
Fastän gynekolog t.o.m. ser på ultraljud att jag har PCO får jag höra ”det är bara för att du är så mörk och invandrarkvinna” förutfattade meningar helt tagna ur luften. Ska man behöva ha med sig släktforskning för att bli betrodd att man är ursvensk? Får höra av kardiolog att ”han kommit till vägs ände” med utredning av mitt hjärtfel (ett Arbets-EKG samt läst journaler) trots att han är insatt i att felbehandlingen som gjordes på mig med intravenöst adrenalin är oerhört påfrestande för hjärtat! ”Det är trombocytframkallande, blodpropp, men inte på en ung och flicka!”
Så när får vi se resultat av FNs konvention för mänskliga rättigheter även inom vården, jag bara undrar. Jag har nu fått nedsatt njurfunktion. Är det mänskliga rättigheter att man ska få organ skadade och dö utan att få undersökning för att man är funktionshindrad, att när man har ont någonstans få höra att smärtan härrör från funktionshindret.
Människor utan funktionshinder behöver inte få sina organ skadade eftersom de inte har något handikapp som läkarna kan blanda ihop deras sjukdomar med.