Smedjepanelen: Valdeltagandet i EU-valet ökar
Hur kommer det egentligen gå med valdeltagandet i Europaparlamentsvalet om en månad? 2004 var det bara 37,85 procent av de svenska väljarna som gick till urnorna. Kommer det bli annorlunda i år? Vi gick iväg och frågade tre av cheferna på våra tankesmedjor om vad de tror.
I dag är det precis en månad kvar till Europaparlamentsvalet, ett val som inte väljarna visat något större intresse för hittills. Tror ni att valdeltagandet kommer öka eller minska i år, och i så fall varför?
Martin Ådahl, tankesmedjan Fores: - Jag tror att det kommer att öka, därför att det var så väldigt lågt sist, därför att svenskarna är mer EU-positiva och därför att det finns stora frågor som bränner just nu som finanskrisen och kanske nu även fildelningsfrågan. Det som saknas är att de andra partierna tar upp fildelarnas oro samt ordentliga hårda ideologiska konfrontationer, av typen Marita Ulvskog eller Lena Ek.
Maria Rankka, tankesmedjan Timbro: -Det blir ingen dramatisk skillnad mot förra europaparlamentsvalet. I och för sig har det varit stort fokus på val i världen. Vi har en internationell ekonomisk kris och stora globala frågor på agendan, men jag tror egentligen inte att det påverkar. Ett lågt valdeltagande är inte automatiskt problematiskt. Det beror på varför människor inte går och röstar.
Håkan A Bengtsson, tankesmedjan Arena: -Jag tror faktiskt att det kommer att öka något. Dels tror jag att det finns ett något uppdämt behov av att göra sin röst hörd. Vi har ju numera fyraåriga mandatperioder. Det är nu tre år sedan förra valet. Jag tror också också personalvalet kan mobilisera en del på marginalen. Och att företeelser som Sverigedemokraterna, Junilistan och Libertas kommer att dra till sin en del väljare som annars kanske inte hade gått och röstat.
Är det en rimlig protest från väljarnas sida att låta bli att rösta i EU-valet? Spelar parlamentet en roll i människors vardag?
Maria Rankka: - Jag är inte säker på att det är en aktiv protest, utan snarare ointresse. Parlamentet spelar roll för oss, en stor del av svensk lagstiftning kommer från EU-systemets olika delar. Mycket är vettigt, men ibland blir man mörkrädd och det kan vara svårt även för oss europavänner att försvara EU. Som till exempel när Malmö stad får pengar från EU för att bygga upp en kopia av staden i Second Life år 2009. Bortsett från det principiellt felaktiga så är det väl knappast en överdrift att beteckna Second Life som en stendöd kommunikationskanal? Å andra sidan, svenska kommunalpolitiker delar också ut pengar till knasprojekt. Det gäller att skilja på institutionerna och det politiska innehållet.
Håkan A Bengtsson: – Ja, det tycker jag faktiskt. Jag säger inte att parlamentet är oviktigt och det har fått ökad makt under senare tid. Men makten ligger inte där, den ligger i processer utanför parlamentet och EU är ju i grunden ett mellanstatligt samarbete. Att rösta i parlamentsvalet är mer en opinionsröstning för ett alternativ eller en proteströst som kanske inte alltid har med själva EU att göra.
Martin Ådahl: -Nej, det är idiotiskt att inte rösta. Parlamentet räknas i massa frågor, det har nog en del väljare lärt sig nu när EU-parlamentet i dagarna röstar om frihet på internet i Europa. I miljöfrågor spelar det en stor roll. Det som sinkar väljarnas engagemang och gör att det inte är ett ”riktigt” val är att parlamentet inte bestämmer EU-kommissionen, ”regeringen”, för det gör Reinfeldt och de 26 andra ländernas andra ledare i ett obegripligt system. Folket kan inte tillsätta och avsätta EU-ledningen om man är nöjd/missnöjd, som man förväntar sig av ett val.
Hur tycker ni att partiernas budskap fungerar för att locka fler väljare? Vad gör de rätt/fel?
Håkan A Bengtsson: – Det återstår väl att se. Vi har ju på sätt och vis mer av EU-distans i de två ledande partierna. Moderaterna prioriterar mer av nationella intressen i sin propaganda. Socialdemokraterna har en av sina ledande EU-kritiker som första namn. jag tror faktiskt att båda partierna kan gynnas av detta. Paradoxalt nog. Även om jag varken omfamnar det ena eller andra. Tillsammans verkar det som att även de etablerade partierna distanserar sig från eurokratin. I EU-valet tror jag dessvärre att det är lättare på att vinna väljare på att vara emot än för. Småpartierna kan få problem i detta val, tror jag. Uppstickarna tar röster och socialdemokraterna och moderaterna gynnas något.
Martin Ådahl: – M och s tycks mest vänta ut valet, knappt ta det på allvar. Dessutom pratar de en massa om att hävda Sverige och om inrikesfrågor – i ett läge då finanskris, klimatkris, fildelning, G20, Georgien, svenska ordförandeskapet, ja det mesta, signalerar till väljarna att tänka stort och EU-mässigt inte bara blågult. De flesta väljarna vet att vi har svenskt val nästa år, de måste bli engagerade för detta val. Därför borde partierna sluta fega och våga prata om sådant som folk bryr sig om, exempelvis om EU som USA borde ha en civil och militär interventionsstyrka.
Maria Rankka: – Vilka budskap menar ni då? Har valrörelsen ens börjat? Skämt åsido, det bra är att personvalet är mer framträdande i EU-valet än i de nationella valen. Partierna verkar släppa kandidaterna mer fria.
