Grunden för det samarbete vi i dag kallar EU var Europeiska kol- och stålgemenskapen, även känd som kol- och stålunionen, som bildades 1951. Det handlade om att bygga upp Europa efter förödelsen från andra världskriget samt att genom att göra länder ömsesidigt beroende av varandra få slut på förgörande krig i vår del av världen.
I dag, när en finanskris med ursprung i den amerikanska bolånemarknaden ger kraftigt negativa effekter i europeisk och svensk ekonomi, ser vi tydligt betydelsen av att som litet land vara en del av ett större sammanhang.
Under första kvartalet i år rasade Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) med 6,5 procent jämfört med samma kvartal i fjol, enligt siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Även exporten och importen minskade kraftigt med 16,2 procent respektive 14,8 procent.
Samtidigt har antalet varsel bromsat upp från höstens nivåer på 20 000 per månad till 13 000 i april och c:a 8 700 i maj. Konkurserna ökar inte heller lika mycket som för bara en månad sedan. Känslan är att den första kraftiga stormen håller på att ebba ut, uppger Fokus.
Det finns också andra tecken på att svenskarnas syn på ekonomin har ljusnat rejält jämfört med i april. Den så kallade konfidensindikatorn (CCI) har ökat med hela 10 enheter, vilket är den största ökningen mellan två månader sedan februari 1993. Trots det är många fortfarande betydligt mer pessimistiska än normalt. Hushållens syn på den egna ekonomin har i praktiken gått från mycket svagare till ”bara” något svagare än normalt.
Allt detta påverkar självklart hur vi röstar i valet till Europaparlamentet. Även om sammansättningen i den församlingen inte är avgörande för hur krisen ska hanteras och tillväxt och sysselsättning ska ta fart, så måste de partier som vill kunna vinna brett stöd ge ett förtroendefullt intryck i fråga om ekonomi och jobb.
Det är därför så mycket av valbudskapen kretsar om huvudsakligen inrikespolitiska frågor. Och det är därför EU-valets huvudmotståndare förefaller vara [[Fredrik Reinfeldt]] och [[Mona Sahlin]], snarare än [[Gunnar Hökmark]] och [[Marita Ulvskog]].
Jag skriver det här precis som på alla andra ställen det dyker upp. BNP-talen före september 2008 måste tas med en nypa salt. När bubblan i finans och fastigheter sprack den 26 september så visade det sig att de höga BNP-talen bestod av luft. I verkligheten har ju inte värdet av varor och tjänster sjunkit lika mycket som statistiken antyder. Luft är luft och fortfarande gratis. Alltså skall det inte inkluderas i BNP.
-Ett meddelande från BNP-polisen-