Politik och politikerbevakning på riktigt

I spåren av den internationella finanskrisen kommer Sveriges kommuner tvingas höja skatten med mellan 40 öre – 1 krona om de inte vill skära ned i verksamheterna eller hitta andra lösningar på krisen.

Seminarium: Ekonomiskt seminarium
Arrangör: Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Plats: Spegelsalen, Hotel Wisby.
Publik: cirka 170 personer, knökfullt
Budskap: Det är illa ställt, och värre blir det.
Citat: ”Gör inte om nittiotalets misstag, men vi är på väg att göra det just nu”, Ilmar Reepalu, Malmös starka man.

SKL:s chefekonom Stefan Ackerby levererade inledningsvis ett bistert budskap till den månghövdade publiken i en mer än välfylld Spegelsal på måndagseftermiddagen.

Kommunernas ekonomi kommer bli kraftigt ansträngd de kommande åren, och om ingenting görs väntar mycket stora nedskärningar eller kraftiga skattehöjningar. År 2012 spår han ett rejält underskott i kommunernas budgetar.

Han pekade på fyra olika vägar som kommunalråden kan slå in på i det smärtsamma budgetarbetet framöver, för att återfå balansen mellan utgifterna och inkomsterna.

Krama ut mer verksamhet ur de resurser som redan finns.
Höja skatten med mellan 40 öre – 1 krona.
Driva verksamheten med underskott och täcka dessa med tidigare överskott.
Sänkta ambitioner i form av minskad verksamhet och färre investeringar.

För att göra läget ekonomiskt begripligt beskrev han ett scenario där kommunerna för att bibehålla dagens servicenivå tvingas höja skatten med 40 öre, och om den troliga tillväxten i verksamheten inkluderas krävs det en höjning med sammanlagt en krona de kommande åren, om ingenting annat görs och ekonomin ändå ska hållas i balans

Cecilia Hermansson som är chefekonom på Swedbank instämde i den dystra framtidsprognosen.

- Det här är inte en konjunkturnedgång där det går ned snabbt och sedan fort upp igen. Det blir en utdragen konjunktursvacka, säger hon och fortsätter:

- En alternativ lösning för att hantera krisen är också att staten skjuter till mer pengar till kommunerna.

Panelen som kommenterade läget var överens om att det krävas en kombination av åtgärder för att klara ekonomin, men oeniga om vilka metoder som är bäst.

- Vi är de stora välfärdsproducenterna. Efterfrågan på våra tjänster går inte ned bara för att det säljs färre bilar. 90-talets saneringspolitik lyckades. Men de pengarna togs direkt ur verksamheterna, konstaterade SKL:s ordförande Anders Knape.

- Man ser över alla frivilliga åtaganden, exemplifierade Stefan Ackerby.

Kommunminister Mats Odell påpekade att riksdagen så sent som förra onsdagen beslöt att skjuta till 17 miljarder kronor till kommunerna:

- Det är en svår men riktigt satsning som måste få tid att slå igenom innnan vi pratar om eventuella ytterligare stimulansåtgärder.

Sacos ordförande Anna Ekström påminde om att kommunal- och landstingsråden också har kommande löneförhandlingar att ta hänsyn till.

- Vi har en avtalsrörelse som samvarierar med att kommunerna och landstingen måste säkra sitt kommande rekryteringsbehov när 40-talisterna går i pension. De måste se utmaningen i att bli attraktiva arbetsgivare.

Malmös starka man, socialdemokraten Ilmar Reepalu varnade för de misstag som begick under krisen i början på 1990-talet.

- Varför ska de ungar som växer upp idag betala för finanskrisen genom besparingar i barnomsorgen och skolan, frågade han och fortsatte:

- Ett barn som misslyckas i skolan och efter det inte kommer in på arbetsmarknaden kostar samhället 15 – 20 miljoner kronor.