Kan köer kortas och kostnadsproblematik övervinnas inom vården genom en större öppenhet för privata aktörer och blandade finansieringsformer? Socialdemokraten Widar Andersson har skrivit en debattskrift som argumenterar för att det är dags att tänka om i sjukvårdspolitiken.
Seminarium: Gräddfil åt alla
Arrangör: LIF – de forskande läkemedelsföretagen
Plats: Wisby Strand Congress & Event
Publik: Ca 80 personer
Budskapet: Minska beröringsångesten mellan privat och offentligt inom sjukvården
Citatet: ”Du har ett smått religiöst drag, Johnny. Och det är bra – du har en riksdagskampanj. Men det är nästan kommunistiskt. Den ljusa framtiden finns där och om vi bara gör så här kommer allt att bli så bra. Men den finns inte! Du romantiserar företag. Kan man tjäna pengar på skit så gör man det … Jag är ateist.”
[[Widar Andersson]] är en [[Socialdemokraterna|socialdemokratisk]] debattör och ledarskribent som är känd för sin vana att stryka sitt parti mothårs. I den lilla debattskriften ”Gräddfil åt alla” diskuterar han sjukvårdens ekonomiska utmaningar. Hur bör huvudmannaskapet se ut? Behöver utbudet begränsas för att förhindra överkonsumtion? Hur ska gränsen mellan privat och offentlig finansiering se ut?
Andersson argumenterade för att det behövs större öppenhet för blandade finanseringsformer.
– De som säger att man inte ska blanda patienter och pengar är svaret skyldig: hur ska man göra då? Är det någon som tror att man kan förbjuda patienter att använda sina egna pengar till att köpa en eftertraktad tjänst?
Farhågorna för överutnyttjande ställde han sig frågande till.
– Det där har jag aldrig fått ihop. Det skulle betyda att de som efterfrågar vård inte är samma personer som behöver den.
Debattskriften kommenterades av [[Johnny Munkhammar]], VD för [[Munkhammar Advisory]]. Han uttryckte uppskattning över Widar Anderssons idéer, och framförde med ett ironiskt leende sitt Lycka till i försöken att påverka sitt parti.
- Du spräcker gräddfilsmyten, att det skulle vara negativt att några kommer före i kön, sade Munkhammar. Den sprids av politiker och illvilliga debattörer. Den som köper sig före och kortar kön, lämnar ju den.
Samtidigt kritiserade han Widar Andersson för att inte vara radikal nog, att inte förmå tänka utanför boxen. Sverige behöver en radikal sjukvårdsreform motsvarande den som skett i Nederländerna, en lösning som Munkhammar menade var utmärkt.
– Vi har alla våra boxar Johnny, genmälde Andersson, som menade att man inte skulle måla en överdrivet rosig bild av hur privata aktörer fungerar. Om det är lönsamt att producera dålig vård, är det just vad privata vårdproducenter kommer att göra. Han ifrågasatte också tanken att konkurrensutsättning skulle leda till prispress. Den utvecklingen har inte skett inom friskolesektorn.
