Maud Olofsson vågar tala offensivt om sin bild av världen och om sitt partis tankar om tillvaron. Men hon har svårt att tala djupt om kriserna i världen – och i centerpartiet. Det finns några bra berättelser om [[Maud Olofsson]] från Högfors. Den om hur hon stal mammas parfym och in i det längsta förnekade brott. Den om hur hon i kampen om partiledarskapet utmålade sig som traditionalist och sedan när hon blivit vald helt la om partiets profil. Eller den om hur hon i Almedalen vägrade lyssna på sina rådgivares ord om amerikansk slang och lanserade uttrycket ”ivriga bävrar”.
Alla visar de en sak. [[Maud Olofsson]] är envis, så envis att hon ibland avskärmar sig från världen. I den där envisheten ryms också hennes mod.
När hon ställde sig på scen i Almedalen på tisdagskvällen visade hon upp det senare personlighetsdraget. Att inleda med en kvart om jämställdhet när man är näringsminister i finanskris är rätt modigt. Hennes väljare tycker inte att feminism är en av de viktigaste frågorna och partiet har inte fantastiskt högt förtroende på området.
Ändå lutar sig Maud Olofsson framåt i talarstolen och kräver energiskt att något görs åt det ojämställda samhället. Det är envist. Och modigt eller dumdristigt, välj själv vilket.
[[Lena Adelsohn Liljeroth]] applåderade i alla fall. [[Ulf Adelsohn]] såg mer tveksam ut.
Bland representanterna för den stora mängd organisationer som jobbar för ökad jämställdhet hördes mest:
– Gör något! Om du nu brinner för det här så mycket. Och gör det nu, tack.
Nåväl, Maud Olofsson är inte van att jobba i medvind och motstånd peppar henne.
Ett mer avgörande problem med envisheten och viljan visa en vision är oförmågan att finna ett djupare tonläge. Alla de omvärldsanalytiker som här i Almedalen minglar med rosévin har just nu ett enkelt jobb. Läget i världen kan sammanfattas i ett ord: kris.
Men näringsminister Olofsson talar inte så mycket kris. Och när hon gör det smittar de inspirerande, löftesrika, kanske glättiga orden från drömmåleriet av sig. Hon gör inte det naturliga; börjar med krisen för att sedan komma till visionen. Hon är så envis att visa sin dröm om Sverige.
Det känns som om hon inte ser de bävrar som blir bortrationaliserade när floden sinar. Inte ens den största bävern av dem alla, centerpartiet och dess kris.
