Medierna kallas ofta tredje statsmakten. Men tv4:s politiske kommentator [[Ulf Kristofferson]] ser sig inte som någon makthavare.
– Jag upplever mig som en som granskar makthavare. Det är klart att det vi journalister gör påverkar dem som har verkliga maktpositioner, men jag vet inte om man ska se oss som makthavare på det sättet.
Men har ni inte en väldigt stor makt över den politiska debatten?
– Det är naturligtvis viktigt hur vi speglar debatten, men det bygger ju ändå på hur makthavarna sköter sina positioner. Jag har inte en position där jag kan ta avgörande beslut som får direkt effekt på människors ekonomi och livsvillkor.
Inför Europaparlamentsvalet valde ni till exempel att inte lyfta fram uppstickarna. Tror du inte att det påverkade utgången?
– Det där är ett klassiskt misstag, vi missar att granska dem som ännu inte är etablerade. Medierna hade genomgående en svag granskning av Piratpartiet och vad de egentligen står för. Det fanns underlag för att göra sådana granskningar eftersom vi visste att de var på väg att komma in. Där tycker jag att vi gjorde för lite – vi borde tagit dem mer på allvar.
Bakom kulisserna
Morgonsändning, dagssändningar, direktsändning från kvällstalet. Ulf Kristofferson har ett hektiskt schema i Almedalen. Under de tio år han bevakat politikerveckan har han hunnit göra otaliga inslag.
– På den tiden har det vuxit enormt, och det växer för varje gång.
Finns det något inslag du ångrar?
– Nej det kan jag inte påstå. Det året då det var EMU-omröstning gjorde jag ett jobb där jag byggde upp kontrasten mellan ja-sidan och nej-sidans ekonomiska resurser. Jag visade ja-sidan där kampanjledarna bodde på dyraste hotellet. Sen åkte jag ut till en stuga på landet och visade; ”Här bor nej-sidans aktivister.” Då blev ja-sidan så jäkla arga på mig, eftersom de tyckte att de också hade hyrt in flygbladsutdelare som bodde enkelt. Jag kan förstå deras invändning, det är möjligt att jag hårddrog det en aning. Men jag tycker inte det var fel att göra inslaget. Vi speglade ändå en viktig skillnad i ekonomiska resurser som fanns mellan båda sidorna.
Alla är väldigt nära varandra här. Bakom kulisserna – hur är relationen mellan journalister och politiker i Almedalen?
– Almedalen ger möjligheter till researchsamtal och bakgrundssamtal som inte nödvändigtvis leder till en intervju men som ändå ger en möjlighet att testa och ta del av olika synpunkter, och bolla frågor fram och tillbaks. Jag ser ingen nackdel med det. Vi för ju de samtalen även på hemmaplan. Här kan man stöta ihop med alla utan att förboka något.
Är det ett stort tryck från opinionsbildare att försöka påverka dig?
– Ja, fast jag tycker nästan att det var värre för fem år sen. Då trodde man att man kunde sälja in allt möjligt. Man beställde någon liten opinionsmätning som skulle bevisa just den aktörens tes med skräddarsydda frågor och sen kom man och sade att sju av tio svenskar ansåg något som stämde överens med deras intresse. I dag är det inte lika orealistiska förhoppningar om att man ska få oss att nappa på allting.
Något som ibland kritiseras är att medierna profilerar enskilda journalister mer i dag. Leder inte det lätt till mer sensationsjournalistik, att viljan att ”sätta dit” politiker ökar?
– Jag håller med om man profilerar journalister mer, men jag håller inte med om att det ökar viljan att sätta dit politiker. Det är väl naturligt att man ger ett ansikte åt de som rapporterar – det blir ju ett personligt ansvarstagande där reportern eller kommentatorn sätter sitt eget ansikte på spel. På det sättet kan det snarare vara en återhållande faktor.
Finns det ingen risk för att mer nyanserade sakliga diskussioner faller undan för att de blir grå och tråkiga?
– Nej inte på grund av att man profilerar journalister. Det som har hänt med journalistiken är att allt har blivit mycket snabbare. Nätjournalistiken gör att vi inte har någon deadline längre. Journalistiken har blivit snabbare och vassare, och det kan få till effekt att man ibland saknar eftertanken innan man trycker på sänd-knappen.
Valforskare kritiserar ofta medierna för att varje enskild opinionsundersökning lyft s upp som en stor nyhet, i stället för att sammanväga fler undersökningar.
– Alltså, forskare, med all respekt, de gör jättemycket bra jobb. Men samtidigt så tycker jag att de är lite trögrörliga i tanken i en del hänseenden. Det finns en tes bland statsvetare att personer inte har så stor betydelse i politiken. Jag tror inte att det stämmer längre. Man väljer faktiskt väldigt mycket utifrån vem man känner förtroende för. Det är ett exempel där statsvetarna inte snappat upp hur det förhåller sig.
Menar du att forskarnas syn på personval hänger ihop med synen på opinionsundersökningar?
– Ja, det kan finnas en konservatism från statsvetarhåll, att det är fult att använda opinionsundersökningar. Det kan vara ett exempel på att man inte alltid är så snabb i tanken eller hänger med i utvecklingen, om du förstår vad jag menar. Jag förstår inte riktigt, är de ute efter att vi bara ska sitta och analysera partiprogram?
De är väl ute efter att man ska väga samman flera undersökningar och få ett mer sammantaget resultat.
– Jo, det är klart, jag håller med om att man ska ha en sund skepsis till opinionsmätningarna. Å andra sidan har vår publik en egen förmåga att se att det handlar om en enstaka mätning som inte säger allt.
Hanna Navier
www.second-opinion.se
