Almedalen stör och berör
Det är ett avslaget Visby denna fredagseftermiddag.
Regnet kom, det åskade lite, sen gick det över.
LO har packat ihop sin verksamhet och stora banderoll vid Hamnplan 5. Det känns som att vara på en rockfestival där alla drar innan huvudnumret eftersom man är för bakis, och hur nu det ska vara en ursäkt förstår jag inte – rock n roll är det i alla fall inte.
Några seminarier har ställt in i brist på folk.
I andningsutrymmet som nu har skapats efter den panikartade mängden almedalsbesökare som besökt Visby i år, lyssnar vi på P3:s Brunchrapporten. Gräv-Josse har varit på plats och använt sin journalistiska patos för att döma ut almedalsveckan som fenomen som en företeelse som försätter vår svenska demokrati i en kris.
Hur går det ihop när den tredje statsmakten som är satt att granska makthavarna, politikerna, sitter och dricker drinkar bredvid varandra på Donners brunn?
Någonstans undrar jag var denna misstro mot människors yrkesroller grundar sig i.
Jag är här, som tjänsteman för Miljöpartiet, som skribent för Makthavare.se och som engagerad samhällsdebattör. Jag vet vem jag är och vad jag representerar.
Samma gäller för journalisterna. De må småsnacka med en sån som mig på ett mingel arrangerat av en organisation eller PR-byrå, men det innebär inte att de glömmer bort sin yrkesroll eller för den delen, sin integritet. Det är så det fungerar för det mesta. Att få hälsa på sina bekanta är inte ett hot mot demokratin, Sveriges radio. Chilla.
Jag avrundade min seminariedag idag med att bevista en jämställdhetsdebatt mellan representanter från alla riksdagspartierna. Solveig Zander från Centerpartiet tyckte att ”män skulle stanna upp så att vi kvinnor kan ta små steg för att komma i kapp”.
Det yttras en hel del underhållande teser denna vecka. Men denna tog dagens pris. Jag roas av bilden att vi kvinnor har lite dålig kondis, men om vi bara ber de starka männen stanna upp så kommer vi lösa alla jämställdhetsproblem. Eller inte.
Har jag berättat att moderaternas rättspolitiske talesperson Henrik von Sydow valde att DJ-battla Dolly Partons låt ”9 to 5″ mot det rödgröna laget? Enligt von Sydow stod låten för ”moderaternas arbetslinje”. Med tanke på att Parton sjunger ”working 9 to 5, it’s no way to make a living” kanske jag har fått se Nyare än de nya moderaterna släppa loss i Visby!
Nu ska jag bege mig ut i det som är kvar av politikens rockfestival.





En kommentar
Chilla? Nä knappast haha. Om du, som du påstår, är en person med hög integritet så är det ju fint. Bra för dig, men som du hörde i reportaget handlar det inte alltid om hur hög integritet de inblandade har. Utan det kan ändå skada förtroendet för journalister och politiker när vänskapen blir för stor, eller gratisluncherna för många.
Du behöver inte hålla med mig, och kanske handlar det om människosyn. Jag ser det som en journalists plikt att ifrågasätta – precis allt.