Politik och politikerbevakning på riktigt

Att Almedalen är fylld med legoknektar vars mission handlar om att skapa uppmärksamhet för uppdragsgivaren torde nu inte vara någon nyhet. Men för att synas och sticka ut i vimlet och mängden krävs kreativitet och uppfinningsrikedom, mer än pengar.

Fantasi hos den enskilda lobbyisten, påtryckaren, konsulten, ombudsmannen, partistrategen eller aktivisten är alltid viktigare än ett fett reklamkonto eller en tät uppdragsgivare.

Det är ett allomt känt faktum att handling alltid är den effektivaste formen av kommunikation, om man vill synas och få genomslag för ett budskap. Handling och action slår alltid en dyr och exklusiv strategiplan utarbetad av tunga konsulter i mörka kostymer på fina byrån bakom Konserthuset.

Några som har fattat det är två av Almedalsveckans skönaste lirare, pophögersnöret Erik Zsiga och hans stridskamrat Mattias Rådström, båda hemmahörande på Electrolux press- och pr-avdelning.

De har med en gnutta fantasi och envetet fotarbete och en minimal Almedalsbudget säkerligen synts mer än 99 procent av alla hårt arbetande pr-konsulter och konkurrenter i uppmärksamhetsbranschen i Almedalen.

Nu saknar förvisso inte den globala vitvarujätten som betalar deras lön kapital och resurser, tvärtom. Och naturligtvis har Electrolux ett fint konto hos en topprankad byrå där duktiga timfakturerande kommunikationsproffs lägger pannan i djupa veck när de grupparbetar fram seriösa kommunikationsstrategier med tillhörande genomförandeplaner och vidhängande powerpointpresentationer.

Men ibland är det skönt att bara skita i allt det där och rocka loss på egen hand istället, med en gnutta kreativitet, minimal budget och en skön attityd.

Det är precis vad firma Zsiga och Rådström har gjort i Almedalen. De tog färjan över från Nynäshamn, hyrde in sig i en modest lägenhet, knäppte upp den kortärmade skjortan i halsen, langade upp dammsugarna på axeln och började knalla runt och morsa på folk. Den enda gången de plockade ned dammsugaren från axeln var klockan 23 i entrén till Donners Brunn, då de fick lämna in dem i garderoben för annars blev de inte insläppta.

Jag ger mig den på att de duschade med dammsugaren på axeln också. I alla fall fick jag den känslan när de sent på onsdagskvällen rockade loss framför en Guitar Hero-skärm på Teaterbåten, självklart med dammsugaren i klassisk rockposé istället för en plastgura i handen. Och jag tror bestämt att Erik undersökte om det gick att plugga in (ja just det, ni vet vad jag skulle skriva här) i Xboxen för att dra ett solo på den.

Fantasi och uthållighet, mer än så behövs som sagt var inte för en lyckad pr-kampanj. Annat än ytterligare en dos uthållighet då.

I vilket fall som torde titeln på Eriks nästa bok vara given – PR on a shoestring.