Politik och politikerbevakning på riktigt

Hur kommer det sig att det inte alls är samma tryck i svenska bloggosfären och i den politiska debatten inför onsdagens FRA-votering i riksdagen, jämfört med fjolårets mycket uppmärksammade votering i samma fråga?

- Det är inte samma dramaturgi. Förra året kunde man räkna på antalet ledamöter med Fredrick Federley och Annie Johansson i spetsen. Det var en stor dramaturgisk grej som saknas i år. Jag vet att det finns ledamöter som vill avstå i voteringen, men de väljer att ligga lågt för de vill inte bli utsatta för partiledningarnas mer hårdhänta behandling och inte heller bli jagade av medier och allmänhet.

- Gammelmedia har inte heller varit på lika hårt den här gången. När gammelmedia och bloggosfären gör saker tillsammans då händer det grejer. Men nu är det väldigt glest mellan ledar- och nyhetsartiklarna i ämnet, fast det bara är ett dygn kvar till voteringen.

Henrik Alexandersson är ordförande för nyliberala Frihetsfronten, och arbetar till vardags som politisk sekretare för piratpartiet i EU-parlamentet. Han driver vid sidan av det en välbesökt politisk blogg och är antagligen den enskilda svenska bloggare som drivit hårdast och mest uppmärksammad opinion mot FRA-lagen.

Varför är du så kritisk mot FRA-lagen version 2? Sverige har väl internationellt sett tack vare den lagen ett unikt gott integritetsskydd just vad avser statens avlyssning av nätet, som annars sker oreglerat och i lönndom av underrättelsetjänster när de signalspanar elektroniskt?

- För det första så vänder jag mig mot automatiserad massavlyssning av det svenska folket oavsett om den är reglerad eller ej. Ska avlyssning ske ska det ske mot bakgrund av en konkret misstanke. Nu behandlas hela folket som misstänkta skurkar eller terrorister. I FRA 2 har allting urvattnats rätt rejält sedan förra hösten. 2.0 ger inte alls det starka integritetsskydd som det först talades om. Till exempel har en domstol blivit en nämnd. Därför hoppas jag att de ledmöter som står bakom 2.0 röstar nej eftersom de har blivit lurade av regeringen.

Du är mångårig ordförande i Frihetsfronten. Är det inte ganska apart att en person med den bakgrunden återfinns som politisk sekreterare i EU-parlamentet. Har du – likt fan – blivit gammal och religiös?

- Vi som arbetar med Christian Engström har många olika bakgrunder. Erik Josefssson är nyvänsterpartist, om man fråga honom själv, och själv är jag nyliberal, så han har samlat folk med bred politisk bakgrund men framförallt med konkreta erfarenheter av vad som händer och sker här nere.

- Men visst är det en skräckblandad upplevelse för en EU-kritiker att vara inne i systemet när man ser vilken fart det går med.

Vilka är dina intryck av EU-parlamentet och dess korridorer nu när du har sett dem från insidan?

- Att allt går med högre fart än till och med jag kunde föreställa mig. Och att som så ofta i politiken så handlar det mycket om detaljer och väldigt lite om principer. Och om det är människor som ändå försöker diskutera principer blir de ofta ignorerade.

Kan det lilla svenska piratpartiet med en ledamot i parlamentet verkligen göra någon skillnad?

- Absolut, dels så finns det nu en ledamot med internetperspektiv i parlamentet, som de andra ledamöterna kan tala med. Tidigare har det mest varit envägskommunikation från enskilda aktivister, så det tillför kommunikationen en bredd som inte fanns tidigare.

- Piratpartiets intåg i parlamentet har också lett till att folk härnere har insett att de måste börja skärpa sig i nät- och integritetsfrågor, för nu börjar företrädare för dessa frågor ta plats i politiken.

Hur går det med förhandlingarna om EU:s telekompaket, där piratpartiets parlamentariker deltar i parlamentets delegation till förlikningskommittén?

- Vi står för principer där och säger att 138:an är viktig eftersom den handlar om rätten till en rättvis rättegång innan straff utdöms. Vi har svårt att se hur man skulle kunna backa från en så tydlig skrivning. Nu brottas juristerna med denna skrivning och med lite olika alternativ, men där är det viktigt att stå för principen att rättegång ska ske först innan folk eventuellt ska straffas. Och där har vi till exempel uppbackning av Europakommissionen, så det borde inte vara omöjligt att klara hem det. Just nu pågår en hel del juridiskt finlir som juristerna och advokaterna tar hand om.