I torsdags meddelades att [[Paulina Neuding]] tar över som chefredaktör på det liberala samhällsmagasinet [[Neo]] fr o m den 1 november. Räkna med att se mer av henne i samhällsdebatten framöver. Redan nu tar hon dock till orda som Veckans makthavare.
Låt hårt arbete löna sig
Egentligen är det en slående utveckling. Svenska kvinnor fick inte rösträtt förrän 1919. 90 år senare är kvinnor i majoritet bland studenterna på svenska universitet och högskolor. I dag är 60 procent av alla högskolestudenter kvinnor, och överrepresentationen har slagit igenom på prestigeutbildningar som läkar-, jurist- och veterinärprogrammet.
Förklaringen stavas varken kvotering, positiv särbehandling eller riktade insatser för att få underrepresenterade grupper att läsa vidare. Däremot ser tjejer till att få högre betyg än killar i skolan, och unga kvinnor tar sig in på högskolan för att de lockas av makt, status och hög lön. Hundratusentals svenska tjejer och kvinnor har helt enkelt styrt sina arbetsinsatser efter hur de vill forma sina liv.
Som [[Centrum för rättvisa]] (CFR) konstaterade på DN Debatt i veckan uppskattar inte alla den utvecklingen. Enligt CFR ägnar sig tre fjärdedelar av Sveriges största lärosäten åt positiv särbehandling eller kvotering. Byrån har räknat till 5 400 fall bara i år. I 95 procent av fallen är det kvinnor som missgynnas, eftersom det numera är de som tillhör den överrepresenterade gruppen.
När kvotering till högskolan började tillämpas i Sverige var tanken att den skulle öka andelen kvinnor i den högre utbildningen. Nu tycks millimeterrättvisa mellan könen ha blivit ett självändamål även sedan kvinnor har kompenserat för de historiska orättvisorna. På utbildningar som veterinärprogrammet kvoteras nu tjejer systematiskt ut till förmån för manliga sökande. Det är, som många har påpekat under veckan, naturligtvis djupt orättvist. Positiv särbehandling och kvotering av en grupp är alltid negativ särbehandling av en annan.
Men kvoteringen bär på ytterligare en orättvisa som har blivit karakteristisk för vänsterns jämlikhetspolitik. Genom att man kvoteras in eller ut på en utbildning minskar möjligheten att själv påverka sin situation med sitt eget arbete. Man kan gå ut från gymnasiet med högsta betyg och ändå se sig förbisprungen därför att ens grupptillhörighet ytterst övertrumfar den egna arbetsinsatsen. Det är inte ett sätt att uppnå jämställdhet, men det är ett incitament för passivitet.
Under sitt sommartal i Nacka gjorde [[Mona Sahlin]] klart att hon satsar stort på jämställdheten inför valet 2010. Dessvärre inte genom att ge hårt arbetande kvinnor möjlighet att behålla mer av sin lön, eller genom att göra det mer lönsamt för kvinnor att utbilda sig. (I september publicerade OECD sin årliga utbildningsrapport Education at a Glance. Av den framgår att den svenska utbildningspremien, som redan tidigare var låg, har sjunkit ytterligare de senaste tolv åren.) Mona Sahlin lovade i stället lagstadgad rätt till heltid, lagstadgad könskvotering i börsbolagsstyrelser och kvoterad föräldraförsäkring.
Kombinera detta med [[Thomas Östros]] löften om ett mer progressivt skattesystem – patentlösningen för en sammanpressad lönestruktur och en krympande utbildningspremie – och budskapet är tydligt: Så länge kvinnor går med på att betrakta sig som offer för patriarkala strukturer har de [[socialdemokraterna|socialdemokraternas]] fulla uppmärksamhet. Däremot är tonläget ett annat när kvinnor i karriären vågar påstå att de borde få behålla mer av sin lön.
Det finns ett annat, betydligt bättre sätt att förbättre situationen för grupper med oproportionerligt lite makt och inflytande – nämligen att göra det möjligt att styra sitt liv med sin egen arbetsinsats. Det förutsätter att staten låter utbildning vara den investering den bör vara – och att den håller sina långa kvoteringsfingrar borta.
* * *
Paulina Neuding har tidigare läst juridik i Uppsala och på Georgetown University i Washington DC. Hon har även varit ledarskribent i Upsala Nya Tidning, Eskilstuna-Kuriren och Svenska Dagbladet.
