Politik och politikerbevakning på riktigt

Lån, trängselavgifter och andra brukaravgifter ska i framtiden kunna betala byggen av nya vägar och järnvägar.

Det beslutade den socialdemokratiska partikongressen.

Kongressen skärpte också tonen och vill begränsa marknadsekonomins räckvidd. En klar vänstermarkering.

Ã… ena sidan lÃ¥na pÃ¥ marknaden till investeringar, Ã¥ andra sidan ”utnyttja marknadsekonomins dynamik men begränsa dess räckvidd” (min fetning). Att lÃ¥na upp pengar pÃ¥ marknaden är alltsÃ¥ bra för att kunna bygga ut infrastrukturen, men samtidigt ska blandekonomin stärkas.

Det är inte alldeles enkelt att säga om socialdemokraterna går till höger eller vänster efter de två första tilläggen i partistyrelsens riktlinjer som ombudens överläggningar resulterat i. Att låna till investeringar är visserligen att gå vänsterpartiet till mötes, men å andra sidan är det ju då marknaden som sätter villkoren.

Formuleringen om att begränsa marknadsekonomins räckvidd är naturligtvis en tydlig vänstermarkering. Staten och kommunerna ska vara så starka att marknadskrafterna regleras i en blandekonomi.

”En stark offentlig makt är socialdemokratins kärna”, slog Carl Tham, ombud frÃ¥n Stockholm och stark röst inom partiets vänsterflygel fast. Den nya formuleringen i riktlinjerna var en seger för den radikala utposten inom Stockholms arbetarekommun.

Tidigare har den socialdemokratiska ledningen varit minst sagt skeptisk till att låna pengar till stora, dyra byggprojekt. Det är som att kissa i byxorna. Varmt först när vägen som annars inte skulle ha blivit byggd står klar, men kallt så småningom när lånen vuxit sig så stora att räntebetalningarna riskerar att sluka alla budgetens anslag till investeringar i infrastruktur. Hamnar staten i det läget blir det inga byggen alls.

Det var just därför som Gunnar Sträng, legendarisk socialdemokratisk finansminister, en gång i tiden avskaffade uppdelningen i drift- och kapitalbudget och slog fast att alla offentliga investeringar skulle betalas direkt med anslag i statsbudgeten. Sträng ville inte ha en växande skuld att betala ränta på.

Att öka betalningen med avgifter är däremot ofarligt rent statsfinansiellt. Men däremot ett klart avsteg från att den här typen av investeringar ska betalas solidariskt av alla via skattsedeln. Med brukaravgifter får ju trafikanterna betala utöver skatten. Alltså privat finansiering. Det är ett klart steg till höger.

Ett steg till höger och ett till vänster alltså. Fortsätter kongressen så här vinglar sig socialdemokraterna fram. Men riktningen kan trots allt bli ganska rak till slut.