Politik och politikerbevakning på riktigt

Sveriges populäraste politiker – just för att hon inte är i Sverige – rutschar utför när Fokus makthavarlista presenteras på torsdag. Kanske är Margot Wallström den Ségolène Royal som Emily von Sydow skriver i sin biografi över henne (Ekerlids Förlag). Precis som Royal har Wallström varit med länge, men ändå alltid stått vid sidan av de verkliga maktstrukturerna.

Med Margot Wallström har det varit som med Carl Bildt. Populariteten hos svenska folket har ökat mer och mer ju längre de hållit sig borta från Sverige.

I opinionsmätningarna får Margot Wallström alltid flest röster som socialdemokratisk partiledare. Förmodligen just för att det var väldigt länge sedan hon behövde ta något ansvar för vad som händer i Sverige.

Att hon inte har haft några riktigt handfasta politiska uppgifter i EU-kommissionen under sin senaste period gör också att ingen kan reta sig på henne. Å andra sidan har det blivit mer och mer uppenbart att hon heller inte fått något påtagligt gjort.

Därför är det ganska naturligt att Margot Wallström faller som en sten när makten ska rankas. Hon har uppenbarligen inte haft särskilt mycket att säga till om inom EU och hon är på väg ut.

Vart är frågan och rykten om ett FN-jobb är i svang. Wallström sägs vilja fortsätta den internationella banan med att ta hand om ett särskilt FN-program som ska ta itu med sexuellt våld mot civila i konflikter. Bara det går att plocka fram finansieringen.

Uppgifterna kommer från Mats Engström, tidigare ledarskribent på Aftonbladet, som genom åren haft mycket nära kontakter med trojkan Anna Lindh, Margot Wallström och Mona Sahlin. Engström brukar inte skarva, det han skriver på sin blogg har hög trovärdighet.

Går FN-uppdraget i lås kommer alltså inte Margot Wallström hem till Hammarö i Värmland nu heller. Hennes popularitet kan fortsätta att ligga högt, men hon blir inte den draghjälp i valrörelsen som Mona Sahlin har räknat med.