Politik och politikerbevakning på riktigt

Veckans makthavare Hans Geelmuyden har varit ledande inom den norska opinionsbildningen i 20 år. Denna vecka skriver han på Makthavare.se och jämför den norska och svenska politiken. Vad kan Sahlin och Reinfeldt lära av Jens Stoltenberg?

Svenskar frågar mig vad Mona Sahlin kan lära av den norske statsministern Jans Stoltenberg. Jag tror att de frågar eftersom de rödgröna vann stortingsvalet i höst och eftersom svenskarna har möjligheten att rösta på en rödgrön regering nästa höst. Jag är rädd att likheterna stannar där. Jens Stoltenberg hade en möjlighet Mona Sahlin inte har. Stoltenberg har möjligheten att använda 250 miljarder kronor mer under 2010 än han hade 2006. Den möjligheten använder han också. Trots detta vann de rödgröna med knappaste möjliga marginal. Sahlin kan inte köpa sig en seger.
Valrörelsen i Sverige hösten 2010 blir som alla nordiska valrörelser efter det kalla kriget, en debatt om arbete till alla och skatter. Socialister vill ge arbete och välfärd. Högersidan vill ge skattelättnader och tillväxt. Utmaningarna i Sverige är finanskrisen, en traditionell näringslivsstruktur, en arbetslöshet på 10 procent och en nästan tom kassakista för staten. Där den norska staten badar i pengar och har 2500 miljarder på banken, står den svenska staten i fara att drunkna i skuld. Ekonomiska olikheter gör det omöjligt att rakt av göra en komparativ analys, för att spå det svenska valet 2010.
10 månader före det norska valet ledde det borgerliga blocket solklart i opinionsundersökningarna. De två största partierna på var sida, Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet, var nästa jämnstora. Men i valet blev Arbeiderpartiet 15 procent större än Fremskrittspartiet. Stoltenberg krossade motståndet i själva valrörelsen. Han belönades för god krishantering och för att inte trampa det korporativa Norge på tårna.
10 månader före det svenska valet väger det jämt mellan blocken. Som för Stoltenberg är Reinfeldts stora fördel att han är den mest populära och mest trovärdiga statsministerkandidaten. Efter hanteringen av finanskrisen och ordförandeskapet i EU har Reinfeldt blivit statsman. Skulle han mot förmodan skapa europeisk succé i klimatförhandlingarna i Köpenhamn, tror jag det skulle vara kört för Sahlin. Men man ska aldrig säga aldrig. Det är fortfarande nio månader kvar till riksdagsvalet då.
Att framstå som en duglig statsminister med styrka att leda det svenska samhället genom nödvändiga förändringar, är den största utmaningen för Sahlin. Samtidigt visar europeiska undersökningar att svenskarna tycker att landet har tacklat den ekonomiska krisen väl. Skyhög arbetslöshet och krisdrabbad industri på billig försäljning till kineser och norrmänn visar att självbilden är starkare är det egentligen finns grund för.
Där Stoltenbergs utmaning var att undgå konflikt och kommunicera business as usual, ligger Sahlins möjlighet förmodligen i att kommunicera ”change”. Här har Stoltenberg det enklaste jobbet. Han leder en koalition där minst ett parti är emot varje förändring. I den sittande regeringen är status quo det enklaste alternativet. Ledordet på den norska statsministerns kontor är att en negativ sak i pressen gör mer skada än tio positiva gör nytta. Sahlin däremot, måste berätta historien om hur samhället som skapat trygghet och ekonomiskt välstånd de senaste 70 åren är hotat. Därför behöver Sverige förändring.
Jens Stoltenberg är ingen Obama, men han har blivit en mycket bättre historieberättare än han var tidigare. I kampen mot högersidans skatteteorier och statistik klarade han i välrörelsen att sätta dagordningen med en 100 ord lång berättelse om den norska modellen. Den svenska vänstersidans trumf är hur de vill återinföra den svenska modellen. Trygghet är esset i spelet om röster i kristid.
“Stories are shared, theories are debated” påpekade den amerikanske kongressbibliotekaren James H. Billington efter att ha analyserat historieberättaren Ronald Reagans tal. “Ronald Reagan, the storyteller, instinctively realized that America was a story, not a theory. Theories rarely bring peace, since they inspire divisions based on right and wrong and invite argument that leads to conflict. Stories are shared, theories are debated”, skrev Billington.
Den statsministerkandidat som bäst berättar historien om vägen vidare efter krisen kommer att vinna valet, eftersom den bästa historien mobiliserar flest väljare.
Hans Geelmuyden

Hans Geelmuyden har jobbat med rådgivning inom kommunikation i 20 år är grundare av det skandinaviska kommunikationsföretaget Geelmuyden Kiese.