Efter en natt bland prostituerade och sexköpare

Jag sitter i en civil polisbil med skottsäker väst tillsammans med [[Jonas Trolle]], Stockholmspolisens talesperson för det polisiära arbetet mot sexköpare och prostitution, och Jeanette, civil utredare på Kommissionen mot människohandel.

Vi följer efter en skåpbil med logotyp från en VVS-firma i Södertälje, som kör mot Skeppsholmen.

Jag kommer aldrig att kunna se på Skeppsholmen och Riddarholmen på samma sätt efter den här natten.

De följer bilen tillsammans med den andra civila polisbilen där Anna och Simon sitter. De håller ständig avrapportering med varandra genom sina headsets.

Jonas har förklarat under kvällens timmar att de vanligaste ställena för fullbordande av sexköp för gatuprostitution i Stockholm är Skeppsholmen och Riddarholmen. Kvinnan plockas upp på Malmskillnadsgatan eller Mäster Samuelsgatan och körs sedan till något av de två ställena. Varför? Det är centralt och ger möjlighet till avskildhet på någon parkering där.

Vi följer efter bilen vi såg för fem minuter sedan förhandla med en känd prostituerad ung kvinna på Malmskillnadsgatan för att sedan köra i väg med henne i riktning mot Skeppsholmen. Jag håller i mig i baksätet. Det går snabbt. Vi kör omväg efter omväg för att den misstänkte sexköpare framför oss inte ska förstå att han har polisen i hälarna.

Vi är nöjda om vi avbryter ett sexköp innan det fullbordas förklarar Jonas Trolle för mig senare. Det viktiga är att vi förhindrar brottslighet.

Koncentrationen i bilen går från 100 procent till 200 direkt när jakten sätts i gång. Inga frågor, inga om och men. Adrenalinet pumpar. Det pumpar hos mig också. Jag slås av att så här snabbt har jag aldrig åkt bil i Stockholm city. Inte heller har jag varit med om att köra mot så många rödljus.

Bilen kör sakta förbi Grand hotell och vi ligger en bil efter honom. Han kör över bron till Skeppsholmen och vi ligger nu ett rödljus efter. Samtidigt som vi kör in på Skeppsholmen ser vi hur bilen har vänt och kör i riktning tillbaka mot Blasieholmen.

Jonas konstaterar att mannen i bilen fått kalla fötter. Jonas säger till Anna och Simon att det är dags för dem att stanna honom. Bredvid Kungsträdgården sätter Jonas på blåljusen och bilen stannar direkt.

Jonas går fram till bilen och knackar på förarfönstret och ber mannen kliva ur bilen. Jag står kvar vid polisbilen, tveksam om jag kan hänga bredvid dem när de förhör. Men Jonas vinkar fram mig.

Jag går fram till kvinnan som gått ur bilen och Jeanette som ställer frågor till henne. Jag ser att Simon och Jonas förhör den misstänkte köparen som nu sitter i baksätet i polisbilen där jag tidigare satt.

Kvinnan som blev upplockad i på Malmskillnadsgatan, är svensk, kan inte vara mer än 23 år och är enligt Jeanette och Jonas en känd prostituerad.

Jag står bredvid och lyssnar när Jeanette ställer frågor till henne och ser att hennes ögon rullar runt i hela ögongloben, hon vinglar på fötterna och hon skriker på Jeanette att hon borde säga till polisen hon träffade för några dagar sedan att det inte var sjysst att sno hennes parfym.

Kvinnan förklarar att hon känner mannen som plockat upp henne sedan tidigare och att det är en kompis.

Jag går mot mannen som är misstänkt för sexköp. Precis när jag ställer mig framför honom förklarar han för Jonas att han har flickvän och därför har han inget behov av att köpa sex.

Jonas och Simon går iväg och Jonas konstaterar att det inte går att rapportera honom för något brott.

Då invänder Simon och påtalar tre indicier som borde hålla för försök till sexköp: 1. Han plockar upp en känd prostituerad, 2. han plockar upp henne på Sveriges mest kända gata för prostitution, 3. han kör henne till ett av Stockholms mest vanliga ställen för fullbordande av sexköp.

Jonas övertygas och låter Simon skriva rapporteringen som han lämnar som kopia till mannen om att han är rapporterad till åklagare för försök till sexköp.

Under denna natt i Stockholmslivet får jag med hjälp av Jonas och Jeanette upp för ögonen för vad som händer på Malmskillnadsgatan och Mäster Samuelsgatan efter kl 22 varje kväll.

Först ser jag ingenting och när Jonas konstaterar att en viss Audi passerat polisens civilbil för femte gången på Mäster Samuelsgatan, börjar jag se mönstret.

I princip varje bil som passerar oss och som körs av en ensam man, cruisar alla för att köpa sex på dessa gator efter kl 22.

Ett ytterst fåtal är män på väg hem sent från jobbet, men dessa identifierar man lätt på deras körstil som är mycket målinriktat. De övriga däremot, alla kör 20 km/h upp och ner för citygatorna i jakt på modet att stanna bilen och fråga någon av de kvinnorna som står och väntar på en kund.

På Malmskillnadsgatan får jag däremot chansen att se ett fenomen som jag inte kände till tidigare. Taxibilar som kör upp vid vändplan framför Hötorgets tunnelbaneuppgång på Malmskillnadsgatan och genomför samma procedur som de ensamma männen i sina privata bilar. Vad gör de här om inte letar efter prostituterade, åt en kund eller åt sig själv? Det letar uppenbart i alla fall efter modet att stanna bilen.

Jeanette förklarar att i förhören med många sexköpare, förklarar männen att de kan ha kört på dessa gator i ett tiotal gånger eller mer, innan de vågade stanna första gången för att köpa en prostituerad.

Gatuprostitutionen har ökat den senaste tiden i Stockholm och polisen har satt extra resurser för arbetet mot detta.

Men när Jonas sätter gasen i botten efter en sexköpare som plockat upp en kvinna inser jag att det nu är fritt fram för alla de övriga tiotalet kvinnor jag sett promenera upp och ner för gatorna att bli upplockade av en köpare.

En polisbil är ingenting i arbetet mot gatuprostitutionen i Stockholm. Två är lite mer, men blir samma som en eftersom en biljakt kräver två polisbilar som hjälper varandra.

Jeanette berättar att även kvinnliga poliser i arbetet mot sexköpare får ofta frågan på Malmskillnadsgatan om vad de kostar.

Sexköparna som jag pratade med och mötte såg ut att representera hela samhället av män, arbetare, knarkare, tjänstemän och överklass. De förklarade alla att de var oskyldiga genom att förklara att om de ville ha sex skulle de inte behöva betala för det.

De prostituerade jag pratade med var antingen starkt drogpåverkade eller kunde inte prata bra svenska.

Den onsdagkvällen jag fick chansen att följa med polisen, på spaning mot sexköpare, träffade vi Stockholm stads prostitutionsenhet som konstaterade att de sett 19 prostituerade ute under kvällen. De konstaterade att det är dubbelt så många som några år tidigare på gatorna.

Resultatet av nattens aktiviteter blev en man tagen för fullbordat sexköp och tre för försök till sexköp.

En natt med Stockholmspolisens Kommission mot människohandel fick mig att förstå vikten av deras arbete. De kämpar mot handel med kvinnors kroppar med en lag som har lika stort straffvärde som snatteri, böter eller sex månaders fängelse.

För en vecka sedan rapporterade SVT att endast två män har dömts till fängelse av tusentalet fall av domar mot sexköpare sedan lagens införlivande för tio år sedan, och att arbetet mot sexköp är mycket lågt prioriterat ute bland polisdistrikten.

Det är dags för att förändra den juridiska spelplanen nu. Ta bort brottet sexköp som är en juridisk konstruktion för frivilligt prostituerade.

Jämställ istället sexköp med människohandel och ta bort kraven på tvång, vilseledning, m.m., för brottet människohandel med sexuella syften. På detta vis blir straffvärdet för sexköp/människohandel fängelse i två eller högst tio år.

Ta bort brottet koppleri som är brott konstruerat mot staten. För istället in dessa handlingar i brottet människohandel.

Dessa lagändringar tillsammans med riktade och prioriterade medel hos Sveriges polisdistrikt i arbetet mot sexköp kan skicka en klar och tydlig signal till landet sexköpare att handel med människors kroppar är inte okej i vårt samhälle.

Utan detta famlar arbetet mot sexköp i mörkret bland tandlösa lagar och budgetar där arbetet mot sexköp är lågt prioriterat.

Trackbacks

  1. svensk juridik skriver:

    svensk juridik…

    Efter en natt bland prostituerade och sexköpare…

Kommentera