[UPPDATERAD] Hallå där [[Martin Ådahl]], chef på Fores, som tillsammans med tre medarbetare från den Stockholmsbaserade tankesmedjan är på plats i Köpenhamn under slutfasen av COP15. Vad tycker du om den första halvan av toppmötet?
- Det har gått fruktansvärt långsamt. Det som har hänt är sådant som låg i korten redan innan konferensen började. Och det som måste hända kommer nog hända de sista dagarna när först miljöministrarna och sedan stats- och regeringscheferna är med på planen fullt ut.
Vad tror du om utgången. Är du optimist, pessimist eller realist?
- Vi hoppas att man kommer fram med någonting som löser problemen. Sedan min tid på Riksbanken brukar jag ibland skämta och säga att det inte är någon poäng med en lösning som leder fram till att man har tjugo procents inflation om man började med hundra procents inflation. Det är bra om man kommer ned på två procent så att man inte sitter kvar med ett allvarligt problem som man inte kan hantera.
- Och därvidlag kommer inte Köpenhamnskonferensen lyckas eftersom man inte kommer ha tillräckligt ambitiösa mål. Men ännu viktigare är att man inte kommer ha fungerande och bindande mekanismer som gör att man kan hålla sig till de uppsatta målen och få konkreta resultat.
- Den sistnämnda delen underskattas, för det här kommer sannolikt bli ett avtal som är mindre bindande än Kyoto och då är risken ännu större att man inte håller sig till de politiska målen eftersom det inte finns något tryck att leva upp till de bud som lagts på bordet.
Ska förhoppningarna istället riktas mot nästa klimattoppmöte i Mexico?
- Först ska förhoppningarna riktas mot fredag då mötet ska avslutas. Men om det inte skulle lyckas får vi inte gråta blod om det tas en ny jätteoffensiv som riktas mot en annan del av världen, alltså nästa toppmöte i Mexico. Det sorgliga och allvarliga är om det inte skulle bli någonting vare sig i Köpenhamn eller i Mexico.
- För Kyotomötet, som inte lyckades så värst bra men som ändå var bättre än ingenting, så sattes i praktiken mycket av spelreglerna i Marocko efteråt, och det är det många som inte känner till.
Hur ser du på det utspel i vilket USA:s miljöskyddsmyndighet EPA i förra veckan klassade koldioxid som en skadlig gas och vars utsläpp därmed kan regleras?
- Det är inget stort utspel gentemot förhandlingen i Köpenhamn därför att det inte förändrar eller förstärker USA:s bud. Däremot ökar det trovärdigheten i det bud som Obama redan lagt eftersom det lägger ett tryck på kongressen genom att om inte ledamöterna klarar av det hela kan EPA delvis då komplettera vad kongressen gör eller inte gör.
USA har en nyckelroll på COP15 och i den amerikanska debatten ser vi nu hur den så kallade climategateaffären börjar sprida sig ut i medierna och de etablerade debattarenorna. Hur ser du på climategate?
- Jag tycker att det är en skandal att vi inte har varit tillräckligt uppmärksamma på hur manipulerad debatten är. Självklart ska vi vara öppna för alla möjliga invändningar och jag har verkligen försökt läsa på noggrannt för att se vilken kritik som klimatskeptikerna framför och vara öppen för att det kan komma ny fakta.
- Men det hela påminner på ett sätt mycket om den folkpartistiska dataintrångsskandalen i den svenska valrörelsens slutskede, fast det här är värre. Man bryter sig in i en dator på ett sätt som påminner om Watergate för att smutskasta motståndaren. På kort tid plockar man ut tusentals mejl som planteras via bloggare där man tar lite korkade formuleringar och sätter dem utanför sitt sammanhang. Och i det här fallet är de verkligen tagna ur sitt sammanhang.
- Anledningen till att chefen för klimatenheten vid Eastanglia har avstängts är att han har tröttnat på att bli trakasserad av klimatskeptikerna och då gjort en korkad sak. Han har raderat mejl som i sin tur leder till databaserna därför att han inte hela tiden vill lämna ut dessa, vilket han måste göra enligt freedom of information act i Storbritannien. Han har alltså inte ägnat sig åt felaktig vetenskap.
Så vilken slutsats drar du av det inträffade?
- Talet om att han skulle ha manipulerat forskningsdata är rent nys. Den debatten har varit känd i tio år och handlar om att man har två olika dataserier. En serie som är byggd på trädringar och aproximerad utifrån vad man inte vet exakt. Parallellt med den läggs en serie med data som vi redan har och man ser att de följer varandra väldigt fint. Men mot slutet – på grund av hur mätningarna på trädringarna görs – så viker de av och då kan man inte använda de uppgifterna längre eftersom man vet från faktisk data att det fortsätter upp. Och då måste man klistra ihop statistiken på precis samma sätt som man ofta gör på många andra seriösa institutioner som ägnar sig åt prognosmakeri, som till exempel Riksbanken och Konjunkturinstitutet.
- Nu är jag ekonom, men jag vet att man använder sig av samma system inom klimatvetenskapen där man klistrar ihop och så att säga fixar till dataserierna för att kunna använda dem. Utifrån detta faktum har diskussionen tagits fullständigt ur sitt sammanhang av folk som inte förstår exakt vad det är man talar om.
Men vad handlar det då egentligen om?
- Jag är oerhört irriterad över att folk i media inte har varit uppmärksamma nog
på hur manipulerat det hela är. Det här är min spekulation men jag tror, utan att veta exakt, att det med stor säkerhet är upplagt och uttänkt på någon stor pr-byrå i Washington på uppdrag av något eller några stora oljeländer. Det är en spekulation och jag vet inget om det, men jag skulle inte vara ett dugg förvånad om det är upplagt och uttänkt på någon stor pr-byrå på K-street i Washington på uppdrag av något eller några stora oljeländer. Strategin hos pr-konsulterna handlar om att sabotera maximalt inför Köpenhamn. Och då handlar det om att vetenskapsmännen ska diskrediteras eftersom de är de som byggt upp trovärdigheten inför toppmötet.
- Först kommer det ut via bloggosfären. Efter några veckor dyker det sedan upp hos Saudiarabiens klimatambassadör på mötet och sedan hos några väl kända klimatskeptiker och debattörer världen runt. Det är så tydligt orkestrerat på ett sätt som folk borde ha blivit uppmärksamma på, och man ska inte låta sig spelas av den här typen av pr-kampanjer.
Så climategate är alltså en del av ett pr-spel enligt din bedömning?
- Tro mig, det kommer komma fler försök att så osäkerhet i opinionen med ganska så oseriösa metoder.
- Vetenskapsmännen har uppenbarligen gjort ett misstag. De har inte velat lämna ut databaserna till just de grupper som ber om dem via mejl. Men kom ihåg att de här databaserna är delade mellan ett stort antal institut världen över, så det är inget som några enstaka forskare sitter och håller på ensamma för egen räkning.
På vilket sätt har journalisterna misskött sin uppgift i kölvattnet av den här affären?
- Problemet är att det å ena sidan – precis som med många ekonomiska frågor för att ta ett exempel – är ganska komplicerade sammanhang, vilket gör att det alltid går att hitta någon enstaka avvikare som säger någonting annat. Men å andra sidan är det ganska grundläggande saker som är lätta att förstå.
- Och med sådana saker – som till exempel att det är bra med låg inflation eller att det är bra med tillväxt i ekonomin eller att höga skatter gör att folk arbetar mindre, allt annat lika – så tar vi dem för givna och litar på att ekonomerna inte har helt fel. Om det då dyker upp någon som låt oss säga har brutit sig in i en databas på konjunkturinstitutet och där hittar en beräkning som säger att det är mindre osäkert att inflationen påverkas givet det och det och det, så inte blir det någon världsskandal av det intrånget.
- Men det här ett nytt ämne och insikten om den här vetenskapliga massan har kommit så pass sent att vare sig journalister eller allmänheten har ännu inte inte lärt sig att bedöma saker för vad de är, och då kan de gå igång på saker som saknar proportioner.
Journalisterna har alltså inget kunnande om den vetenskapliga konsensusen, eller?
- Man vet att det finns en vetenskaplig konsensus, men man har inte riktigt tagit in vad den egentligen består av och hur de olika komplexiteterna ser ut. En annan klassisk kritik som klimatskeptiker brukar framföra är att det finns olika temperaturer i olika delar av atmosfären och de har olika utveckling. Men det här känner meterologerna till sedan länge och är ingenting nytt för dem.
- Vetenskapsjournalisterna kan det här sedan länge. Men nu har debatten också dykt upp hos politik- och ekonomijournalister och hos ledarskribenter och de är inte inlästa på frågan. Och när då vetenskapsjournalisterna bara säger att det är nys och att de inte orkar förklara det hela en gång till, då uppfattas de också som en del av en stor konspiration där etablissemanget håller varandra om ryggen.
