Hallå där, Björn-Ola Linnér
Professor Björn-Ola Linnér är föreståndare för Centrum för klimatpolitisk forskning (CSPR) i Linköping och kan också kallas en klimatmessias med rötterna i pingströrelsen. Här får makthavares läsare en forskares perspektiv på klimatförhandlingarna.
Vilket COP i ordningen är det för dig?
- Jag började bevaka de årliga klimatförhandlingarna 2005, i Montreal. Så detta är mitt femte.
Hur har dina förberedelser för COP15 sett ut?
- Det har varit tuffa dagar i ett par månaders tid, kan man säga. Det har varit betydligt fler möten att följa och analysera. Jag har också lagt ner mer tid på att tala med media, än vad jag brukar inför ett vanligt COP, och det är ju roligt att folk börjar intressera sig.
Vad gör en forskare under ett klimatförhandlingsmöte?
- Forskare brukar försöka följa sina frågor, delta i och ibland arrangera olika side-events, passa på att diskutera sina frågor med så många som möjligt och knyta spännande kontakter. I år har vi på CSPR en spännande enkätstudie som alla delegater besvarar. Där tar vi reda på hur parterna ser på finansiering, på hur utsläppsbegränsningar ska beräknas, hur de ser på anpassning och rättvisa i klimatregimen och en massa andra spännande frågor. Efter en snabbanalys av enkäten står det exempelvis klart att mer än hälften uppfattar USA som ledare i förhandlingarna. Intressant nog har EU tappat en placering och ligger nu 3:a efter Kina.
Vilken fråga i förhandlingarna måste man lösa för att komma vidare?
- Just nu är det egentligen två frågor som behöver lösas. Det ena är frågan om hur många avtal det ska vara. Utvecklingsländerna vill behålla det lagligt bindande Kyotoavtalet och samtidigt upprätta ett nytt för långsiktiga frågor. Det lutar åt att EU kommer att ge efter så att det också blir utfallet, men hittills har frågan tagit mycket värdefull tid och lett till förhandlingsstopp.
Det andra som är pressande innan mötet avslutas är frågan om finansiering på kort och lång sikt. På kort sikt börjar industriländerna komma upp i ungefär 100 miljarder Euro nu och det är bra. Men det behövs åtminstone en arkitektur till en långsiktig finansieringsmekanism, innan mötet avslutas. I-ländernas tidigare löften om långsiktig finansiering har brutits flagrant, så det behövs ett system.
Vad gör du efter COP15?
- Då ska jag radikalslappa hemma i Linköping. I bästa fall ligger snön kvar och då blir det pulkaåkning med barnen.
