EU-valet i backspegeln
Forskarna Marie Grusell och Lars Nord vid Demokratiinsitutet vid Mitthögskolans räkning granskat EU-valet i somras. I sin forskningsrapport skriver de att valkampanjen innebar både nya förutsättningar och business as usual för partierna, men samtidigt ”tyder mycket på att partierna planerade denna valrörelse mer noggrant än tidigare”.
Till grund för rapporten har forskarna bland annat låtit intervjua partisekreterarna Erik Ullenhag, Lennart Sjögren, Agneta Börjesson, Ibrahim Baylan och Anki Ahlsten, samt kommunikationscheferna Lena Forsman, Pär Henriksson, Carina Persson och Jenny Lindahl Persson.
Forskarna konstaterar att för första gången i en svensk EU-valrörelse fanns 2009 knappast längre frågan om det svenska EU-medlemskapets vara eller inte vara på den politiska dagordningen. I stället stod frågor om Europaparlamentet och sakfrågorna i centrum: den ekonomiska och finansiella krisen, arbetslösheten och arbetsrätten, miljön och klimatfrågan, kampen mot terrorism och internationell brottslighet, frihandel, integritetsfrågor och Internet, matkvalitén och jordbruket samt maktkoncentrationen inom EU.
Det påpekas också att att de politiska partierna själva uppfattade att valrörelsen uppmärksammades mer än vad som varit fallet vid tidigare val. Partiföreträdare överraskades också av mediernas och medborgarnas engagemang, liksom av det faktum att valrörelsen kom att präglas av en känsla för det ”europeiska”.
Men det var inte bara medier och medborgare som uppträdde annorlunda i EU-valrörelsen 2009. Enligt forskningsrapporten tyder mycket på att partierna planerade denna valrörelse mer noggrant än tidigare. Till en del berodde det sannolikt på att EU-valet den här gången inföll bara ett år före riksdagsvalet. Det innebar att det förra valet kunde fungera som en viktig värdemätare på det nationella opinionsläget, samtidigt som det fanns ett utmärkt tillfälle att testa nya kampanjmetoder och kommunikationskanaler. Därtill visade det sig att partiernas kampanjbudgetar generellt var större än vid tidigare EU-val.
Forskarna pekar också på kampanjmässiga förändringar som har att göra med medieutvecklingen. TV4 erbjöd de politiska partierna att sända politisk reklam, något många nappade på. Det var första gången en stor svensk tv-kanal sände sådan reklam i en valrörelse. Vidare medförde utvecklingen av sociala medier att digitala plattformar som Facebook, YouTube och Twitter blev en integrerad del av den politiska kommunikationen i EU-valrörelsen 2009.
En annan nyhet i valrörelsen som tas upp i rapporten är att snart sagt samtliga partier i varierande grad använde sig av olika typer av opinionsundersökningar, inte bara i syfte att mäta partisympatierna utan även för att undersöka stöd i olika frågor och underlätta strategiska val. Opinionsstudier av paneltyp gav också partierna möjlighet att över tid testa hur olika politiska förslag och händelser värderas av den allmänna opinionen. Dessutom användes i hög grad mer kvalitativa fokusgrupper, där deltagarna under professionell ledning diskuterade ett ämne och gav uttryck för sina uppfattningar i frågan. ”En väl genomarbetad mediestrategi för att få de egna politiska kampanjinsatserna nyhetsvärda hör också till den professionella kommunikativa arsenalen”, skriver forskarna i sin rapport.
Rapporten ”Syftet är alltid att få spinn” finns att läsa i sin helhet på miun.se/DEMICOM.
