På söndag startar [[Folk och Försvar|Folk och Försvars]] årliga rikskonferens i Sälen. På programmet står förstås framförallt försvars- och säkerhetspolitik, men även Baltikum, det nyligen avslutade svenska EU-ordförandeskapet, Afghanistan och Lissabonfördraget kommer att diskuteras. Arrangemanget inleds av organisationens ordförande – [[Sture Nordh]] – som här skriver exklusivt för Makthavare.se.
Den vanligaste frågan jag har fått efter att ha blivit vald till uppdraget som ordförande i Folk och Försvar är: – Försvar, sånt har vi väl inte längre i Sverige!?
Det är väl inte helt allvarligt menat, men visar på ett problem som vi bör ta på allvar, då tilltron till försvarets uppenbarligen inte är given i allmänhetens ögon. Var är folket, i dagens försvarsdebatt? Behövs folket i dagens försvarspolitik? Frågor som är själva existensberättigandet för organisationen Folk och Försvar.
Folk och Försvar, som i år firar 70 år, bildades av bland annat de politiska ungdomsförbunden, LO, TCO, SAF, KF och Riksidrottsförbundet. Vi finns till med syftet att skapa intresse och kunskap bland medborgarna om frågor som påverkar fred, frihet, demokrati och samhällets säkerhet. Tillsammans med myndigheter och andra organisationer verkar vi för att dessa frågor ska vara hela folkets angelägenhet. Och det är något som är av högsta vikt i dag, då stora förändringar av den svenska försvarspolitiken sker, och jag anser att dialog mellan ledande politiker och medborgare om det i hög grad saknas.
Därför behövs Folk och Försvar lika mycket i dag. Vi kan i Sverige glädjas åt att vi lever i en del av världen, där yttre risker och hot är blygsamma, och att vi är en del av utvecklandet av en Europeisk integration som så starkt bidrar till fred och demokrati.
Men behoven av samtal och diskussioner om säkerhets- och försvarspolitiken är ändå stor. För förändringen av Försvarsmaktens roll och uppgifter fortsätter och sker utifrån det europeiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Ett vasst insatsförsvar med förmåga att delta i gemensamma internationella missioner är något annat än det gamla invasionsförsvaret var. Vi kan tala om en helt annan försvarspolitisk inriktning. Men jag tror inte att någon kan påstå att de förändringar som skett är något som medborgarna har goda kunskaper om, eller känner delaktighet i.
Det som nu bland annat sker är en professionaliseringsprocess och som leder till att värnplikten görs vilande och kontraktsanställda soldater, sjömän och gruppbefäl ska införas. Hur ska den framtida personalförsörjningen i praktiken se ut?
Vad som kommer att ske med försvarsindustrin? Den som är så otroligt viktig inte bara för de jobb den genererar, utan också på grund av den högteknologiska forskning som den innefattar.
Vad betyder Lissabonfördragets nya solidaritetspakt för oss som neutral stat, när den innehåller skrivningar om skyldighet att ingripa med alla till buds stående medel vid väpnat angrepp mot en annan medlemsstat?
Detta är några av de viktiga frågor som kräver besked. Jag är ingen nostalgiker som antyder att det skulle ha varit bättre förr. Förändringar av försvaret är nödvändiga. Men i ett demokratiskt samhälle bör varje medborgare kunna känna sig trygg i att vi är väl förberedda för olika typer av hot mot vår säkerhet. Den tryggheten har vi rätt att känna. Och vi har som medborgare rätt att bli tillfrågade och kunna förstå försvarspolitiken, för att vara beredda att ställa upp med mera än våra skattepengar, när det behövs.
Sture Nordh
Ordförande i Folk och Försvar och i [[TCO]]
* * *
I år fyller Folk och Försvar 70. Detta uppmärksammas bland annat av Fokus.
