I dag, på Internationella kvinnodagen, arrangerar [[RFSU]] och kampanjen Unite for Women världens största barnsvagnsmarsch, i syfte att stoppa mödradödligheten runt om i världen. Om detta berättar RFSU:s generalsekreterare [[Åsa Regnér]] mer, när hon här tar till orda som Veckans makthavare.
Internationella kvinnodagen; årets viktigaste dag – men en dag av glädje eller ilska?
Självklart är det en dag som symboliserar kamp. Kamp för rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet. Det är en dag för analys. Hur långt har vi kommit? Vad har gått bra? Hur går vi vidare? Det finns också positiv utveckling, t ex att allt fler flickor går i skolan i världen och att fler kvinnor har betalt arbete – även om kvinnolönerna i utvecklingsländer ofta är så låga att de inte går att försörja sig på.
Men det är också en dag fylld av sorg, ilska och förtvivlan. Över att kvinnor fortfarande saknar makt över sina liv. Över att kvinnors liv saknar värde. Över att kvinnor är en handelsvara, ett byte, en ägodel.
Över en halv miljon kvinnor dör varje år bara för att de blivit gravida. Det gör mig oerhört arg. Trots att de kunde ha räddats om de hade haft tillgång till moderna preventivmedel, säkra aborter, sexualupplysning och mödrahälsovård. Siffran har knappt förändrats på tjugo år. Många är riktigt unga, tonåringar.
Det är svårt att hålla modet uppe när säkra aborter fortfarande görs otillgängliga av restriktiva lagar, brist på information eller politiskt ledarskap – trots att 70 000 kvinnor dör varje år i sviterna av osäkra ingrepp.
Världens stater säger sig vara överens om att något måste göras åt saken, tex genom att man bestämde år 2000 att minskad mödradödlighet är ett av de åtta milleniemålen om minskad fattigdom. Ändå genomför man inte de nödvändiga förändringarna. De åtgärder som behövs är kända – tillgång till preventivmedel, säkra aborter, utbildade barnmorskor, akutsjukvård) – tillgängliga i industriländer och flera av dem ganska billiga. Men detta handlar om kvinnor. Och kvinnors rätt att besluta om sina egna kroppar. Jag kom hem från FN:s årliga möte om möte om kvinnors rättigheter igår och kan dessvärre återigen konstatera; världens ledande politiker kan faktiskt inte enas om att kvinnor ska få bestämma över (ens) sina egna kroppar år 2010.
Därför vet jag just nu inte vad jag ska känna inför internationella kvinnodagen. Glädje över de framsteg som gjorts eller ilska över den tid det tar?
Jag tror trots allt på förändring och inte minst på kvinnors egen kraft att förändra. Utan kvinnorörelsen hade väldigt lite hänt genom tiderna, inte i västvärlden heller. Dock är det regeringar som har ansvar för att ta beslut och tillskjuta resurser. Så vi måste kämpa vidare för att påverka, medvetna om de viktiga framgångarna bakom oss och de monumentala orättvisorna framför oss. Vissa positiva tecken finns, t ex en ny inställning till preventivmedel från den amerikanska regeringen, en färsk resolution från EU-parlamentet om vikten av tillgång till säkra aborter och en handlingsplan från Afrikanska Unionen om sexuell och reproduktiv hälsa som en nyckel för att uppnå milleniemålen överhuvudtaget. Det och mycket mer behövs när var sjunde kvinna i Niger fortfarande dör för att hon blivit gravid och när tre miljoner flickor könsstympas i världen varje år.
Det är just därför som RFSU:s kampanj Unite for women – stoppa mödradödligheten kulminerar i dag. I vad vi hoppas blir världens största barnvagnsmarsch mellan Kungsträdgården och Mynttorget i Stockholm.
Det blir inte världens första barnvagnsmarsch. 1937 möttes läkaren Joyce Leunbach av en barnvagnsdemonstration när han frigavs från Västra fängelset i Köpenhamn. Leunbach, som var nära vän med RFSU:s grundare Elise Ottesen-Jensen, hade dömts för att ha utfört aborter. Barnvagnarna utanför fängelset var en hyllning till honom och alla kvinnors rätt att själva bestämma över sina liv, sin sexualitet, sin reproduktion och sin hälsa. Rätten att själv bestämma om, när och med vem de vill blir gravida.
Så vill vi fortfarande se det. Därför rullar barnvagnarna åter på marsch i dag eftersom den rätten fortfarande måste krävas på så många håll i världen.
Unite for women – Stoppa mödradödligheten.
Åsa Regnér
Generalsekreterare, RFSU
