Politik och politikerbevakning på riktigt

Moderaternas talesperson i frågor om internet/teknikutveckling, riksdagsledamoten Henrik von Sydow, är starkt kritisk mot det språkbruk de rödgröna oppositionspartierna använder för att beskriva sin politiska hemvist. Detta utvecklar han här som Veckans makthavare:

Oppositionen är – bara – vänster

De rödgröna går till val som ett ”mitten-vänster-alternativ”, påpekade socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson vid oppositionens pressträff precis före påsk. Paradoxen i påståendet är uppenbar: ”Mitten” är något som oppositionen söker sig bort från. Vänsterpartiet drar socialdemokraterna mot vänsterflanken. Och socialdemokraterna suddar effektivt bort liberala drag hos miljöpartiet.

Om Mona Sahlin vinner valet är det till priset av ett historiskt politiskt genomslag för vänsterpartiet. Lars Ohlys politiska agenda har knappast något att göra med mittfåran av svenska väljares värderingar. Vänsterpartiet motsätter sig budgetlagar, utgiftstak och en självständig riksbank samt många av de reformer som bidragit till ordning och reda i statsfinanserna. Partiet vill återinföra halvtidsfrigivning och lämna Europasamarbetet.

Tillträdet till makten blir också total för vänsterpartiet. Även en regering ledd av Mona Sahlin fattar beslut kollegialt och alla uttalanden ska gemensamt beredas mellan de tre partierna – också frågor som handlar om försvar, säkerhet och utrikespolitik. Det är just det fält som socialdemokraterna historiskt har ansträngt sig för att hålla vänsterpartiet borta från.

I dessa beredningar flyttar Vänsterpartiet mittpunkten hos Mona Sahlins alternativ en bra bit ut mot vänsterkanten. De socialdemokrater som kallar sig för ”progressiva” eller till och med ”liberala” får ingen draghjälp. Tvärtom, mitten i vänsteroppositionen förflyttas till den linjen som ofta företrädas socialdemokratiska vänsterkrafter som Morgan Johansson och Marita Ulvskog. Det är socialdemokratins kollektivister, traditionalister och centralister som får draghjälp av Lars Ohly.

Och det är socialdemokraternas traditionalister som också raderar ut miljöpartiets liberala drag och inflytande över vänsteroppositionen. Miljöpartiets borgerliga inställning i frågor om migration och arbetskraftsinvandring putsas väck när partiets företrädare nu skriver debattartiklar om Laval-domen som osar facklig retorik om utländsk arbetskraft. Och med horisont från riksdagshuset anas hur miljöpartiets frihetliga inställning till friskolor och enskilda förskolor nu får kompromissas bort till förmån för socialdemokratisk betongpolitik med ett minimum av frihet och flexibilitet.

”Mitten-vänster” kallar vänsteroppositionens kommunikationschefer sitt samarbete. Det är ett språkbruk som saknar täckning i sak och substans. Debatten kring RUT – avdraget för hushållsnära tjänster – avslöjar dynamiken och styrkan hos vänsterkrafterna i oppositionen. Vänsterpartiet vinner förhandlingarna. Mona Sahlin administrerar en historisk vänstersväng där s, v och mp girar allt längre från mittfåran av väljarnas värderingar. Jag tror att väldigt många väljare – också en del som ofta röstar på socialdemokraterna – föredrar Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen.

Henrik von Sydow
Riksdagsledamot för moderaterna