Den 1 juli förändras lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade kakor (eng. cookies). Tidigare räckte det med att det fanns information på webbplatsen om användning av kakor.

Men den här webbplatsen, precis som de allra flesta andra webbplatser, måste sätta ett gäng cookies för att funka på ett vettigt sätt. Nu är sanningen den att vi (precis som exempelvis www.polisen.se) redan har satt några cookies på din dator när du gick in på sidan. Så antingen gillar du läget eller så kan du flytta till en internetfri zon någonstans i urskogen.

Jag godkänner Jag godkänner inte

Ordning och reda i försvarspolitiken?

Försvarsmakten står inför stora förändringar och det finns en rad skiljelinjer mellan partierna och blocken inför valet. På det Säkerhetspolitiska sommartorget försökte man räta ut några frågetecken.

Seminarium: Försvarsministern i fokus och Valen efter valet
Arrangör: Säkerhetspolitiskt Sommartorg genom Folk och Försvar
Plats: Restaurang Hamnplan 5
Publik: Knappt 150 personer
Moderator: Lars Ekeman, Folk och Försvar
Budskap: Vad händer i försvarspolitiken efter valet?
Citatet: ”Kan den som förstår vad oppositionen vill räcka upp en hand?” (Sten Tolgfors, försvarsminister).

Vad händer egentligen i försvarspolitiken efter valet? Det Säkerhetspolitiska Sommartorget inledde måndagen med två programpunkter som försökte reda ut frågan. Försvarsminister Sten Tolgfors inledde med att redogöra de stora dragen i den utveckling som skett inom den svenska försvars- och säkerhetspolitiken under de senaste 20 åren, för att landa i den situation som är idag.

”Hur kan man beskriva ett lands säkerhetspolitik genom att säga vad det inte är? Sverige är militärt alliansfritt, men vad är det istället?”

I och med de beslut som fattats av riksdagen under 2009 och 2010 bygger Sveriges säkerhetspolitik på att man bygger säkerhet tillsammans med andra. Detta har lett fram till behovet att organisera om Försvarsmakten i grunden – bland annat genom att avskaffa den särskilt uppsatta Utlandsstyrkan och att inte längre tillämpa värnplikten i fredstid. Detta för att skapa ett mer tillgängligt försvar, som försvarsministern ser det.

Efter ministerns föredragning äntrade Anders Karlsson (s), Gunilla Wahlén (v) och Allan Widman (fp) scenen jämte Tolgfors, för att ge sina respektive partiers syn. Positionerna var de, för den som följt debatten, väntade. Anders Karlsson riktade framförallt in sig på plikten och det negativa i att inte tillämpa den.

”Om tre mandatperioder finns inte denna organisation, Folk och Försvar, längre. För då har vi inget folkförsvar längre, då har vi en krigsmakt.”

Allan Widman, som häromdagen skrev en mycket kritisk artikel på Newsmill, sade sig stå bakom det försvarsministern tidigare föredrog och de beslut som fattats. Men ansåg sig ha skäl till oro, framförallt kring arméns tendens att vilja anställa soldater på heltid. Han markerade även att folkpartiet inte vill se några ytterligare förbandsnedläggningar och att de vill reformera Försvarsmaktens ledningssystem för att underlätta ansvarsutkrävande.

Gunilla Wahlén riktade istället in sin på Sveriges samarbete med Nato som den stora skiljelinjen. Hon menade att vänsterpartiet inte kan acceptera att Nato övar i Sverige. Bakgrunden till det är att Nato övat, utan svensk ledning, i Sverige tidigare och det finns planer att de ska göra det igen.

Panelen avslutades med att Sten Tolgfors höll en filosofisk utläggning – ”Får man göra det här hos Folk och Försvar?” – om Sveriges förmåga att försvara sig, kopplat till nya hot och 11 september attackerna i New York.

  • Twitter
  • Facebook
  • del.icio.us