KRÖNIKA | “Hur mycket skulle du kunna tänka dig att betala för att ha sex med mig” frågar [[Janne Josefsson]] gästen [[Camilla Lindberg]] (fp) och drar ner nivån på kvällens SVT Debatt-sändning snäppet lägre, om det ens var möjligt. Samtidigt sitter de inbjudna “särintressena” och hojtar på läktaren för att få säga sitt budskap i två snabba pratminus, eller kanske tre.
En gotländsk bonde, en ensamstående mamma tillika lokalpolitiker och nätokraten och Liberatigrundaren [[Alexander Bard]]. Alla ryms de i den brokiga samlingen.
Temat för sändningen var Almedalen som fenomen och hur rosémingel synkar med demokratiprocessen, hur särintressen drunknar i rapportering om pengabål. Tålmodigt försökte några av de inbjudna, bland annat [[Stina Morian]], chefredaktör på Makthavare.se att visa på det fantastiska i Almedalsveckan. Hur föreningar och organisationer som inte har möjlighet att möta vare sig politiker eller andra aktörer på ett lika tillgängligt sätt under resten av året, faktiskt nu har möjligheten att samtala. Eller hur resurssvagare aktörer som JAG (Jämlikhet Assistans Gemenskap) inte bara får genomslag genom sin närvaro utan också spöar många pr-firmors påkostade event, trots att de delar samma mål – att nå fram till den konstitutionella makten.
Någon på läktaren tyckte Almedalen var skit eftersom inte alla hade råd att åka dit. Sist jag kollade var färjebiljetten inte fruktansvärt dyr. Någon annan tyckte att de möjligheter som finns under Almedalsveckan borde finnas på andra ställen. Det har gjorts försök i olika städer, men politiker-, organisations- och mediekoncentrationen är svår att duplicera. Tidsaspekten är en annan faktor. Förutom semester konkurrerar inte mycket annat den här tiden på året.
SVT Debatt-sändningen ägnades åt form, inte innehåll. Man pratade om fejkbordellen och pengabålet. Det moraliserades om journalisters roséstinna kvällsminglande med både politiker och pr-folk. Och framförallt undveks konsekvent diskussioner kring politikens innehåll, aktörernas budskap eller ideologiska ståndpunkter.
Sändningen representerade allt det som skadar människors förtroende för politiker i Sverige.
Någon sa att över 80 seminarier arrangerats på temat sociala medier i år, och med stundande valrörelse och Obama-kampanjen som inspiration är intresset förstås extra stort. Det betyder inte att traditionella medier, kanaler eller plattformar förlorar sin betydelse. Som medieforskaren [[Marie Grusell]] konstaterar, handlar det inte om antingen eller utan både och. Och för att förstå Almedalen måste man förstå mänskligt beteende, både offline och online.
Vi gillar att mötas. Vi gillar diskussioner. Vi växer i närvaron av andra och våra argument mår bra av att slipas mot en motståndare. Att vem som helst, ja vem som helst, kan röra sig fritt i Visby och gå på seminarier, möta ministrar och riksdagsledamöter ansikte mot ansikte och välja och vraka bland hundratals programpunkter är något fullständigt unikt.
Att inte ta Almedalen på allvar är ett hot mot demokratin, oavsett hur många rosémingel som avverkas under veckan. Det handlar om både och, inte antingen eller.
