Namnlagstiftningen i sig förbjuder inte människor att välja ett namn som är kopplat till ett annat juridiskt kön än det man tillhör, men en flexibel paragraf har lett till en praxis som skapar problem. Många vill därför liberalisera den svenska namnlagen för att lagfästa rätten att heta det man vill.
Seminarium: Rätten att heta – debatt om namnlagen
Dag: 26 juli 2010
Arrangör: Hbt-liberalerna och Svart måndag
Plats: Pride House (Studio 3)
Publik: ca 50 personer
Moderator: [[Martin Andreasson]]
Martin Andreasson, f.d. ordförande i hbt-liberalerna samt ledamot i namnlagsutredningen, inledde med en kort historisk bakgrund till namnlagens uppkomst, samt konstaterade att namnet är oerhört betydelsefullt för många människor. Det handlar dels om att kunna identifiera andra och skilja individer åt, men även om den egna identiteten, känslor och traditioner. Han konstaterar också att många nog inte reflekterar över namnlagen eller tycker att det är en stor fråga utan att det är först när den krockar med ens egen identitet som man ser problematiken.
Just nu pågår en parlamentarisk utredning som ska vara klar 2013. Utredningen arbetar utifrån en öppen ansats och välkomnar åsikter och input från olika håll. Många vill liberalisera lagstiftningen och framför allt förändra paragraf 34, som Martin Andreasson kallar för en ”gummiparagraf” eftersom den kan användas till att motivera nästan vad som helst.
Ett exempel på namnbyte som fått avslag var Lennart som ville lägga till namnet Pia, men stoppades eftersom namnet inte ansågs manligt utan hade en kvinnlig prägel. Det lyftes också fram andra exempel på att namnlagen i dagsläget hanteras på ett väldigt godtyckligt sätt.
[[Christine Sahlström]], medlem i HBT-liberalerna, berättade om den process där hon tillsammans med en grupp andra personer i höstas lyckades driva fallet där Jan-Olov ville lägga till namnet Madeleine upp till Regeringsrätten och få bifall. När Regeringsrätten valde att gå emot den tidigare praxisen att avslå juridiska män från att ta traditionellt kvinnliga namn och tvärtom, valde man istället att låta omfattande valfrihet i namnfrågor gälla den enskilde.
När ett positivt utslag kom menar Christine Sahlström att hon inte var förvånad. ”På de högre juridiska nivåerna sitter jurister som är vana vid att tänka själva och inte rädda för att skapa prejudikat” menar hon, och att det därför var rimligt att tro på en förändring. Praxisändringen innebär att vuxna numera kan lägga till det som kallas könskonträra namn, men ändringen gäller inte omyndiga eller vad föräldrar kan döpa sina barn till.
Även om Christine Sahlström är kritisk till den lag vi har i dag menar hon att vi måste ha en namnlag, men att den ”ska reglera så lite som möjligt och måste utgå från att säkra rättigheten att byta namn snarare än att förhindra den”. Hon menar också att de många tillfällen under seminariet där publiken spontant skrattade och förvånades över vilka absurda konsekvenser nuvarande namnlag får är talande i sig och vilket håll utveckling går åt. Den pågående utredningen måste säkra demokratiaspekten och klargöra vad som ska gälla.
[[Immanuel Trollhare Brändemo]], normkritisk bloggare, aktivist och transaktivist, framhöll att namnbestämmelser handlar om makt och att man genom att kalla någon för något man inte vill blir kallad kan trycka ner någon på ett oerhört effektivt sätt. Han berättade också om den process han själv genomgått för att få välja sina namn, om hur omöjligt det var för honom att driva en processen ensam och om hur mycket lättare det blev när han fick möjlighet att driva sin process tillsammans med andra. Namnlagens godtycklighet exemplifierar han genom sitt eget fall och det märkliga första beskedet som godkände namnen Jesus och Trollhare men inte Immanuel.
Vidare belyser han det orimliga i argumentationen att barn skulle fara illa till följd av att de fått ett namn som traditionellt kopplas till ett annat juridiskt kön – ”Barn rimmar ofta och i så fall borde ingen få döpas till varken Ulla eller Britta”.
[[Eva Brylla]], Institutet för språk och folkminnen samt sakkunnig i namnlagsutreningen, framhåller att namngivningen över tid har blivit mer fri och att släktskap och arv inte har samma påverkan längre. Hon menar också att männen alltid har haft större makt över namn och att det över hela vårt namnbruk finns en manlig norm. Hon ser en fara i feminismens strävan efter att namn ska vara könsneutrala, eftersom hon menar att det ofta leder till att flickor får traditionellt manliga namn medan pojkar inte får traditionellt kvinnliga namn. Hon anser att den nuvarande namnlagen är fruktansvärt godtycklig och att expertis måste få finnas med i det förändringsarbete som nu pågår.
Eva Brylla menar att vi måste ha någon form av lagstiftning för att vi ska kunna fungera tillsammans i samhället. Hon anser dock att vuxna människor ska få bestämma rätt fritt över sina egna namn men att det kan behöva finnas restriktioner när det gäller namn som är otroligt stötande eller när någon vill ta exempelvis ett efternamn som bara någon enstaka familj heter.
[[Amanda Brihed]], transaktivist, normkritisk bloggare, förgrundsgestalt för den svenska integritetsrörelsen och ledamot i HBT-liberalernas styrelse, framhåller att vilket namn man har är oerhört betydelsefullt eftersom man identifierar sig så mycket med sitt namn. Hon påpekar också att det uppenbarligen var framgångsrikt att starta en lavin av liknande juridiska fall eftersom frågan då inte kunde bortses från.
När det gäller vuxnas rätt att döpa sina barn till namn som traditionellt kopplas till det motsatta juridiska könet menar Amanda Brihed att namn som är könsneutrala för vuxna också måste vara det för barn. Språket utvecklas och subkulturer bidrar till att driva samhället framåt, därför ser hon inte någon anledning att stoppa annat än namn som är väldigt provocerande.
Panelen var överens om att en ny namnlag bör hålls sig till tre typer av regleringar: namn som inkräktar på varumärken, exklusiva familjenamn samt namn som kan uppfattas som kränkande för andra.
Avslutningsvis uppmanar Martin Andreasson alla som har synpunkter och uppfattningar om hur en ny namnlag bör vara utformad att höra av sig till utredningens ledamöter.
