Författaren och feministen [[Maria Svelands]] nya bok Att hitta är inte en Bitterfittan 2 eller Gladfittan deklarerade hon i ett uppsluppet men allvarligt samtal med kollegan [[Mian Lodalen]]. Svelands nya bok är istället riktigt svart, nästan så att hon själv skräms av den.
Mian Lodalen kommer också ut med ny bok under augusti månad. Tiger, som den heter, är däremot en uppföljare till förra boken, den självbiografiska Dårens dotter. Båda författarna har i sina nya böcker koncentrerat sina huvudpersoner kring tjejer i nedre tonåren. Lodalen och Sveland vill beskriva den spirande sexualitet och de starka känslostormar som hör den tiden till, men som ganska snart begränsas av en ”patriarkal sexualitet”, som tränger sig på från alla håll.
Men de pratade inte bara om sina böcker. Under samtalet tvingade exempelvis Lodalen och Sveland varandra att berätta om den värsta frågan de vet att få från journalister. För Sveland var det tjatet om i vilken utsträckning hennes bok Bitterfittan är självbiografisk. Hon menade att det är ett klassiskt grepp för att tackla kvinnligt skrivande och tysta kvinnors röst i debatten. Man avpolitiserar budskapen genom att privatisera dem.
Mian Lodalen ville också veta något om hur det är att vara heterosexuell. Föddes Maria Sveland heterosexuell? Och när visste hon att hon var hetero? Hur reagerade hennes föräldrar på hennes heterosexualitet? På den sista frågan svarade Sveland: – De blev glada! Jag var 14 och han 22. Jag fick två könssjukdomar på kuppen. Men mina föräldrar gillade honom jättemycket!
På 1990-talet fick Mian Lodalen, i ett tv-program som leddes av Jens Orback, frågan om hon kunde tänka sig att ta ett piller för att bli heterosexuell. Motsvarande fråga ställde hon nu till Sveland: – Om du kunde ta ett piller för att bli homosexuell skulle du göra det då? – Jaa, svarade Sveland tveklöst.
