“Det är jobbigt att få frågor från amerikanska soldater”

Peter blev anmäld för att ha tafsat på män i uniform. Mikael fick personliga frågor från utländska soldater. Ulrika blev “HBT-förtroendeperson” inom sitt förband. I dag diskuterades makt och ledarskap i utlandsmissioner på ett seminarium anordnat av HOF.
Seminarium: Makt och ledarskap i utlandsmissioner
Arrangör: Homo-, bisexuella och transpersoner i Försvarsmakten (HOF)
Plats: Armémuseum
Publik: c:a 25 personer
Moderator: [[Staffan Dopping]]
Budskap: ”Sverige är bra på HBT-området inom Försvarsmakten jämfört med andra länder men får inte stanna upp och slå sig på bröstet för mycket”.
Citatet: ”I händelse av krig vill jag vara säker på att även jag blir försvarad, även om jag skulle vara bög eller invandrare”, Mikael.

På plats under seminariet fanns Peter, Mikael och Ulrika med erfarenheter från missioner i Bosnien, Afghanistan och Adenviken (Somalia). I publiken fanns bland annat marininspektören, representanter för Försvarsmaktens HR-centrum och Värnpliktsrådet vilket borgade för en hyfsat livad diskussion.

Paneldeltagarna började med att berätta om sina erfarenheter från sina respektive missioner.

Peter gjorde sin mission för sju år sedan på Balkan och valde att vara helt öppen med sin läggning under tiden i insatsområdet.

- Responsen var mycket varierande. Oftast gick det bra, jag fick många bekanta på grund av det. Men vissa kände att ”oj, hur kan man prata om sånt helt öppet. Svensken är inte klok”. Särskilt amerikanerna. Don’t ask don’t tell sitter stenhårt.

- Danskarna förvånade mig. Danmark förde fram en klagan mot Sverige på ett fult sätt. Den danska NIC:en (National Intelligence Cell) hade fört fram en klagan att jag hade gått omkring och tafsat på folk under en kväll. Något som var en ren lögn.

Ulrika har precis kommit hem efter en mission på HMS Karlskrona i Adenviken, där hon tillhörde helikopterenheten.

Alla visste inte om det när jag klev på båten, men alla i helikopterenheten visste och de känner mig och min sambo. Jag pratade om mitt privatliv på samma sätt som de andra pratade om sitt privatliv.

Ulrika tycker att Försvarsmakten står på en annan position inom HBT-frågor nu jämfört med för sju år sedan när Peter gjorde sin insats. Enligt henne har det blivit bättre och det handlar mycket om ledarskap.

- Jag har inga negativa upplevelser. Jag tror att det beror mycket på vilka chefer man har, både hemma och med sig. Jag har varit öppen hela tiden och det gör att folk kommer fram och frågar och är intresserade. Andra hbt-personer på båten kommer och tyr sig till mig och kanske inte berättar öppet om sin läggning.

Mikael är hemma på ledighet från sin pågående mission i Afghanistan. Han har även en bakgrund från Värnpliktsrådet där han var med om att göra en undersökning som visade att hbt-personer har det sämst bland värnpliktiga jämfört med “minoriteterna” kvinnor och invandrare. Enligt honom kan det vara lättare att vara lesbisk än bög inom Försvarsmakten.

- Eftersom kvinnor redan bryter mot den största normen inom Försvarsmakten, genom att vara kvinnor, är det också lättare att bryta andra normer.

Mikael berättade att hans chefer fullt ut accepterar honom och hans läggning samt att de också visat bra ledarskap gentemot deras externa samarbetspartners i form av den afghanska polisen och afghanska militären. Mikael har också valt att vara helt öppen med sin läggning inom förbandet på plats vilket skapa en del diskussioner med andra länders soldater.

- Det är jobbigt att få frågor från amerikaner. Jag vet inte hur jag ska bemöta de frågorna, men jag har haft väldigt bra diskussioner. Det finns homosexuella amerikaner som verkar i Afghanistan, men istället för att prata om Steve som är hemma, så pratar de om Jennifer. Det är heller inte helt osant bland våra egna soldater. Vissa pratar om Magdalena istället för Krister.

Mikael tycker också att det saknas tydliga riktlinjer för hur samverkan med andra internationella förband ska ske inom hbt-området.

Ulrika håller med.

- Det är vikitgt när avtal träffas mellan nationerna att de här frågorna lyfts upp. Det är viktigt att våra chefer på alla nivåer är tydliga med det, sa hon.

Ulrika nämnde även avsaknaden av en hbt-handläggare som en stor brist, vilket Makthavare.se rapporterat om i intervjun med HOF:s ordförande [[Ann-Charlotte Lyman]].

Ann-Charlotte Lyman fanns även på plats som arrangör av seminariet och pekade på att den förändring inom Försvarsmaktens personalfunktion (HRC) som skett de senaste åren gått för snabbt.

- Det här är viktiga frågor som inte får falla mellan stolarna.

Mikael pekade även på vikten av det egna ansvaret, att man som individ har ett ansvar att agera.

- Vi ska ha någon som är utpekad för att handha sådana här viktiga uppgifter. Men som rekryt lär man sig att vi ska agera. Att ingen behandlas orättvist på min arbetsplats. Det friskriver inte chefskapets roll. Men det är en fråga som är otroligt luddig. Det handlar om mjuka värden och det är svårt att agera utifrån ett ramverk som är vitt och brett i lagtext.

På plats i publiken fanns [[Anders Grenstad]], Försvarsmaktens marininspektör. Han vittnade om hur stor skillnad det är mellan Sverige och andra länder när det gäller hbt-frågor men också hur han tycker att Sverige inte får tappa taget om frågorna.

- Man har kommit en bit på väg, men om man inte fortsätter att leva det, så ramlar man ner igen. Vi måste hitta rätt nu. Det handlar inte om en människa utan om Försvarsmaktens högsta ledning. Min danska kollega säger: ”Vi kan inte ha bögar på våra danska fregatter, de kommer ju bli ihjälslagna”. Vi har haft många intressanta debatter kring det här. Risken är att vi tappar tempo. Därför måste vi alla att påpeka det för våra chefer.

Mikael menar att möjligheterna finns, men måste förvaltas bättre.

- I händelse av krig vill jag vara säker på att även jag blir försvarad, även om jag skulle vara bög, eller invandrare. Men i vissa länder är jag inte säker på att jag skulle vilja blivit född. Det har mycket att göra med att deras myndighetsvärld ser de här frågorna som ickefrågor. Inom Försvarsmakten har vi resurser och personal som vi behöver omfördela på rätt sätt.

Staffan Dopping avslutade seminariet med en fråga till alla de tre paneldeltagarna:

Är maktutövningen i utlandsmissionerna tillräckligt bra?

Peter:
- Nej, vi måste ha ledare och kontingentschefer som kan vara mer lyssnande framöver. När man är där ute är man väldigt utelämnad. En CO (Commander) eller en närmare chef måste vara lyhörd.

Mikael:
- Nej, men nästa steg behöver lyftas på en väldigt hög nivå. Det behövs en ökad förståelse och en ökad kunskap bland cheferna i utlandsmissionerna om att alla inte är Adam 01, 180 långa, blonda och rakade män.

Ulrika:
- Ja, åtminstone där jag varit har det varit tillräckligt bra. Men vi ska inte nöja oss med tillräckligt bra. Det kan alltid bli bättre.

Kommentera