Politik och politikerbevakning på riktigt

Skatter och välfärd hamnade i fokus, när SVT arrangerade valrörelsens första stora debatt om ekonomi. En debatt som delvis tydliggjorde de olika alternativen i valet.

När SVT tar in Sverker Olofsson och Linda Nilarve som programledare för den stora ekonomidebatten kan man på förhand anta att, som påståtts inför, det ska komma att handla om hushållsekonomi och konsumentfrågor. Och inledningsvis verkade det som att farhågan skulle besannas, när riksdagspartiernas ekonomiskpolitiska talespersoner fick svara på vad olika konsumentvaror kostade.

Om tanken var att framställa ledande politiker som främmande inför vanliga människors bekymmer, misslyckades det då de flesta lyckades ganska väl med att pricka in kostnaderna för de olika produkterna. Och på Twitter muttrades det på sina håll om produktplacering. Men tämligen omgående lyftes diskussionen från de vardagsnära köksbordsdiskussionerna, till vad som kom att bli en ganska ideologiskt präglad diskussion om den ekonomiska politiken.

Eller diskussion och diskussion. Formatet med en ganska snabb debatt, med många deltagare, bjuder knappast in till fördjupade diskussioner om olika ekonomiska vägval, utan det hemfaller snabbt till ett ganska tröttsamt bjäbbande och siffertrixande. ”Vi tillhör Europatoppen vad gäller ungdomsarbetslöshet”, sa Thomas Östros och föreslog att arbetsgivare ska få slippa arbetsgivaravgiften när de anställer en ung arbetslös person. ”Thomas Östros vill införa något som redan finns, nystartsjobb”, svarade Roger Tiefensee och det var stundtals svårt att hänga med i svängarna.

Men trots allt blev det en debatt, där de olika regeringsalternativens ekonomiska politik framstod i sina stundtals ganska stora skillnader. Alliansens företrädare framhöll att de vill skapa jobb och tillväxt genom att sänka skatter och på så sätt bredda skattebasen, som Carl B Hamilton uttryckte det, för att få in skatteintäkter att använda till ”välfärdens kärna”. De rödgröna vill istället använda befintliga skatter, och höja en del, för att skapa tillväxt genom investeringar i infrastruktur, fler anställda i offentlig sektor och så vidare.

Anders Borg framhöll stoiskt vikten av stabila offentliga finanser, som ett sätt att ta ansvar och kunna säkra välfärdens kärna. Men Ulla Andersson vände på ett ganska effektfullt sätt ansvarsbegreppet mot honom när hon sa att det var ansvarslöst att sänka skatten och låta 25 000 människor gå från den offentliga sektorn. Och Carl B Hamilton pekade på det ansvarslösa i att ”kasta ut 12, 13 kanske 14 000 kvinnor, mest invandrarkvinnor”, genom att avskaffa RUT-avdraget vilket de rödgröna vill.

Det är svårt, om ens möjligt, att utse en vinnare i en sådan här debatt. En sökning på #ekdebatt på Twitter visar, som så ofta förr, att alliansens och de rödgrönas respektive sympatisörer, också tyckte att de egna företrädarna framstod som segrare. Stefan Attefall och Ulla Andersson har debattstilar som är tydligt förankrade i människors vardag, vilket står i kontrast mot Thomas Östros, Anders Borg och Carl B Hamilton som påminner om ekonomiprofessorer. Östros och Hamilton har dessutom båda en debatteknik som kan framstå som arrogant.

Frågan är hur den tänkta målgruppen, väljarna, uppfattade debatten. Makthavares egen Peter Santesson skrev på Twitter att ”Jag tänkte att tittare som redan kan sakfrågorna bara förfäras av ohederligheterna, medan  tittare som inte kan sakfrågorna skulle bli så trötta och förvirrade att de ger upp efter tio minuter.” Exakt hur människor uppfattar debatten är svårt att veta. SVT ska dock ha heder för att de försöker förnya debattformen – bland annat genom ”förhör” med Östros och Borg – och på så sätt göra det mer levande, men det finns mer att göra för att hitta ett format som verkligen fungerar.

Det har sagts många gånger att detta val kommer bli ett mobiliseringsval. Men inte minst denna debatt visar att det också blir viktigt att vara den bestämma vad valrörelsen handlar om. De rödgröna har allt att vinna på att fokus hamnar på vad skatterna används till, medan alliansen har allt att vinna på att fokus hamnar på skatterna som sådana. Och efter kvällens debatt är det ingen som självklart innehar pole position.