Filmtoppen: Folkpartiet utan spår av Roy

I samarbete med Onyanserat recenserar Makthavare.se alla valfilmerna. Först ut att grillas blir folkpartiet.

Titlar: ”Rösta för arbetsro”, ”Rätt att bo tillsammans”, ”Behåll kärnkraften”.

Regi: ”Rätten att bo tillsammans” är den i särklass svagaste filmen. Den saknar alla former av dramatik och visar bara en äldre dam som åker till sin man som sitter på ett äldreboende. Hon har med sig en bukett blommor. I ”Rösta för arbetsro” finns åtminstone en antydan till dramatiskt bildberättande då kameran rör sig genom ett stökigt klassrum för att i slutet visa en elev som genom kroppsspråk signalerar att hon är missnöjd med den röriga situationen. ”Behåll kärnkraften” är den bästa av de tre filmerna och en gissning är att det är en annan regissör här. Effektivt bildberättande med hjälp av närbilder inifrån ett kärnkraftverk för här fram budskapet.

Manus: ”Rätten att bo tillsammans” är lite förvirrande. Det är tydligt att hon åker från sitt hem och besöker honom, men var inte poängen att de skulle få bo tillsammans? Den andra filmen ”Rösta för arbetsro” är en film med ett något passiv-aggressivt budskap. Ordning och reda måste vi ha! Men hur..? Lite lömskt. ”Behåll kärnkraften” visar på glada arbetskamrater i en tuff miljö. Inga konstigheter.

Tekniskt genomförande: ”Rätten att bo tillsammans” och ”Rösta för arbetsro” är oerhört traditionellt filmade. Odramatisk ljussättning, mjäkig ljudbild och fantasilös casting drar ner helhetsintrycket. ”Behåll kärnkraften” är bättre. Hårda kontraster i bilden och dramatisk ljudbearbetning gör den till vinnaren av de tre.

Originalitet: Ett parti som ideologiskt kämpar för sitt existensberättigande borde kanske chansa lite och sticka ut hakan lite kan kan tycka. Icke. Filmerna är tre till antalet och lika irriterande i form och utförande som Björklunds förnumstiga voice over i slutet. Till innehållet är det (nästan) svenska politiks allra tröttaste skåpmat: ”Skola, vård och omsorg”, men fp skippar alltså vården och vill tuffa till sig lite när det slår ett slag för kärnkraften. I Jerry Bruckheimers USA hade därför de politiska motståndarna sagt att fp är ”anti-vård” och ”pro-krig” vilket säkert [[Jan Björklund]] egentligen inte har något emot.

Slutsats: Filmerna är helt harmlösa och om man bortser från kärnkraftsbudskapet, inte direkt politiskt sprängstoff. Enligt Bruckheimer-index borde det här alltså vara ganska bra, men det saknas något viktigt och det är dramatik. Det är, för att tala klarspråk, ganska tråkiga filmer, och eftersom Jerry Bruckheimer en gång har sagt ”My films may be bad, but they’re never boring” kan vi inte ge något högt betyg. Eftersom filmerna helt saknar udd kan vi inte heller se några spår av Roy Andersson i dem.

Jerry: 1,5

Roy: 0

Sammanvägt betyg av Onyanserat.se:

Makthavare.se:s analys: Vård, skola och kärnkraft är väl i någon mening en udda trio, men ändå i linje med partiets profil. Folkpartiet valde att göra utspel på vårdtemat redan i Almedalen, och nischar sig därigenom mot annars potentiella kristdemokratväljare. Att inte spela på ordning-och-reda-i-skolan-temat hade lämnat oss fullständigt förbluffade, allt annat hade varit konstigt.

Kärnkraften är väl det mer förvånande ämnesvalet, och därtill den film som partiet verkar ha lagt mest tid och pengar på. Den är avgjort snyggast, och har en jobb-payoff på slutet som går hem i denna arbetslinjestinna valrörelse. Kärnkraft lär dock inte bli någon större valfråga, men stärker partiets image som teknikvänligt.

Makthavare.se noterar också att folkpartiet inte gjort valfilmer om integration, ingenting om burkabeklädnader. Det är i allt lite förvånande, för partiet hade mycket väl kunnat stå som avsändare för någon nära-pk-gränsen-snackis-film, för att göra sig speciella och bli omtalade. Men inte, åtminstone inte än så länge.

Inte heller förekommer euron eller Nato, inget federalistiskt EU. Men det är nog mindre förvånande.

Kommentera