Moderaternas heta trio i fyrtal
I och med att Anna König Jerlmyr tar över styret på socialroteln i stadshuset i Stockholm har moderaterna begåvats med en motsvarighet till socialdemokraternas ”kräkklubb”. Den informella samtalsklubb som en gång i tiden bildades av de då nybakade riksdagsledamöterna Mona Sahlin, Anna Lindh och Margot Wallström.
Mona Sahlin och Anna Lindh blev båda invalda i riksdagen 1982. Tillsammans med den lika unga kollegan Margot Wallström som gjort entré i riksdagen tre år tidigare kom de att bilda en liten samkörd och informell samtalsklubb som kom att gå under det lika informella namnet ”kräkklubben”. Namnet kom sig av att de ibland brukade träffas på kvällskvisten på något av deras tjänsterum i riksdagen för att över ett glas rödvin eller två stämma av läget, stötta varandra och spy galla över deras i tycke gamla tröga stötar till manliga riksdagsledamöter som befolkade den dåvarande socialdemokratiska riksdagsgruppen.
Ibland kunde det bli betydligt mer än ett glas rödvin framåt kvällningen någon dag när läget varit extra knivigt och det politiska rävspelet extra hårt och de gamla stötarna extra gamla och tröga. Det lämnade ibland sitt spår morgonen därpå hos de tre färska ledamöterna, därav namnet kräkklubben.
Det vänskapsband som då knöts mellan de tre riksdagskvinnorna har räckt ända fram tills idag, då en av dem sitter på partiledarposten, den andre varit EU-kommissionär och den tredje varit påtänkt som partiledare tills den tragiska händelsen på NK under folkomröstningen om Euron. Vikten av sådana informella nätverk kan aldrig underskattas i politiken.
Efter förra valet blev de båda moderaterna Sofia Arkelsten och Anna König Jerlmyr invalda i riksdagen för första gången. Tillsammans med Anna Kinberg Batra, som förvisso gjort ett kortare inhopp i riksdagen under en månad 2000 samt en period 2001-2002, bildade de tre en nybakad och färgstark klick i den moderata riksdagsgruppen.
Föga förvånande har, när stormen bedarrat efter årets val, samtliga tre flyttat fram sina positioner och skaffat sig en mer framträdande och inflytelserik plattform att stå på.
Arkelsten som partisekreterare, men kanske lika intressant som den person som för första gången i den politiska historien gett det moderata samlingspartiet en miljöpolitik värd namnet.
Kinberg Batra som gruppledare för den moderata riksdagsgruppen och ordförande i riksdagens tyngsta utskott – finansutskottet.
König Jerlmyr var först, under ett par dagar, ordförande i riksdagens näringsutskott innan hon valde att lämna riksdagshuset för socialroteln i stadshuset. Samma resa från riksdagen till stadshuset i Stockholm gjorde för övrigt Anna Lindh innan hon utsågs till miljöminister i Carlssons ministär i samband med valsegern 1994. (Efter riksdagen valdes Lindh till först SSU:s ordförande och därefter blev hon miljöborgarråd i stadshuset.)
Ett namn värt att följa vid sidan av ovanstående trio är det nyutnämnda moderata borgarrådet och 29-åriga civilingenjören Regina Kevius. Hon har tidigare gjort karriär i det moderata ungdomsförbundet i Stockholms län där hon var vice ordförande år 2001-2003. Kinberg Batra och Arkelsten har båda varit distriktsordförande för muf i Stockholm och König Jerlmyr precis som Kindberg Batra suttit i muf:s förbundsstyrelse.
För att spinna vidare på temat tidiga vänskapsband under karriären är det också värt att notera att Arkelsten och Kevius tillsammans suttit i kommunfullmäktige i Stockholm.
Det är svårt att inte se likheterna mellan den dåvarande socialdemokratiska kräkklubben och den nuvarande unga moderata kvinnliga trion i riksdagen och stadshuset. Frågan är nog inte om, utan snarare, vem av dem som en dag blir moderaternas första kvinnliga partiledare?
