Het s-debatt inför öppen ridå
Socialdemokratisk eftervalsdebatt pågår på en mängd olika platser på nätet. En av de mer otippade platserna, och där diskussionens vågor går mycket höga, är pr-mannen Harald Ullmans Facebook-sida.
Det började i förra veckan, när Ullman kommenterade Stockholms socialdemokratiska arbetarekommuns val av oppositionsborgarråd och oppositionslandstingsråd. ”Det blev i stort samma gäng som tidigare”, skrev han – syftandes på omvalen av Carin Jämtin och Roger Mogert till stadshuset och Dag Larsson till landstinget. Den ende ”nye” i sammanhanget blev Tomas Rudin, i dag kommunsekreterare i partidistriktet, som nu också han blir oppositionsråd i Stockholms stadshus.
Harald Ullman ironiserade över att Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja, vid det så kallade representantskap där valen skedde, skulle ha sagt att det var oviktigt vilka personer som valdes då de ju bara skulle framföra det politiska program som andra beslutat. Ullman skrev: ”Ja herreguud, tänk er fotbollslaget där spelarskicklighet inte spelar någon roll bara de gör som tränaren säger”.
Flera tämligen namnkunniga namn inom socialdemokraterna, främst i Stockholms stad och län, har kommenterat detta. Bland annat undrade Lena Josefsson (konsult inom strategisk kommunikation och opinionsbildning, tidigare bl a medarbetare till Margot Wallström) om det ”Kanske är dags att lotta ut borgarrådsposterna eftersom engagemang, kunskap och utstrålning inte spelar roll”. Hans Dahlgren (tidigare på s-riksdagsgruppen och Almega, nu på Praktikertjänst) pratade om ”reliker” och argumenterade för provval.
Helene Hellmark Knutsson (s-kandidat för Stockholms län till landstingsrådsposten, nu med i en av partiets arbetsgrupper till kriskommissionen) uppgav sig vara ”helt chockad över den bristande krisinsikten” som tagit fäste socialdemokraterna. ”Tyvärr sätter det ledande skiktet i partiet standard för hela organisationen”, skrev hon, och tillade att ”läpparnas bekännelser om att vi gjort ett katastrofval räcker inte om det inte omsätts i handling”.
Mothugg kom dock från Dag Larsson som tyckte att ”det är trist med gnäll utan alternativ”. Han menade att om man var missnöjd med kandidater ”så är det väl inte svårare än att man föreslår andra”. Mot detta invändes att vanliga medlemmar inte kunnat yttra sig, då ”förslaget till borgarrådsplatser och landstingsråd mm skedde inför lykta dörrar”. Lena Dahlström påpekade att inget hade hindrat att ”man skickar ut nomineringslistan och mejlar styrelsens förslag”, något hon menade ”borde vara självklart”.
Harald Ullman ansåg att ”det ledande skiktet i arbetarekommunen” bara hade förtroende hos drygt hälften av representantskapets 160 ombud, som i sin tur ”kanske representerar 1 500 partimedlemmar snällt räknat”. Det stora problemet, enligt Ullman, är att såväl ombud som socialdemokratiska partimedlemmar ”blir allt mindre representativa för stockholmarna”.
Även Ann-Marie Lindgren har gett sig in i debatten och velat korrigera Ullmans återgivande av vad hon sagt på mötet. Själv menar hon att det hon sa var att ”vi ska börja med att diskutera politiken, eftersom det är politiken – inte personerna – som är grundproblemet”. Lindgren menade att hennes erfarenhet sa att personfrågor ”har en fullständigt fantastisk förmåga att dra bort intresset från sakfrågorna”.
Ytterligare en namnkunnig socialdemokrat, Per Åhlström (tidigare ledarskribent på Nya Norrland), röt till rejält mot ”De maktspelare som sitter på sina feta arvoden och goda pensioner tycker att allt är bra”. Han ansåg att Stockholms arbetarekommun inte lyckats förnya sig sedan Per Albin Hansson på 1930-talet, och ”de sorgliga figurer som lyckats driva ner socialdemokratin till rekordnivåer tycker att de själva är de som är bäst lämpade att förnya politiken”.
För dem som undrar över referensen till Per Albin Hansson så passade Klas Eklund i debatten på att påminna om att Hansson på sin tid kallade Stockholms arbetarekommun för ”helvetets förgård”…
* * *
Andra intressanta inlägg om socialdemokraterna och valresultatet kommer bland annat från Niklas Nordström i Göteborgs-Posten, samt från Annika Högberg, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, Peter Johansson, Staffan Lindström, Rosmarie Södergren, Viktor Tullgren, Anna Vikström, Sandro Wennerberg och Johan Westerholm i Aftonbladet.





9 kommentarer
Det är väl uppenbart att Harald Ullman är en entrist och provokatör, han har alltid motarbetat arbetarrörelsens kamp och värderingar.
Har tyvärr funnits gott om borgerliga karriärister inom SAP.
Mycket av det du skriver, Alexandra, skulle kunna landa i bra diskussioner, både online och offline.
Min fråga är: Var går gränsen mellan privat och offentligt på nätet? Är det som vänner skriver på Facebook, privat eller offentligt?
Får man citera, återge andras uttalanden utan att först fråga om lov?
Det som sägs på Facebook sägs i förtroende och ska stanna på Facebook, tycker jag.
När man bedriver seriös journalistik anser jag att det minsta man kan göra är att fråga först om det är OK att namnge och citera. Etiska och moraliska överväganden har vi alla anledning att fundera över.
Jag har fått ett namn på en person som refererar och citerar facebook-diskussioner och kommentarer utan att fråga om han får citera.
Jag har bett Alexandra om ursäkt.
Inget som skrivs på nätet är att betrakta som privat. Det finns alltid dem som kan läsa vad som skrivs och som har ett intresse av att sprida det. I det här fallet torde det vara ganska uppenbart att det som skrevs i debattråden var politiskt intressant för fler än de de deltagande.
Tack för svaret Jonas!
Om det är så här det är att vara grävande journalist så förstår jag rädslan för att konfronteras och exponeras.
Gizela, för tydlighetens skull: Harlad Ullman har över 1 100 vänner på Facebook, men det betyder inte att vår källa var en av dem. Diskussionerna som pågår på hans sida är tillgängliga för vem som helst som har ett Facebook-konto. Så mycket ”grävande” var med andra ord inte nödvändigt.
Jonas, Harlad Ullman kan ha hur många vänner som helst men fråga handlar om etiska och moraliska överväganden. Vissa delar av yttrandefriheten har ett starkare skydd än övrig yttrandefrihet. Vi har frihet och skyddet för den personliga integriteten och kravet på säkerhet o s v. Tror du att jag är nöjd med ditt svar?
Gizela, om du inte är nöjd med vår bedömning att de diskussioner som pågick inför öppen ridå på Ullmans Facebook-konto var av intresse för våra läsare så kan jag bara beklaga.
[...] goda förklaringar. Det är då surret uppstår, den gnagande misstron. Det är då pressen börjar nafsa i hälarna . Då är det inte kul. Då tappar [...]