Partiledarspekulationer
Några partiledare sitter säkert fram till 2014. Några kommer solklart att bytas ut under de kommande två åren. Ett par balanserar på slak lina. Folkbladets politiske chefredaktör Widar Andersson spekulerar vilka som får gå och vilka som kommer i stället.
Klart är att miljöpartiets Peter Eriksson och Maria Wetterstand nästa år säger adjö eftersom partiets stadgar sätter stopp för flera perioder som språkrör. Andersson menar att Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson kommer att ta över och ”rulla på ungefär som nu”. Fridolins och Valterssons främsta uppgift blir att göra miljöpartiet ännu något större.
Widar Andersson tror även att centerpartiets Maud Olofsson ”sjunger på sista versen” och kommer att ersättas i god tid före nästa val. Annie Johansson ses som ”en given efterträdare” om c satsar på ”tätortstrenden”. En annan tänkbar kandidat är Eskil Erlandsson, som beskrivs som ”så hopplöst omodern och lantlig att han kan bli en vinnare”.
Folkpartiets Jan Björklund bedöms sitta ”rätt så stadigt” och har inga egentliga motkandidater.
Lars Ohlys politiska öde betraktar Andersson däremot som svårspått, men stalltipset är att Ohly inte kommer att vara vänsterpartiledare 2014. Frågan kan avgöras av Jonas Sjöstedt som vid nästa partikongress kan bli en utmanare och ger låga odds som efterträdare.
Fredrik Reinfeldt sitter däremot säkert som partiledare för moderaterna, tror Widar Andersson. Fram till åtminstone 2014 är Reinfeldt ”fullständigt ohotad som partiledare”.
Den starkaste positionen av alla partiledare sägs dock Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ha. Åkesson beskrivs som ”skicklig och oomstridd i ett centralstyrt parti”. Skulle dock Sd under ett par år i rad ligga illa till i opinionsundersökningarna så är det, enligt Andersson, ”inte otroligt att partiets sammanhållning och blinda ledarlydnad kommer att svikta”. Då kan det bli hela havet stormar. Grundtipset är emellertid att Åkesson är kvar i partiledarrollen 2014.
Farligt lever däremot Göran Hägglund i kristdemokraterna. Widar Andersson skriver att kd har ”allt färre väljare och knappt några relevanta frågor att driva”, och risken finns att Hägglund ”kommer att möta allt hårdare motstånd från partiets religionskonservativa falang” – något som märks redan i dag. Nygamle riksdagsledamoten Tuve Skånberg sägs kunna försöka sig på en revolt ”om och när Hägglund överger vårdnadsbidraget”.
Slutligen står Mona Sahlin inför ett avgörande år. Widar Andersson påminner om att socialdemokraterna brukar ge sina partiledarna många chanser, ”Å andra sidan är partiet extremt ovant vid att förlora två val i rad”. Några spekulationer om efteträdare ger sig dock Andersson inte på. Kanske kan sådana potentiella kandidater hittas bland partiets framtidsnamn?
