Politik och politikerbevakning på riktigt

I slutet av 2009 blev det klart att Sverige fick två till ledamöter i Europaparlamentet: Amelia Andersdotter (pp) och Jens Nilsson (s). Under våren 2010 rapporterades det om att ledamöterna fortfarande var i väntans tider. Den utdragna proceduren pågår fortfarande in i 2011. Exklusivt för Makthavare.se skriver i dag Amelia Andersdotter om den aktuella situationen i Europaparlamentet.

Alla drabbas av den utdragna processen i EU

Vissa har lite skämtsamt sagt att det är underligt att Lissabonfördragets nya president och höga representant i utriksfrågor kan installeras på en vecka när det tar över ett år att låta de folkvalda parlamentarikerna tillträda.

I Sverige representerar jag och Jens Nilsson ungefär en miljon väljare. För det var så många väljare som röstade på piratpartiet och socialdemokraterna och nu inte blir representerade av de parlamentariker de enligt fördraget har rätt till.

Jag vet dock inte om jag tycker att invändningen i första stycken är särskilt relevant. Både presidenten och den höga representanten har drabbats av hård kritik i många omgångar, och deras kompetenser är minst sagt oklara. Det förslag som Herman van Rompuy, presidenten, nu har lagt fram om maktfördelning måste vinna stöd både i parlament och hos ministerråd. Min förhandsanalys är att ministerrådets presidentskap kommer att vara ovilligt att ge upp många av sina representationsmöjligheter.

Lissabonfördraget var ursprungligen menat att vara på plats redan innan valet 2009, vilket hade låtit alla medlemsländer anpassa sina val därefter. Nu behövde man istället nya övergångsprotokoll som kunde anpassa unionen till ett nytt fördrag efter att både en ny kommission med tillhörande institutioner och ett nytt parlament tillträtt.

Eftersom många EU-länder baserar alla sina val på valkretsar, alltså att en representant väljs ut från varje område att representera just sin geografiska krets, ledde det plötsliga, nya fördraget till problem. Att i efterhand omkonstruera en valkretsuppdelning är nämligen inte så lätt.

Det är nu framför allt den franska nationalförsamlingen som har kämpat med att utnämna nya representanter. Till skillnad från andra länder med valkretsar, som Storbritannien och Italien, fanns det inte något utrymme i franska konstitutionen för en sådan omfördelning i efterhand! Frankrike förväntas ha avklarat sina konstitutionella besvär i juni 2011.

Alla medlemsländer utom Frankrike kommer vid det laget att ha ratificerat de nya övergångsprotokollet. Frankrike kan säkert dröja på sig att ratificera övergångsprotokoll och utnämna nya representanter.

Vi drabbas alltså alla och det finns goda anledningar att tro att jag kommer tillträda innan van Rompuys och Catherine Ashtons fullständiga uppdragsformuleringar godkänts. Lissabonfördraget har inneburit många positiva saker för unionen men de ännu oklara nya maktfördelningarna mellan unionens institutioner är plågsammare och mer utdragna än man förmodligen väntat sig.

Amelia Andersdotter
I dag verksam som autonom informations- och teknologipolitisk aktivist. Sedan våren 2010 har hon jobbat med teknologipolitiska frågor på europeisk nivå, som radiospektrum, mineralstrategin, telekommunikationsbranschen, immaterialrätt och frihandelsavtal. Hon är medlem i Piratpartiet sedan 2006 och erhöll i Europaparlamentsvalet en preliminär plats i parlamentet avhängig EU:s nya ramverksfördrag.