Politik och politikerbevakning på riktigt

Efter Olof Palme följde en rad, enligt Göran Greider, beigea politiker. Många unga såg upp till Palme och han blev något mer än bara partiledare och statsminister. Alla verkar ha sin egen uppfattning om honom, men i lördags var det Greider som stod i centrum.

Antalet kryckor som stod lutade här och var inne i kaféet i bokhandeln vittnade om en hård vinter. Men trots att våren med gnistrande sol och humana temperaturer precis anlänt samlades ett stort antal människor inne på Akademibokhandeln i Stockholm.

Dragplåstret till denna lördags författarsamtal var Göran Greider med sin nya bok Ingen kommer undan Olof Palme.

När klockan började närma sig ett på eftermiddagen fylldes lokalen av förväntansfulla åhörare och doften av nybryggt kaffe spreds ikapp med ett sorl av viskande röster runt podiet med de två tomma talarstolarna.

På utsatt tid gled Göran Greider in på scenen i sin karaktäristiska outfit: mjukisbyxor och rutig, uppknäppt skjorta. Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront, som skulle utgöra den andra parten i samtalet dök inte upp så det fick i stället bli en 30 minuter lång monolog – och det hade Greider inget emot. Enligt honom själv är han kapabel att hålla föredrag i sömnen.

– Titeln är lite kul, den är tagen från en gammal sång ”Ingen kommer undan politiken”, sa han och tog en klunk vatten.

Boken han skrivit om Olof Palme är ingen biografi, sådana finns redan. Olof Palme är en mytomspunnen man vars idépolitiska linjer är lika aktuella och kontroversiella i dag som då, menade Greider och tillade att bara historien om en pojke från borgerligheten som överger överklassen för arbetarrörelsen är otrolig.

– Om Palme fanns i dag skulle han vakna upp i samma säng som Lars Ohly, och det tror jag inte att han skulle gilla.

”Inte bara för att det är Lars…”, konstaterade han till publikens skratt, ”…utan för att han inte vill vara vänster. Men skulle man ta honom direkt från 1985 så är det nog så han skulle framstå.”

I boken tar Göran Greider med läsaren på promenad runt i Stockholm, via platser som hjälper till att berätta historien om Olof Palme. Som Östermalmsgatan 36, där han föddes och växte upp i en överklassmiljö. I dag huserar rumänska ambassaden på adressen.

– Samtal med rumänska ambassadörer känns avskräckande… Applådera gärna, uppmanade Greider den entusiastiska publiken, som just fått höra honom läsa ett avsnitt ur boken.

Göran Greider berättade att han ibland saknar Palmes röst om att ta ställning. Speciellt nu i samband med revolutionerna i Nordafrika. Med ironi i rösten konstaterade han att vi nu får nöja oss med Bildt, och refererade till Palme-citat som ”diktaturens kreatur” om Sovjet, och ”satans mördare” om den spanska fascistdiktaturen.

– När han försvann ifrån oss blåstes språket för engagemanget bort.

Greider menade också att många inte känner till just hur stor betydelse Olof Palme hade utomlands. Och att det finns gator och torg uppkallade efter honom inte bara i Europa men i Afrika och Latinamerika också.

När Göran Greiders halvtimma började lida mot sitt slut uppmanade han publiken att besöka Olof Palmes grav på Adolf Fredriks kyrkogård, på gångavstånd från Akademibokandeln. Därefter avslutades anförandet med en dikt. De frågvisa gick dock miste om den förväntade frågestunden, vilket skapade ett visst missnöje hos publiken.

För en del var dock boken om Olof Palme sekundär i sammanhanget. Författaren Birgitta Lindén, 88 och Ingegärd Sjögerud, 75 var där enbart för att se Göran Greider. Honom skulle de inte missa i första taget. Trots att de hade delade meningar och väldigt olika uppfattningar om Olof Palme, var de rörande överens i andra frågor.

– Jag förstår inte varför socialdemokraterna inte bara tar Göran som partiledare, menade Ingegärd Sjögerud och Birgitta Lindén fortsatte:

– Ja, då skulle det hända någonting i alla fall!

Efter boksigneringen fick Makthavare.se en kommentar från Göran Greider apropå detta önskemål. Hans skämtsamma svar blev:

– Går det åt skogen med Juholt får man väl ställa upp!