Makthavare.se låter två skribenter, [[Eva Cooper]] och [[Jonas Morian]], kommentera [[Håkan Juholt|Håkan Juholts]] linjetal från varsitt perspektiv. Först går ordet till Eva Cooper.
Håkan Juholt får en särskilt föraktfull ton när han säger ”marknaden”. Företag och entreprenörer gör sig icke besvär i den nya socialdemokratiska partiordförandes Sverige. Det riktigt dryper om orden vårdbolag och skolkoncerner, och vid ett tillfälle slår Juholt till med att tala om att ungdomar tvingas starta eget. Entreprenörskap är något konstigt och ondskefullt i Juholts värld. Han säger sig vara för valfrihet, men skakar nästan till när han säger att vi går från medborgare till kunder. I den inbjudan för en gemensam översyn av pensionssystemet Juholt skickade till LO, TCO och Saco adresserades centralorganisationerna flera gånger som löntagarnas organisationer. I akademikerorganisationen Saco är var tionde medlem egen företagare. Ska inte dessa vara med i diskussionerna om framtiden?
I den tydliga vänstersväng som socialdemokraterna tar i och med valet av Håkan Juholt tappas ett sunt ekonomiskt tänk. Juholt vill skapa tillväxt för hela landet – till det behövs något annat än endast tal om solidaritet. Det behövs företag och företagare.
Ett återkommande tema är barnfattigdom. Det märks att det är ett ämne som ligger Juholt varmt om hjärtat. Rädda Barnens rapport Barnfattigdomen i Sverige 2010 är en av många studier som visar att allt fler får det allt bättre i Sverige. Men med det relativa fattigdomsmått som Juholt baserar sin analys på blir millimeterrättvisa måttet på rikedom. Med det relativa begreppet finns det till exempel fler fattiga i Tyskland än det finns i Bulgarien, trots att levnadsstandarden i Bulgarien är märkbart lägre. En allmän välståndsutveckling i landet gör att det blir dyrare att hänga med för att vara som alla andra. Den relativa fattigdomen kommer aldrig bli utrotad eftersom några alltid kommer tjäna minst. Det betyder inte att de är fattiga. Men visst finns det fattigdom. Juholt säger att lösningen är barnbidrag och fler i arbete och här har han naturligtvis rätt. Genom att behovspröva barnbidraget får systemet större muskler, och genom en arbetslinje får allt fler möjlighet att bygga upp sitt liv med egen ekonomisk kraft.
Håkan Juholt är en briljant talare, det är det inget snack om. Med värme och humor fångar han lyssnaren på ett sätt som [[Mona Sahlin]] aldrig lyckades med. Hans klassiskt socialdemokratiska värld lägger inte mycket fokus på miljöfrågor eller anti-diskriminering som Sahlin snarare gjorde som sitt signum. Han pratar om folkrörelsepartiet Socialdemokraterna, vilket säkert är väldigt uppiggande för ombuden på kongressen. Bilden av Rörelsen som ligger och slumrar men nu är redo att väckas upp. Det är talande för Juholts världbild. Hans nostalgiska utgångspunkt saknar verklighetsförankring. Därmed inte sagt att han inte kommer kunna vara en utmaning för [[Fredrik Reinfeldt]] i debatten. Det kommer han.
Håkan Juholt pratar i sitt tal om Barack Obama, och många i ”den tyckande klassen” på Facebook kommenterar Juholt-skyltarna och hänvisar till just Obama. Intressant nog kan det i stället vara ett läktartänk hämtat från John McCain, vars valmöten Juholt besökte i den amerikanska valrörelsen.
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att sossarna har fått en ledare med skev verklighetsuppfattning men med stor charm. Som borgerlig så är det största problemet med Håkan Juholt att man faktiskt gillar karl’n trots hans politik.
