Stort självförtroende, en strävan att etablera sig som en tredje kraft i politiken och ett utpekande av moderaterna som huvudmotståndare präglade [[Åsa Romson|Åsa Romsons]] och [[Gustav Fridolin|Gustav Fridolins]] första linjetal som språkrör. Sett till mottagandet bland ombuden, får de båda väl godkänt.
Åsa Romson inledde och, föga förvånande kanske, fokuserade på miljön. Bland annat vill hon utmana [[Fredrik Reinfeldt]] på fem områden: energipolitiken, Arktis, transporterna, skogen och klimatpolitiken. När Gustav Fridolin gick på, kändes det som att de redan hunnit göra en bodelning sinsemellan om vilka frågor de ska driva. Där Romson lyfte fram miljö, global utveckling och mänskliga rättigheter pratade Fridolin om betydligt närmre områden, om att bygga om Sverige och att återupprätta tron på politiken.
– Istället för nya jobbskatteavdrag vill vi bygga om landet, sa Fridolin. Men han skickade även iväg ett antal kängor till övriga partiet, främst (s) och (m), i ett försök att upprätta (mp) som en tredje kraft i svensk politik.
– Vi är inte statsbärande, vi är samhällsförändrande, sa Fridolin.
I såväl Romsons som Frivolins tal framstod (m) som partiets huvudmotståndare. I Romsons tal figurerade (s) bara som en historisk relief, som något som samtiden sprungit ifrån. Istället var det moderaterna och Fredrik Reinfeldt hon utmanade.
– När världen förändras, då är inte status quo längre ett alternativ, sa Fridolin med en tydlig vink att det är miljöpartiet som står för de nya och (s) och (m) som står för status quo.
Kongresstal från nyvalda språkrör är alltid till för de egna, och ett sätt att etablera stödet i den egna organisationen. Och av reaktionerna i kongressalen och bland gröna twittrare att döma, har Åsa Romson och Gustav Fridolin klarat av det första steget. Nu återstår bara alla andra.
