Liberalism och konservatism, eller tre män i en kyrkoruin
Är relationen mellan svenska liberaler och konservativa resultatet av en genuin idégemenskap eller är det en krass maktallians? För att svara på denna fråga samlade Axess tre män i en kyrkoruin.
Seminarium: Konservatism och liberalism, ett nödvändigt äktenskap?
Arrangör: Axess
Plats: S:t Helena kyrkoruin
Publik: ca 100
Moderator: Paulina Neuding, chefredaktör Neo
Budskap: Svensk borgerlighet har historiskt definierats av sitt motstånd mot socialdemokratin. Socialdemokratins försvagade ställning har förändrat förutsättningarna för denna koalition.
Citatet: ”Jag tror att liberalismen och konservatismen är beroende av varandra. Framförallt tror jag att liberalismen är mer beroende av konservatismen än de flesta tänker på, inte minst liberaler själva.” Johan Tralau, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet
Inför valet 2010 deklarerade nyliberalen och Neo-redaktören Mattias Svensson att han skulle rösta på miljöpartiet. Hans chefredaktör, Paulina Neuding – som också modererade seminariet, berättade om detta och möttes av skratt från publiken.
- Ja, det var min första reaktion också, sa Neuding. Men Svenssons elektorala avfall kan förmodligen ses som ett uttryck för allt större stridigheter inom ett svenskt politiskt block som historiskt framförallt definierats och hållits samman av ett motstånd mot socialdemokratin.
Ideologiskt är det borgerliga blocket uppdelat mellan liberaler och konservativa, vilket är en ganska kraftfull förenkling av den faktiska sammansättningen. Moderna liberaler är nämligen lika pigga på att peka ut andra liberaler och anklaga dem för att inte vara liberaler på riktigt, som kommunister av allsköns 70-talsschatteringar.
Svensson inledde seminariet och argumenterade för att liberaler och konservativa inte alls befann sig i någon slags naturlig symbios, utan att det är en relation som utvecklats genom historien. Under perioder har liberaler och konservativa stått emot varandra, för att under andra gå samman. Inte minst har det varit en nödvändig maktbalans, då ingen av rörelserna förmått vinna tillräckligt stöd i val för att ignorera den andra.
Många liberaler utgår från skadeprincipen, det vill säga att alla människor ska få göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan. Men detta, menade Tralau, är helt beroende på ett antal konservativa ideal. För att samhället ska kunna fungera på det sätt liberaler vill krävs det nämligen en rad sociala konventioner som alla förhåller sig till.
- De här sociala konventionerna utgår inte från vad jag tycker eller vad Mattias tycker – Gud förbjude – utan vad som redan här, vad som är hävdvunnet, meda Tralau. Detta visade sig sedan Mattias Svensson hålla med om, så konflikten mellan liberaler och konservativa trots allt kanske är en chimär.
Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, hade en delvis annorlunda ingång i frågan om relationen mellan liberalism och konservatism, som kanske snarare berörde liberalismens relation till vänstern respektive högern.
- När det gäller ekonomi är det självklart inom högern en liberal ska samarbeta, sa Gudmundson, men när det gäller andra frågor är det kanske inte helt självklart.
Han menade dock att han landat i att det är bland de konservativa, vilket kanske först tyckas absurt, som det finns en större tolerans. Och utifrån detta tog han vid en diskussion med utgångspunkt i det besked från JK som kom häromdagen, nämligen att inte gå vidare med den anmälan om olaga hot som SvD riktat mot tidningen Galago efter att de publicerat en text som bland annat framförde kravet på att Gudmundson skulle skjutas.
- Min enkla lilla poäng är att när liberalerna går ihop med socialister, hotas det fria ordet högst påtagligt.
Utifrån detta seminarium är det svårt att dra några slutsatser om de långsiktiga relationerna mellan liberaler och konservativa i Sverige, men det är en diskussion som fått allt mer vind i seglen. Och det är förmodligen inte särskilt märkligt. Historiskt har, som sagt, liberaler och konservativa enats kring sitt motstånd mot socialdemokratin. När socialdemokratin inte längre är den hegemoniska kraft i politiken som den en gång var försvinner även ett sammanhållande kitt för den borgerliga koalitionen.
Var detta tar vägen är förmodligen omöjligt att säga. Som avslutning frågade Paulina neuding hur de tre panelisterna såg på det, och i alla fall Gudmundson hade bilden delvis klar för sig:
- Jag tror att fler vänsterliberaler kommer att göra som Mikael ‘Prinsen’ Trolin. God’s speed, säger jag.
