Folkbildning för näringslivet eller skumraskaffärer i rökiga rum? Lobbyismens väl och ve diskuterades i en intressant panel arrangerad av branschorganisationen PRECIS.
Seminarium: Lobbyismens problem och möjligheter
Arrangör: PRECIS
Plats: Öresundshuset,
Publik: ca 150 personer, varav ett 50-tal stående.
Moderator: [[Hans Gennerud]], ordförande PRECIS och [[Anna-Karin Hedlund]], VD Diplomat
Budskap: Det är svårt att definiera lobbying, därför är det svårt att reglera. Men det kan vara bra, nästan som folkbildning.
Citatet: ”Carl Bildts blogg är även den främsta källan för interninformation.” [[Håkan Jonsson]], konsult på Hallvarsson & Halvarsson, om UD, [[Carl Bildt]] och bloggandet.
Det finns få saker som är så mystifierade i svenskt samhällsliv som lobbyister och deras verksamhet. Penningstinna intressen med en inte helt rumsren agenda, som träffar beslutsfattare i slutna rum tjocka av cigarrök och alkoholdimmor är förmodligen hur de allra flesta tänker sig att det går till. Helt fel, i alla fall om man ska tro några av panelisterna i PRECIS seminarium om lobbyismens problem och möjligheter.
Medieforskaren [[Jesper Strömbäck]] hade inför seminariet gjort en intervjustudie där ett antal lobbyister med bakgrund som höga politiska tjänstemän medverkade. Föga förvånande framkom en i huvudsak positiv bild av lobbyismen när Strömbäck presenterade resultatet av studien. Och att det kanske snarare är positivt, inte minst för att öka kunskapen om den politiska beslutsprocessen hos näringslivets företrädare.
- En form av folkbildning som näringslivet bidrar till, sa Strömbäck, och det är väl inte helt fel.
Liknande tonfall dominerade den efterföljande diskussionen, vilket inte heller det är märkligt då den dominerades av lobbyisterna. Bland annat ansågs myten om det fördolda avfärdas, men detta ifrågasattes av tidningen Fokus politiska reporter [[Torbjörn Nilsson]].
- Om vi journalister skulle uppleva att det är så öppet, så skulle det inte vara så kittlande.
De flesta panelisterna var överens att det svenska politiska systemet i sig självt innehåller säkerhetsmekanismer som gör att lobbyister inte kan påverka beslutsfattare på ett otillförligt sätt. Inte minst lyfter det kollektiva beslutsfattandet fram som en viktig spärrmekanism. Det är inte den enskilde statssekreteraren eller ens ministern som fattar beslut, utan det är regeringen som fattar beslut gemensamt. Därför räcker det med att få en enskild beslutsfattare att sympatisera med ens idéer, man måste ge denne underlag för att även kunna på verka andra.
- Det man säljer är 90% kunskap och 10% kontakter, sa Håkan Jonsson från Hallvarsson & Halvarsson, och ville därmed döda myten om tidigare politiker som dörröppnare till sina tidigare kollegor.
I diskussionen kom även en hel del mediekritik fram. Jesper Strömbäck menade att journalisterna uppehåller sig till det kittlande och till vänskapsbanden, istället för att granska de faktiskt processerna bakom ett fattat beslut. Har kontakterna gett något? Torbjörn Nilsson höll delvis med, men menade också att det är journalistiskt relevant att dra gardinen från alla fönster man kan.
Vilka slutsatser kan då dras? Panelen var överens om att lobbying inte är ett problem i sig, men att det finns problematiska lobbyister och inte minst lobbyinginsatser. Eller som [[Jan Landahl]] från Riksrevisionen uttryckte det:
- De slutna rummen och de små kuverten och vad det nu kan vara, då handlar det om någonting annat. Då handlar det om korruption och inte om lobbying.
Det finns en allmän skepsis till hårdare reglering, såväl i form av register som karantäner, inte så mycket av princip som av pragmatiska skäl. För att kunna reglera, måste man veta vad det är som ska regleras. Istället lyfte bland andra [[Annika Karlsson]], nu verksam inom läkemedelsbranschen, fram självreglering och flera lyfte fram en ökad öppenhet.
