Politik och politikerbevakning på riktigt

Tre moderata ministrar från Utrikesdepartementet talade om frihet på nätet. Och visst kom även FRA-lagen och datalagringsdirektivet upp, bland många andra mer eller mindre tekniska ämnen.

Seminarium: Frihet på nätet – för alla!
Arrangör: Utrikesdepartementet
Plats: Mötesplats Östersjön, Donnersgatan 6
Publik: > 150 personer (som mest)
Moderator: Patrik Fältström
Budskap: ”Teknikutvecklingen ger möjligheter som inga regimer kan eller vill säga nej till. De möjligheterna har enorm frihetspotential. Sverige vill bidra till att den potentialen tas till vara.”
Citatet: ”USA talar om det, med Hillary Clinton i spetsen. Holland talar om det. Fransmännen talar också om det, men på ett något annorlunda sätt för att vara synnerligen diplomatisk.” (Carl Bildt om vilka länder som agerar för att frihet på nätet ska få ett tydligare erkännande som en fråga om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter)

Tidigare under våren presenterade regeringen avsikten att göra specifika biståndssatsningar för att garantera möjligheten till fria kommunikationer för demokratiaktivister och andra, som nu omsatts i en första omgång med fem olika utbildningsprojekt på 1-3 års sikt, med syftet att lära ut metoder för bland annat anonym surfning. Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka ville även påminna om den enorma informationsmängd som finns på openaid.se om nuvarande och tidigare biståndsprojekt inom alla områden. Syftet är även att informationen ska vara ett verktyg för invånare i mottagarländerna.

Av trion ministrar på UD inledde departementschefen Carl Bildt med att tala allmänt om frihet på nätet. Sverige verkade vid FN:s människorättsråds möte i juni för en deklaration rörande synen på frihet på nätet som en naturlig form av yttrandefrihet och fick stöd av ett fyrtiotal länder, men också motstånd från några betydande parter. Arbetet att få stöd från fler pågår, bland annat genom att få regeringar som inte alls har fått upp ögonen för frågorna att se deras. Deklarationer och konventioner påverkar i sig inte staters praktik, men det skulle i alla fall sätta dem i den internationella skamvrån.

I och med Internets ökade betydelse har fler regeringar velat reglera och censurera, men Bildt pekade även på att en total nedstängning inte är ett alternativ för någon längre. Ekonomin och samhällslivet är alltför beroende av teknikens möjligheter. Han menade även att export av telekomutrustning, även om den utrustningen också används för övervakning och repression, ”nästan alltid” är positiv. Utan utrustningen skulle invånarna få veta ännu mindre om omvärlden och omvärlden skulle få veta ännu mindre om de faktiska förhållandena.

Företagens roll var också ett naturligt fokus för utrikeshandelsminister Ewa Björling. Hennes fokus låg på arbetet med corporate social responsibility inom OECD, där kriterier rörande frihet på nätet ska arbetas in som en ny kategori med riktlinjer, förutom mänskliga rättigheter, arbetarskydd, miljö och korruptionsbekämpning. På ett personligare plan fick publiken höra om hennes erfarenheter av att som färsk riksdagsledamot 2002 försöka koppla in en dator med en fruktlogotyp på det interna nätet och att vi nog skulle vara tacksamma för att offentlig sektor inte längre dominerar utvecklingen inom telekom och IT. Sådana riktlinjer blir också viktigare för företag verksamma i länder med liten eller dålig egen reglering.

Spridningen av mobiltelefoni och mobil tillgång till Internet förändrar radikalt förhållandena i många låginkomstländer. Det gäller inte bara oppositionella, utan formerna för det dagliga livet där enskilda människor får större egen kunskap och kontakt med omvärlden. Sverige måste som ledande frihets-, Internet- och biståndsnation både ta vara på de möjligheter som direkt skapas av tekniken och integrera vilka konsekvenser digitaliseringen får i andra projekt. Det var huvudbudskapet från biståndsminister Gunilla Carlsson.

I korthet under ministrarnas presentationer och under frågestunden diskuterades FRA-lagen. Utrikesministern höll linjen att reglering som visar vad som faktiskt pågår är bättre än tysta överenskommelser och tvång för Internetleverantörer, som han menade pågår i många andra länder. Bildt sa även att det är ”alldeles utomordentligt att FRA-lagen ligger för prövning i Europadomstolen”, där han förstås hoppades att lagen inte skulle visa sig stå i strid mot Europakonventionen.

Frågorna i övrigt rörde bland annat den amerikanska ”net neutrality”-debatten, där vissa operatörer sluter avtal med enskilda innehållsleverantörer om att ge dem en gräddfil för snabbare överföring till kunden. Ministerpanelen visade att man i alla fall kände till frågan, men såg den europeiska situationen som annorlunda, även om den måste bevakas.

En annan fråga gällde den minskade öppenhet som ”appifieringen” av nätet kan innebära. Att övertyga den stereotype almedalsbesökaren om att Apple skulle vara ett problem kan verka övermänskligt, men frågan var ändå vad det innebär att ett eller ett fåtal företag kan välja och vraka vilka tjänster och vilket innehåll som tillåts ha egna appar. Ministrarnas huvudsakliga svar var där att det är rimligast att avvakta. Den första iPhone-modellen kom 2007 och stöd för appar 2008. Teknikutvecklingen går ändå så mycket fortare än det politiska systemet att det bästa man kan göra är att följa med och vara uppmärksam.