För trettonde året i rad arrangeras Stockholm Pride och den stora förändringen i årets upplaga är att festivalområdet har flyttat till Kungsträdgården och dessutom kommer vara fritt från inträde. Makthavare.se vill veta vad det kan ha för effekter och har därför ställt ett par frågor till två tvättäkta Prideveteranerna [[Anders Wallner]], partisekreterare (mp) och [[Claes Nyberg]], presschef Lärarförbundet, vice ordförande för Stockholm Pride 2008 och ordförande 2009.
Under årets Pridefest kommer det att vara helt gratis att komma in på Pride Kungsträdgården, vad kan det ha för negativa och positiva effekter på evenemanget?
Anders: I år får alla som vill får möjlighet att fira Pride, oavsett plånbok. Det är förstås väldigt positivt! Stockholm blir också nu mer som de större Pridefestivalerna i Europa, där festivalområdet ofta är öppet för allmänheten. Utmaningen för Pride blir att bibehålla känslan av att området är en frizon för oss som avviker från normen.
Jag kan också tänka mig att det är tuffare att få ihop volontärer, så jag hoppas att många ställer upp och gör sin regnbågsciviltjänst!
Claes: I grunden tycker jag att det är bra att Stockholm Pride blir en allt mer öppen festival. Det gör att budskapen kan nå fler och att den spärr som vissa har känt att lösa biljett försvinner. Även för den som inte kommit ut kan det givetvis vara lättare att bara hänga på en större allmänhet och kika runt utan krav. Att den kan vara helt öppen mitt i city i år är ju också resultatet av det hårda arbete som Pride och hela hbtq-rörelsen har genomfört. Att det inte är något inträde gör ju också att många, särskilt unga, som har lite pengar att röra sig med kan delta i det mesta som anordnas av själva festivalen. Sen tycker jag att det är viktigt att de som kan köper ett festivalpass för att stödja festivalen så att den får en chans att leva vidare.
Baksidan kan vara att den nära familjestämningen kanske kan försvinna om publiken som nu tar sig in på festivalens områden inte respekterar att festivalen är på hbtq-personernas villkor. Jag vet också att en del som inte lever i en storstad har uppskattat fristaden som Pride har givit, där man inte känner sig observerad inne på området och kan slappna av. Men jag tror den känslan kan komma att finnas kvar. Det beror på alla oss besökare också vilket attityd vi visar, och när det behövs markerar tydligt om någon går över gränsen.
Vad ser du mest fram emot under årets Pridefestival?
Anders: Jag har längtat efter att få höra Thomas Beatie invigningstala i flera år, det är väldigt roligt att Stockholm Pride och RFSL lyckats bjuda hit honom. Min förhoppning är att hans besök hjälper till att få fokus på situationen för transpersoner även i Sverige. Sedan ska jag delta i flera intressanta panelsamtal, om ”barnens bästa”, transpolitik och lika rättigheter. Miljöpartiet deltar i år under parollen ”Öppen för förslag” för att prata med Pridebesökarna om samhällsfrågor inför att vi skriver ett nytt grönt partiprogram.
Claes: Det ska bli spännande att se resultatet av flera års förnyelsearbete som startade redan under Europride 2008, både vad gäller platserna och innehållet. Sen ser jag alltid fram emot att lära mig nya saker på seminarier och springa in i alla de där personerna från när och fjärran som man bara brukar träffa på Pride en gång om året.
Sen hoppas jag få krama om en och annan volontär också. Jag vet hur hårt de sliter för att göra festivalen möjlig.
Vad är ditt bästa tips till en som besöker Pride för första gången?
Claes: Försök att inte känna så mycket krav utan gå på det som känns lustfyllt för dig – inte det alla andra säger att du borde göra. Om man deltar hela veckan så ha lite olika teman på vad du gör olika dagar så du hinner provsmaka alla delar av festivalen. Då blir det lättare att upptäcka vad som just lockar dig. Uppträdandena och Paraden är svåra att missa, men kika in seminarieprogrammet, konstutställningarna och glöm inte att ta ett varv och snacka med utställarna. Det är ju också en festival där vi flyttar fram våra politiska positioner och stärker varandra inför resten av året.
Anders: Missa inte seminarierna! Scanna igenom det digra utbudet av workshops, debatter och samtal – det finns verkligen något för alla, oavsett vad man är intresserad av. Min mamma som arbetar inom förskolan brukar varje år gå igenom programmet och hitta bra kompetensutveckling för sin personal.
