Makthavare.se låter två av våra skribenter att kommentera Agendas partiledardebatt från sina respektive perspektiv. [[Eva Cooper]] kommenterar från höger.
Fyra partier la en gemensam budget. Fyra partier la var sin budget.
SVT såg då logiken i att låta de fyra som hade ett gemensamt dokument stå tillsammans under söndagens debatt. Eftersom de både partiledarna [[Lars Ohly]] och [[Håkan Juholt]] hade lagt var sin budget, precis som [[Jimmie Åkesson]], så skulle de alltså stå på samma sida som sverigedemokraterna. Vänsterpartiet och socialdemokraterna tyckte inte att det var ett dugg logiskt.
Lars Ohly kommenterade i SvD sin vägran:
- … så fort jag fick kännedom om dramaturgin och scenografin så påpekade vi att det är precis det som regeringen vill – att framstå som en regering med fyra partier mot en opposition med fyra partier.
Nu är det ju precis så det ser ut. Regeringen, de som la en gemensam budget, består av fyra partier. Genom att de la den där ekonomiska luntan ihop signalerar de också att de hör ihop. De andra partierna är oppositionen. De signalerar med sina respektive beräkningar att de inte hör ihop. Likväl är de i opposition. När Agenda i kväll anordnade sin partiledardebatt lyste Ohly och Juholt med sin frånvaro. För den sistnämnda kanske det ändå var lugnast så. De senaste dagarnas socialdemokratiska kaos, som började just med budgeten, kanske skulle vara för mycket att hantera i en direktsänd debatt. Men rädslan för sverigedemokratstämpeln är det närmaste löjeväckande – särskilt i skenet av socialdemokraternas haveri kring medborgarskap i fredags. Dessutom spädde frånvaron bara på katastrofveckan.
Upplägget för debatten hade förändrats ordentligt på grund av avhoppet från Ohly och Juholt. I stället för en och en halv timmes partiledardebatt blev det en halvtimmes debatt – och en halvtimmes debatt om debatten.
Tre partiledare gjorde premiär i kvällens debatt. [[Annie Lööf]] och [[Åsa Romson]] får både räknas till den färska skaran, medan Åkesson har lett sitt parti länge – han har bara inte varit med i den riktiga matchen tidigare. Romson och Lööf gjorde taggade intryck i debatten och såg ut att trivas i direktsändningen. Skillnaden mellan dem var att Romson ibland lät energin ta överhanden och speedade upp pratet till en hastighet som stundtals gjorde det svårt att hinna med. Åkesson å sin sida fortsatte med sin nästan bedövade debattstil, där han aldrig låter något hetsa upp honom.
Den ekonomiska krisen fick inleda debatten. [[Fredrik Reinfeldt]] försvarade regeringsbudgeten, och fick kritik från Åsa Romson för bristen på reformer. [[Jan Björklund]] vände sig mot oppositionspartiernas budgetar där reformerna finansieras genom höjd skatt. Jimmie Åkesson gjorde en poäng av att om allianspartierna fått bestämma för åtta år sedan så hade Sverige i dag varit en del av det skuldtyngda EMU-samarbetet.
Debatten fortsatte med jobben, inga större överraskningar där. Restaurangmomsen, lägre ingångslöner, skolans betydelse för att förbereda unga inför arbetsmarknaden och så lite slentrianfördomar från Jimmie Åkesson.
Klimatfrågan har, precis som programledaren [[Anna Hedenmo]] konstaterade, halkat ner på den politiska dagordningen på sistone. Det mest spännande i detta pass var när Hedenmo ställde Jan Björklund mot väggen kring vad han egentligen var kritisk till när det gäller alliansens energiuppgörelse. Björklund slingrade sig och lyckades med konststycket att på en gång säga att han var väldigt nöjd med överenskommelsen och missnöjd med den samma.
Damned if you do and damned in you don’t, som en av de så kallade härskarteknikerna heter, blev tydligt exemplifierat när de demografiska utmaningarna – med integrationen i fokus – fick avsluta diskussionen. Här var det invandrarnas utanförskap som var problemet enligt Åkesson, till skillnad från vid diskussionen om nystegsjobb då nyanlända invandrare tog jobb från infödda svenskar. Utöver detta så var det en ovanligt bra integrationsdebatt där åtminstone de flesta lyckades hålla sig konkreta och tydliga.
[[Göran Hägglund]] – som nog inte heller haft en sådan lätt vecka, med en utmanare till partiledarposten i sin egen vice partiledare – gjorde ett väldigt lågmält intryck under debatten. Och han pratade för lite, enligt programledarens uppgifter. Det märktes.
Sammanfattningsvis så var det i högsta grad en medeldebatt. Kanske hade den blivit mer spännande med Ohly och Juholt på plats, kanske inte. Nu blev det mest intressanta att v och s inte fanns med i studion.
