Vänsterpartiets [[Jonas Sjöstedt]] hade laddat upp med AC/DC för att komma i form till kvällens partiledardebatt, kanske genom att lyssna på rader om att ”win the fight”. Socialdemokraternas [[Stefan Löfven]], med medvind från veckans opinionsundersökningar, hade i stället tittat på ishockey. Så blev det något pucklande?
Första ämnet för kvällen var ungdomsarbetslösheten. Efter att Löfven kritiserat [[Fredrik Reinfeldt]] och regeringen för brist på förslag kontrade moderatledaren med att (s) vill fika sig fram till jobben, med hänvisning till det innovationspolitiska rådet som föreslogs 1:a maj. Första intrycket när jag ser herrarna Reinfeldt/Löfven mötas är positivt. Det är två skarpa personer där förvisso ingen bländar publiken med lysande retorik. Det är lite torrt, inte så lite förresten, men stabilt. Statsmannamässigt, antar jag.
Kvällens premiärlejon var, förutom nämnda Sjöstedt och Löfven, miljöpartiets språkrör [[Gustav Fridolin]] (i höstas representerades partiet av [[Åsa Romson]]). Årets Papa Fridolin, som för övrigt med sig familjen till studion, gav sig in i diskussionen genom att som väntat nämna hur klimatet kan skapa nya jobb, genom satsningar på tåg och förnyelsebar energi.
[[Annie Lööf]] kritiserade Löfven för att låta som en kopieringsmaskin när det gäller jobbpolitiken. Det lät snyggt – men vad betyder det? Det undrade även Löfven, eftersom bland annat (c) samtidigt kritiserar (s)-förslagen skarpt. Vidare konstaterade [[Jan Björklund]] att det inte är de som stod i debatten som skapar jobb, det är företagen. Självklart kan tyckas, men likväl något som gärna behöver sägas om och om igen under politiska debatter. Framför allt i debatter med Sjöstedt som, precis som Björklund senare säger, alltid vill trycka till Sveriges företag på ett eller annat sätt. Och detta med någon slags vilt och aggressivt hat. Samma sak när han vände sig direkt till [[Jimmie Åkesson]] och anklagar denne för att vilja införa ett ”tvångs-LOV” (det vill säga låta människor välja själva). Jag tycker nästan synd om Åkesson på grund av de förintande blickar han får av vänsterledaren. Under de många år som Sjöstedt varit aktiv politiker har han ofta känts igen som lugn och saklig. Vad hände?
Kvällens partiledardebatt i Agenda var den första med samtliga partiledare sedan valet för knappt två år sedan. Förra gången vägrade ju dåvarande partiledarna [[Håkan Juholt]] och [[Lars Ohly]] att delta på grund av den tänkta placeringen bredvid sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Men med nya partiledare för (v) och (s) är läget annorlunda, trots att placeringen var precis som den då skulle ha varit med (sd) bredvid övrig opposition. Åkessons entré i debatten görs med hjälp av grafer på ett papper för att stärka tesen om att det är invandringspolitiken som problemet när det gäller arbetslösheten. Som Fridolin senare konstaterar så pekar Åkesson ut ”invandrarna” som problemet i två av tre ämnen (det var vapenexporten som inte kan läggas invandrarna till last).
Om det enda verktyg man har är en hammare ser man varenda problem som en spik, problematiserade [[Göran Hägglund]] (s), (mp) och (v):s skattepolitik. Många säger att Göran Hägglunds briljans har svårt att riktigt synas i debatter, vilket bland annat märktes i höstas då kristdemokraternas ledare verkade vara trött av partiets interna stridigheter. Jag lyssnade på Hägglund live på ett seminarium i förra veckan, och kan efter det och kvällens debatt konstatera att han är tillbaka. Därmed inte sagt att partiet, som i vanlig ordning mellan valen har låga opinionssiffror, kommer att lyfta.
Sverigedemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet är alla överens om att den svenska skolan borde återförstatligas. Löfven, som häromdagen drog applåder på Lärarnas riksförbunds (LR) kongress då han sa att ”staten måste ta ett större ansvar för skolan”, var i kväll tydlig med att han därmed inte menade att skolan absolut behöver bedrivas i statlig regi. Lösningen på skolans problem finns inte att hitta i kommunalisering eller förstatligande, där har socialdemokraternas partiledare helt rätt. Däremot är det inte per automatik en fråga om resurser. Om jag kritiserar LR i sin vurm för staten, hyllar jag dem samtidigt för sina granskningar om hur fel dagens resurser många gånger används. Många sköna penningar skulle kunna gå till, säg, undervisning i stället för dagens skolbyråkrater. Fem miljarder kronor närmare bestämt.
Apropå pengar. Skattedebatten var intressant. Lööf sa att alla skattesänkningar var prioriterade, medan Sjöstedt sa att han inte ville höja skatten. För så många. Bara hälften av befolkningen. Apropå Lööfs Ayn Rand-inspirerade skattesyn fick jag inför partiledardebatten tipset att läsa ”Land för hoppfulla”, den av [[Per Unckel]] skrivna programförklaringen för moderaterna från sena 90-talet, som inspiration. Jag läste därför sociologen [[Hans Zetterberg|Hans Zetterbergs]] DN-debattartikel från 1997 där han diskuterade programförklaringen. Zetterberg: För att vara långsiktigt framgångsrikt i skattefrågan måste ett parti först bestämma hur det vill att statens och kommunernas roll i totalsamhället skall vara. Sen beräknar man vad detta kostar och tar ut de nödvändiga skatterna på smidigaste sätt. Att bara säga ”sänk skatten” ger inte ett seriöst intryck. Och när moderaterna säger ”ta bort landstingsskatten” så tolkas det vanligen som om moderaterna vill ta bort sjukvården.
Vidare Lööf. Jag blir glad i debatten om välfärd där centerledaren – äntligen – talar om äldre människors egenmakt. Ett försvar som många alliansföreträdare brister i att ge. Valfriheten betyder att det är de äldre och deras anhöriga som själva bestämmer vem som ska duscha dem, vem som ska ge dem mat. Stödet för det egna valet är också väldigt starkt bland svenska, framförallt när det gäller äldreomsorgen. Och det även bland vänsterpartiets väljare. Skönt att höra efter svadorna från Jonas Sjöstedt, som ju älskar att hata valfrihet och valmöjligheter.
Nej, det var inte så väldigt mycket nyheter i kvällens debatter. Löfven, som inte bara gjorde sin första partiledardebatt utan även sin första debatt som politiker, gjorde bra i från sig men blev trött i slutet. Som jag skrev inledningsvis så är det stabilt och lite småtråkigt när Reinfeldt och Löfven debatterar.
Något som jag, med kvällens politiska resultat från Grekland med flera kommunistiska partier och nynazister i parlamentet, ändå är ganska nöjd med.
* * *
Anders Eriksson kommenterar debatten från vänster.
