The only way is up…

På socialdemokraternas ekonomi-politiska seminarium stod krisen i Europa återigen i fokus. Att visa solidaritet med andra länder utan att äventyra ekonomin i hemlandet blir allt mer komplext. Trots att både problemområden och lösningar presenterades var det ingen av panelisterna som ville förutspå hur länge krisen kommer vara.

Seminarium: Socialdemokraternas ekonomiska seminarium
Arrangör: Socialdemokraterna
Plats: Biograf Borgen
Publik: Knökfullt
Moderator: [[Nina Wadensjö]]
Budskap: Den ekonomiska krisen har inte en given lösning. Att bara strama åt finans- och penningpolitiken är inte lösningen på alla problem.
Citatet: Jens Henriksson, VD för Stockholmsbörsen: ”I den ekonomiska politiken handlar det inte så mycket om att göra rätt, det handlar om att inte göra fel”.

Hur ska Sverige finna sin väg genom den ekonomiska krisen? Hur visar vi bäst solidaritet med krisdrabbade länder? Vilka tänkbara vägar kan Sverige och EU ta framöver? Frågorna var många inför socialdemokraternas ekonomi-politiska seminarium.

[[Magdalena Andersson]], ekonomisk-politisk talesperson för socialdemokraterna, inledde med att tala om fördelarna med EU och områden där det europeiska samarbetet skulle kunna göra mer, exempelvis inom miljö- och klimatfrågor och internationell brottslighet.

Hon fortsatte med att jämföra utvecklingen i länder som Italien, Spanien, Tyskland med Sverige och visade på skillnader i enhetsarbetskostnad, bytesbalans, privat utlåning och sysselsättning under ett par decennier.

[[Mats Persson]], professor vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet, skickade med publiken fyra tankar. För det första är krisen inte eurons fel, men utan euron hade den eventuellt sett annorlunda ut. Vidare har hjälpåtgärderna inte hjälpt länderna, utan bankerna och dess ägare.

För det tredje ansåg Mats Persson att hanteringen av krisen inte har främjat EMU som fredsprojekt. Och hans avslutande tanke var att vi fortsättningsvis bör följa Maastrichtkriterierna, driva en åtstramad finanspolitik och en expansiv penningpolitik.

Han ser gärna att ECB sänker räntan ytterligare för att hjälpa de sydliga länderna att komma på fötter trots att det eventuellt kan drabba Tyskland något negativt.

[[Jens Henriksson]], VD för Stockholmsbörsen, talade på temat ”Vad ska göras?” utifrån sina erfarenheter från kriser i Sverige, Island och Lettland.
Han berättade att kriser ofta följer samma förlopp. Det börjar med en ”bubbla” av något slag vilket följs av en bankkris, recession. När recessionen är hanterad, är det dags att hantera budgetunderskottet för att slutligen göra en sanering av budgeten.

Trots att Henriksson ser tydliga likheter i krisprocessen anser han att varje krisande land behöver egna åtgärder.

[[Annika Winsth]], chefsekonom på Nordea, passade på att skicka över några tankar till styrande politiker. Hon berättade att matchningen på arbetsmarknaden blir allt sämre och kräver åtgärder för att få fler i sysselsättning.

Enligt Winsth kan det även finnas vettiga investeringar att göra i nuvarande läge. Att fortsätta amortera på statsskulden i detta läge kanske inte är det bästa alternativet. Och går det att förbättra matchningen på arbetsmarknaden?

Kostnaden för en bankkris är 10 procent av BNP och det var många engagerade som ställde frågor kring det ekonomiska läget när seminariet avslutades med en paneldebatt och frågor både från publiken från spaningar på gatan.

Kommentera