Krönika: ”Vem är Max Elger?”

I Journalistförbundets tidning Journalistens senaste nummer (ännu ej på nätet) är jag intervjuad i egenskap av Makthavare.se:se chefredaktör. I artikeln redogörs för sajtens bakgrund, redaktionella idé och hur vi alla som skriver och på andra sätt bidrar gör det ideellt på vår fritid. ”Ett tecken på engagemanget är att samtliga i redaktionen accepterar att jobba gratis, bortsett från resa och logi under Almedalsveckan”, sägs det bland annat.

Det här väcker förstås reaktioner bland läsarna av journalistfackets tidning. Men låt mig lugna er; det vi gör på Makthavare.se är på inte sätt något hot mot den professionella journalistiken. Vår ambition är tvärtom att komplettera och förnya den politiska journalistiken i Sverige, och visa på andra sätt att bedriva den än vad som ofta är fallet.

En tydlig sak som skiljer oss från andra journalistiska produkter är att vår redaktion inte enbart utgörs av journalister. Visst, flera är eller har haft journalist som sin yrkesidentitet. Andra är journaliststudenter. Åter andra är politiskt aktiva, pr-konsulter, akademiker, eller har helt andra vardagsjobb.

För flera av våra skribenter genom åren har skrivandet för Makthavare.se gett erfarenhet och goda kontakter som fungerat som språngbrädor i karriären. Bland våra tidigare medarbetare finns bland annat en nyhetschef på en stor svensk tidning, en partisekreterare och rent av en partiledare.

I Journalisten beskriver jag Makthavare.se som ett slags politikens fanzine. Vi som är engagerade i projektet är nördigt intresserade av politik och har – genom våra varierande bakgrunder – kunskaper, nätverk och möjlighet att grotta ned oss i ämnen som de flesta andra redaktioner dessvärre saknar.

Som exempel tar jag i artikeln upp [[Max Elger]]. Vi förutsätter att de flesta av våra läsare vet vem det är. Det säger något om vår kännedom om vilka som är våra läsare. De må inte vara så himla många, men av besöksstatistiken kan vi se att de hör hemma i riksdagshuset, regeringskansliet, partier, intresseorganisationer, pr-byråer och nyhetsredaktioner. Och det är precis dem vi vill nå.

Traditionella journalistiska produkter har oftast en mycket bredare målgrupp. De har också helt andra möjligheter att locka annonsörer, få lösnummerköpare eller licensmedel. Makthavare.se:s enda intäktskälla är annonser, som vi framförallt får i samband med Almedalsveckan. Och de intäkterna går helt och hållet till resor och boende för vår redaktion.

Ingen på Makthavare.se får betalt och ingen har sajten som huvuduppgift. Jag har många gånger fått upprepa detta. Det är påtagligt ofta folk inte tror oss när vi berättar det. Och på sätt och viss är det smickrande. Det är ett fantastiskt gott betyg för vårt lilla ideella projekt att det uppfattas som en professionell produkt, producerad av avlönade medarbetare.

Så är dock inte fallet.

Vi står och faller med ideella insatser; skrivande, fotograferande, programmerande och designande. Samt förstås administration och arbetsledning. En liten kärntrupp har investerat egna pengar i Makthavare.se som en grundplåt och reserv att ta till när annonsintäkterna tryter. Hittills har sajten i ärlighetens namn varit ett förlustprojekt, men vi kämpar på ändå därför att vi verkligen drivs av engagemang för att förnya den politiska journalistiken – och skapa nätverk och erfarenheter för våra medarbetare.

Hur länge vi orkar är upp till er läsare. Så länge ni fortsätter att uppskatta det vi gör – och bedömer att vårt arbete når journalistisk verkshöjd; så länge fyller Makthavare.se en roll i det svenska medielandskapet. Och det utan att hota professionell journalistik.

Jonas Morian
Chefredaktör, Makthavare.se

Kommentera