Politik och politikerbevakning på riktigt

Efter en lång biltur upp längs Floridas kust anlände vi till slut till Jacksonville. Vistelsen skulle innebära många knackade dörrar.

Under bilturen upp längs Floridas kust lyssnade vi på den spännande debatten mellan Paul Ryan och Joe Biden, som modererades skarpt av Martha Raddatz från ABC News. Vicepresidenten gjorde allt som presidenten missade i sin debatt. Han var på hugget, han var livfull och ifrågasatte många påståenden som motparten Ryan kom med. Det var en bra debatt som gav energi till båda lagens supportrar, men som var särskilt viktig för Demokraterna. Känslan av att ”the game is on again”  märkte vi när vi anlände till kampanjkontoret i Jacksonville.

Staden Jacksonville är USA:s största till ytan, och Floridas befolkningstätaste. Någonting som slog mig omedelbart var hur starkt fäste staden verkade vara för babtister. Sjukhus, stora kontorskomplex, garage – vart man än tittade såg man deras namn på byggnaderna.  Att så var fallet bekräftade senare också en av volontärerna. Baptistförsamlingarna äger mycket mark i innerstaden och har många gånger stoppat politikens försök att rusta upp stadskärnan. Församlingarnas makt över politiken är stor, och den uppehålls genom deras stora ekonomiska kapital. De äger allt från olika juristbyråer till parkeringsplatser runt om i staden. En annan sak vi lade märke till var de flertalet långa köer till kyrkorna där fattiga tilldelades mat för dagen. Det är en sjuk känsla att se den utbredda fattigdomen samtidigt som så många här lever i överflöd. USA:s inkomstklyftor är idag de största på 40 år. Krisen har gjort 80-90% av befolkningen fattigare, medan den rikaste procenten har fortsatta inkomstökningar.

I Jacksonville var det dörrknackning (canvassing) och ringande (phonebooting) som var på agendan för kampanjkontoret. Efter att återigen fått alla volontärer att häpna över hur många vi är så tilldelades vi direkt uppgifter. Några fick sätta igång med att ringa runt till registrerade demokrater och sympatisörer. Telefonsamtalet gällde att få dessa människor att komma och volontärarbeta eller på annat sätt bidra till presidentens kampanj inför slutracet. Hundratals samtal blev ringda den dagen och många svarade att de självklart skulle ställa upp.

De allra flesta av oss fick däremot knacka dörrar. Vi delades in i par om två, fick adresslistor och material, hoppade in i våra bilar och körde dit. I flera timmar gick vi runt i för Demokraterna viktiga områden och knackade dörr efter dörr. Den här gången gick det mycket lättare än i Miami. Flera var hemma på en lördag och många var villiga att prata. Området vi gick runt i var enligt amerikanarna ett område där ”the lower middle-class” bodde, fast med skandinaviska mått så var det snarare typisk arbetarklass. Många berättade att de skulle rösta på Obama och höll med om hur viktigt detta val är. Vi försökte övertala folk att rösta i förtid, detta då det finns en risk att vallokalerna på valdagen kommer att vara överfyllda, att folk får köa i timmar och kanske då struntar i att rösta. Det är Demokraterna som förlorar mest på den situationen. Det har hänt förut, och man är rädd att det ska hända igen. Långa köer och dåligt väder är det värsta som kan hända partiet på valdagen den 6/11. ”Rain is the Republicans best friend”, som en av volontärerna sa.

Vår resa fortsatte på kvällen mot ytterligare en swing state. Den här gången Greensboro i North Carolina.