Barack Obama vann en ganska övertygande seger. Det såg jämt ut på pappret men den positiva trenden fanns där redan i början av valrörelsen.
Mitt Romney har gjort bra ifrån sig i många av de nationella opinionsundersökningarna. Problemet för Romney har varit att amerikanska val inte avgörs på nationell nivå utan med elektorsröster i delstaterna.
Och i delstaterna har det hela tiden sett bättre ut för Obama om man granskat väljarundersökningarna på delstatsnivå.
Men kritiken mot Obama har varit omfattande under mandatperioden. Dålig ekonomi och hög arbetslöshet har förföljt presidenten under de fyra åren i Vita huset.
Till detta skall läggas kritiken att han under hela mandatperioden verkat lida av en oförmåga att kommunicera sin politik på ett klart och tydligt sätt. Irritationen har varit påtaglig bland anhängarna.
Det har varit en tydlig skillnad jämfört med valkampanjen 2008. I detta historisks val lyckades Obama entusiasmera och motivera väljargrupper som tidigare inte hade kunnat tänka sig rösta på en demokrat.
Men hur illa det än har sett ut för Obama har det varit än värre för Romney.
Så hur lyckades då Obama vinna valet trots alla politiska och ekonomiska motgångar.
Det är naturligtvis fortfarande för tidigt att dra några tvärsäkra slutsatser om vad som fällde det definitiva avgörandet i valet. Trots detta finns det en rad skillnader som redan nu sticker ut.
En lång nomineringsprocess för Romney innebar att han inte hade möjlighet att bygga upp sin kampanjorganisation runt om i landet i god tid innan Obama drog igång sin valkampanj.
En stark gräsrotsorganisation är a och o om valrörelsen skulle bli jämn. Obamakampanjen hade här ett försprång, både i storlek och omfattning, långt innan Romney ens hunnit vinna sitt partis presidentnominering.
Att vara ute i god tid innebar också att Obama tidigt lyckades definiera Romney i sina reklamkampanjer i TV och sociala medier.
En effektiv organisation gjorde det också möjligt för Obama att bearbeta viktiga väljargrupper som t.ex. kvinnor, svarta och latinos kontinuerligt.
Det är svårt att avgöra om Obamakampanjens verkligen var så teknologiskt överlägsna som många antagit. Mycket tyder snarare på att de två kampanjerna var ganska jämspelta. Och när det är jämt vinner den kandidat vars kampanj hunnit finslipa sin teknik och strategi längst. Även här hade Obama ett försprång.
Något som tidigt oroade demokraterna var om man skulle lyckas matcha de pengar som man fruktade skulle rulla in till Romneykampanjen från officiellt oberoende s.k. super-PAC:s
Men det har visat sig att de båda sidorna nästan på öret lyckats samla in lika mycket pengar. Om man räknar samman kampanjkassorna och vad respektive partiorganisation och dessa super-PAC:s har haft att spendera finns det inte mycket som skiljer dem åt.
En konsekvens av Barack Obamas seger blir att republikanska partiet nu måste ta sig en funderare på hur man skall lyckas vinna tillbaka väljarnas förtroende. Om fyra år är det nämligen val igen.
(Inägget publiceras parallellt på The Campaign Dossier.)
