Alla var där när liberala och gröna tankesmedjan Fores gjorde vad alla andra arrangörer ville och borde göra: debatterade FRA
Seminarium: Efter FRA-lagen
Arrangör: Den gröna liberala tankesmedjan Fores
Plats: Högskolan
Publik: Cirka 200 personer
Budskap: Fores är en tankesmedja för de stora problemen
Man vet att det är hög nivå på ett seminarium om säkerhetspolitik när första publikfrågan ställs av landets främsta expert på terrorism, Magnus Ranstorp . Och bland de efterföljande frågeställarna fanns två partiledare, en biståndschef och några företagsledare, så det gick inte att säga att kvaliteten avtog.
Det var den gröna och liberala tankesmedjan Fores som arrangerade veckans kanske mest efterlängtade seminarium, under rubriken "Efter FRA-lagen". Panelen var bred men namnkunnig. På ena sidan återfanns den moderate förre försvarsministern Mikael Odenberg , statssekreteraren på försvarsdepartementet Håkan Jevrell , tidigare överdirektören för FRA Anders Wik samt Lars Nicander , som är chef för Centrum för Assymetriska Hot- och Terrorismstudier vid Försvarshögskolan. På den andra sidan fanns Clarence Crafoord frånn Centrum för rättvisa, integritetsombudsmannen Pär Ström från stiftelsen Den nya välfärden, Anna Pettersson från Stoppafralagen.nu och Henrik Sjöholm , tidigare centralt placerad centerpartist som idag arbetar som konsult. Och i mitten den centerpartistiska riksdagsledamoten Annie Johansson , som försöker tillhöra bägge lägren.
Konfliktlinjen är väl känd. Nationell säkerhet ställs mot personlig integritet. Säkerhetssidan har svårt att förklara vilka motiv som berättigar intrången i medborgarnas privatliv, medan integritetsförespråkarna har svårt att övertyga i sin argumentation att FRA-lagen kuppats fram. Säkerhetssidan kommer bäst till sin rätt när de argumenterar för att det är de som tar frågan och rikets säkerhet på allvar medan de påstår att motståndaren är oseriös. Integritetssidan har en livfull opinion på sin sida, och kan med lätthet argumentera för att FRA-lagen är problematisk för både källskydd, brevhemlighet, it-företagens investeringsvilja och gud vet vad vilka argument som inte kan kännas berättigade.
Mikael Odenberg redogjorde främst för hur väl utredd han menade att frågan ändå är, och var charmigt bufflig (påminde närmast om en Göran Persson på gott humör) i sina avfärdanden av kritikerna. Wik berättade om hur, ganska specifikt men naturligtvis utan att röja några hemligheter, ett underrättelseärende nu kommer att behandlas med den nya lagen. Nicander pratade om den nya hotbild som uppstått efter 11 september 2001. Jevrell höll med.
Clarence Crafoord påpekae att EU-domstolen nyligen underkänt en motsvarande lag från Storbritannien, och menade att FRA-lagen kommer att gå samma väg till mötes, vilket regeringen kunnat undvika med en beredning som tagit större hänsyn till integritetsfrågor. Ström poängterade att det öppna samhället lider stor skada bara av att medborgarna ens kan misstänka att deras kommunikation kan avlyssnas. Pettersson ville Stoppafralagen.nu, och Sjöholm beklagade att Alliansen inte bättre lyckats hantera frågan.
Och i mitten satt Annie Johansson och försökte hålla balansen.
Moderatorn Martin Ådahl från Fores hade anledning att vara nöjd efteråt. Han hade just arrangerat debatten som alla väntat på. Att det var hundra sittande, och minst lika många som knökat sig in på ståplats, illustrerar vilket tryck det fortfarande är i FRA-frågan. Både från dem som vill få sina åsikter bekräftade och från dem som faktiskt vill lyssna till vad motståndarsidan säger.
Den här debatten kommer att leva länge än.
[...] Rummet var fullsatt och de flesta som var där var tämligen insatta i ämnet — vilket inte minst märktes på frågestunden efteråt. Jag hoppas verkligen att de som inte haft tillfälle tar en stund (ett par timmar totalt) att kolla in sändningen jag länkade till överst. Mycket intressanta tankar och infallsvinklar — och Mikael Odenberg är skitrolig debattör, särskilt när han blir förbannad på uppstudsiga motståndare som inte fattar. [...]